# ID: svediakorp-gov473440
# author: Schierhuber (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 415
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kollegor!
Lantbruket befinner sig utan tvivel i en fas av nyorientering.
Liberaliseringen genom WTO, allt fler nya och förbättrade produktionsmetoder och slutligen även den internationella konkurrensen har under senare år medfört stora förändringar.
Naturligtvis bör man inte skära allt över en kam, men nog kan väl galna kosjukan (BSE) betraktas som ett typiskt exempel.
Vi måste se upp så att lantbruket, utan att vi vill det, utvecklas till något människofientligt.
Under närmaste år kommer en hel del reformer att bli nödvändiga.
Därvid bör speciell uppmärksamhet fästas vid livsmedelskonsumentens önskemål.
Det kan väl inte heller betvivlas, att de allra flesta livsmedelskonsumenter vill ha naturnära och hälsosamma produkter, och att det naturnära sättet att producera jordbruksprodukter på bondgårdar möjliggör ett fortsatt liv på landet.
Ett av de viktigaste aspekten i denna nyorientering är att det måste vara entydigt varifrån ett livsmedel kommer och vad det innehåller.
Till detta grundkoncept hör ursprungsbeteckningar enligt den här diskuterade förordningen 2081 / 92 likaväl som märkning av nötkreatur och oxkött vilket som en följd av BSE-katastrofen äntligen ska införas.
Bara så kan livsmedelskonsumenten slutligen få tillbaks förtroendet för livsmedlen och bara så kan en ärlig konkurrens äga rum mellan producenter och den fria marknaden.
Samtidigt måste naturligtvis de traditioner och kulturella skillnader som råder i de europeiska regionerna komma till sin rätt.
Jag tror mig kunna påstå att varje region i denna Europeiska union för med sig sina alldeles speciella egenheter och - det är jag övertygad om - även fördelar.
Alla lägen, var det en gång en vis man som sa, är gynnsamma lägen.
Man måste bara veta för vad.
Då har vi också chansen att våra produkter åtnjuter ett gott anseende och skyddas för ovälkomna imitationer.
Men att de naturliga gränserna är flytande i denna fråga, är också klart.
Många produkter som ursprungligen kommer från ett visst område, produceras sedan decennier alldeles självklart i andra regioner.
Därför är det enligt min åsikt nödvändigt att med en viss tidsfrist fånga upp de negativa följder som drabbar dessa producenter.
Inte minst med tanke på mitt hemland Österrike ber jag verkligen om ett hänsynstagande, då vi har en mycket utbredd produktion inom problemområden.
Fantuzzis betänkandet tillfredsställer detta krav även vad gäller möjligheten att förlänga tidsfristen.
Jag anser att den inslagna vägen är riktig.
