# ID: svediakorp-gov473448
# author: Filippi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 434
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag instämmer helt i vad föredraganden Fantuzzi har sagt och även i det som Santini anförde, så därför tänker jag inte upprepa något som redan har sagts.
Jag skulle i stället vilja utnyttja tiden till att sammanfatta och stryka under det viktigaste i det som framkommit under diskussionen idag, en diskussion som kan verka begränsad, men som i stället berör vissa centrala frågeställningar och olika uppfattningar inom det europeiska jordbruket.
Innan jag gör detta skulle jag emellertid vilja försäkra min kollega och käre vän Funk att parmesanosten från Reggio inte kan tillverkas av mjölk från Bayern och att kontrollkriterierna när det gäller just parmesanosten från Reggio skulle kunna tjäna som exempel för andra produkter, just när det gäller kvaliteten.
Jag härstammar själv från mjölkproducenter som sedan urminnes tider har tillverkat parmesanost, så jag vet vad jag talar om.
Alltnog, à propos de olika uppfattningar jag nämnde.
Vi talar alla om kvalitet, men - och förlåt om jag förenklar frågeställningen - det finns två olika förhållningssätt när det gäller kvalitet som alltid brukar framhållas och som enligt min mening redan har införts i dagens debatt.
Det finns bland oss de som i första hand tänker på de små och medelstora tillverkarna och behovet av att belöna dem om de framställer kvalitetsprodukter och som samtidigt tänker på konsumenten som har rätt att veta exakt vad han eller hon köper och konsumerar, och så finns det de som kanske också talar om konsumenten, men som i första hand tänker på de stora företagen med en omfattande produktion inom jordbruk och industri, dvs. de stora multinationella distributionsföretagen, och som utnyttjar kvalitetsfrågorna för att försöka främja intressen som inte har det minsta gemensamt med de små och medelstora företagens eller konsumenternas intressen.
Här måste det skapas klarhet.
Jag tror att vi måste vidta åtgärder som gör det möjligt att undanröja de hinder som fortfarande finns i reglerna, som borde vara klara och definitiva och vilkas syfte bör vara att tillämpa förordningen 2081 / 92 och inte att ändra den.
Det krävs mindre byråkrati och mer öppenhet vid fördelningen av ansvar mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna.
För att uppnå de här resultaten anser jag att ändringsförslagen 4, 9, 10, 11 och 12 borde avvisas.
Jag uppmanar med andra ord samtliga mina kolleger i parlamentet att avvisa följande ändringsförslag: 4, 9, 10, 11 och 12.
I annat fall ger vi goda råd men är dåliga föredömen.
