# ID: svediakorp-gov473438
# author: Fantuzzi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 784
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag vet inte om samtliga kolleger har läst motiveringen till detta betänkande.
Jag kan tänka mig att den speglar en viss oro och även en viss bitterhet över hur förordning 2081 / 92 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel har tillämpats hittills.
Och jag tror vi kan påstå att även dagens debatt är ett led i konfrontationen mellan Europaparlamentet, kommissionen och rådet över en dossier som enligt mitt förmenande är mycket känslig.
Bakgrunden är känd: med utgångspunkt i beslutet om fetaost, som är registrerat som en produkt med typiskt europeiskt ursprung från och med juni 1996, lade kommissionen fram dagens förslag, vilket innebär att den övergångsperiod under vilken en produkt som kopierar, påminner om eller imiterar den verkliga ursprungsbeteckningen för en registrerad produkt - som idag är fem år från och med förordningens publicering och som gäller för alla - ändras till fem år från det datum när varje enskild produkt registrerats, dvs. i praktiken från och med nu.
Någon kanske anser att det rör sig om en enkel och tämligen blygsam ändring av teknisk art, motiverad av den försening som har drabbat tillämpningen av förordningen.
Jag tror inte det, och därför är jag orolig.
Och även parlamentets jordbruksutskott medger förseningen; vi har faktiskt flera gånger påtalat förseningen, och vi har till och med sagt att det har varit en medveten försening.
Jag minns att den 26 oktober 1995 ställdes en muntlig fråga i parlamentet och i den slutliga resolutionen uppmanades kommissionen att se till att få ett slut på förseningen, som medförde stora problem för producenter och konsumenter.
Jag tror att betydelsen av den här dossiern har underskattats och att man på ett felaktigt sätt har utnyttjat den förenklade proceduren.
Först 1996, efter ett halvår, fick vi de första två grupperna registrerade produkter.
Om förseningen alltså är det riktiga skälet och målet för dessa tekniska förändringar så tror jag att kommissionen och rådet gör bäst i att acceptera idéerna i mitt betänkande, dvs. att utöka de fem år som anges i förordning 2081 / 92 och som löper från och med det datum när förordningen publicerats, till sju, och att tillåta en ytterligare förlängning för vissa produkter i enlighet med proceduren i artikel 15, vilket stämmer överens med andan och bokstaven i förordning 2081 / 92.
Jag fruktar emellertid att detta förslag, snarare än att ha en reell utgångspunkt utnyttjar förseningen och vill förse den med ett alibi, samt uppmuntra motståndarna till denna förordning, och vi vet alla vilka de har varit och är.
Genom att helt avskaffa övergångsperioden tror jag inte att man ger en bra politisk signal, bland annat därför att en av fördelarna med den nya globala handelsorganisationen är Trips-avtalet om immateriell äganderätt, som i artikel 22 just anger möjligheten av att på världsmarknaden skydda jordbruks- och livsmedelsprodukter med en viss bestämd geografisk ursprungsbeteckning.
Och hur kan vi, om vi genomför de föreslagna förändringarna, behålla vår trovärdighet inför våra utomeuropeiska partners när det gäller att upprätthålla respekten för Trips-avtalet?
Jag tror dessutom att vi kommer att göra oss av med en säker formel för framställning av kvalitetsprodukter.
Om vi nu efter krisen med galna kosjukan har insett att det naturliga band som fanns mellan konsumentens tilltro och den goda kvaliteten på jordbruksprodukterna har brustit, så bör vi väl åtminstone försöka hålla liv i de trådar som finns kvar.
Och jag tror att idén om produkter med ursprungsbeteckningar fortfarande är något som gör ett gott intryck på konsumenten och därmed har en positiv inverkan på förtroendet.
Jag tror inte att ursprungsbeteckningarna endast är ett knep som skall utnyttjas vid utställningar och mässor, utan att de är det konkreta uttrycket för en djup fond av kunskaper och professionalitet inom hela det europeiska jordbruket.
Att avstå från detta skulle, enligt min mening, vara att ge amerikanerna en rejäl present.
Jag anser, avslutningsvis, att kommissionen borde tala om för oss när man tänker göra färdigt de aktuella listorna och att lämna ut de nya grupper som kommer att innebära att man - förhoppningsvis för gott - slutför den förenklade procedur som angavs i förordning 2081 / 92, artikel 17.
Svaret blir enligt mitt förmenande mycket viktigt eftersom vi måste gå över i en ny tillämpningsfas vad gäller förordningarna, dvs. inleda den normala procedur som kan få ett omedelbart slut på den nuvarande processen, som har inneburit så många problem och förseningar.
