# ID: svediakorp-gov473385
# author: Theato (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 837
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Förordningsförslaget för regleringen av det ömsesidiga biståndet mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter inom tull- och jordbruksområdet har redan en lång och besvärlig väg bakom sig.
En snar lösning kan emellertid fortfarande inte skönjas.
Konflikten med rådet om vilket rättsunderlag som skall gälla håller i sig.
Jag skall kort beskriva förhistorien.
I december 1993 antog det Europeiska parlamentet inom ramen för ett medbeslutandeförfarande enligt artikel 189b i EG-fördraget ett legislativt yttrande över förslaget till rådets förordning om ömsesidigt biståndet mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och skapandet av ett tullinformationssystem (TIS).
Kommissionen förberedde därefter ett ändrat förslag med ett inkorporerande av parlamentets flesta ändringar.
I stället för en gemensam ståndpunkt formulerade rådet i december 1994 en politisk inställning, i det att det negerade den från kommissionen föreslagna rättsliga grunden i artikel 100a och i stället satte in artikel 235 tillsammans med artikel 43.
På detta sätt förvandlades parlamentets medbeslutandet till en enkel rådfrågning, där för övrigt en medlemsstat avstod från att rösta.
Denna ensidighet tycker vi inte är acceptabel.
Parlamentet har nu formellt att ta ställning till två saker: för det första: Är artikel 235 som rättsunderlag rättfärdig?
För det andra: Har rättsunderlaget endast förfaringsmässig betydelse eller även innehållsmässig?
Till fråga 1: Rådet hävdar att det i förslaget till förordning inkorporerade tullinformationssystemet är en särskild gemenskapsenhet utan samband med den harmonisering av lagstiftning som avses i artikel 100a för att upprätta den inre marknaden.
Varför frågar jag mig, har varken kommissionen eller rådet kommit på idén att koppla bort TIS från de övriga förslagen, för att sedan behandla det enligt artikel 235?
Informella samtal har här förts med den föredragande.
Den egentliga regleringen över inledningen och utvecklingen av ömsesidigt administrativt bistånd så som jag på den tiden diskuterade den i det här parlamentet och idag inte behöver upprepa, skapar definitivt en normativ sfär så att aktiviteten medlemsstaterna sinsemellan och mellan medlemsstaterna och kommissionen kan fungera.
Utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt bekräftar detta entydigt i sitt utmärkta yttrande.
Jag vore mycket tacksam om yttrandets författare, Palacio, i sitt anslutande anförande än en gång kunde stryka under detta.
Då såväl normer för enskilda stater och EU först och främst berörs innebär detta här oundviklig harmonisering och därmed artikel 100a.
Nu kan emellertid enligt Europadomstolens dom ett fördömande inte baseras på flera rättsunderlag som föreskriver skilda förfaranden: artikel 235 - samråd och enstämmighet i rådet -, artikel 43 - samråd i parlamentet och kvalificerad majoritet i rådet -, artikel 100a - medbeslutande i parlamentet och kvalificerad majoritet i rådet.
Förutom det säger domen, att det förfarande har företräde som kan stärka parlamentets deltagande vid lagstiftning.
Vi är tillbaka till artikel 100a.
För övrigt bekräftar inte endast kommissionens rättstjänst, utan också rådets, riktigheten i detta fallet hos artikel 100a.
Nu till fråga två, till den innehållsmässiga betydelsen av den rättsliga grunden.
Fem ändringsförslag av parlamentet har rådet, dels ordagrannt, dels till sin andemening, tagit över.
Ytterligare väsentliga ändringar, så som kommissionen har tagit hänsyn till dem i det ändrade förslaget återfinns emellertid inte hos rådet.
I stället säger rådet: " Uppgifter från en administrativ myndighet till en annan kan endast genom enskilt tillstånd av den rättsliga myndigheten föras vidare ": Det kan innebära försening, ja till och med hinder.
Vidare ströks väsentliga uppgifter i TIS.
Detta är särskilt viktigt för transitförfarandet, vilket vi behandlar i granskningskommissionen och vars resultat snart föreligger.
Inte endast vid försämring av den allmänna ordningen utan också vid andra väsentliga intressen hos medlemsstaterna vill rådet undanta hjälpen mellan myndigheterna.
Det är, om ni ursäktar mig, en gummiparagraf.
Även i kommissionens text gjorde rådet åtskilliga ändringar.
Så ställde det likvärdig beviskraft vid en myndighets yttrande i ett annat land i fråga.
I artikel 43 omvandlas en rådgivande kommitté till ett regleringskommitté av typ 3b.
Vilken inkonsekvens av rådet!
Å ena sidan skall ett fullständigt europeiskt gemenskap enligt artikel 235 skapas, å andra sidan underkastas det tungrodda nationella förfarandesätt.
Fyra länder: Danmark, Irland, Förenade kungariket och Sverige vill vid bestämmelsen om icke-datoriserad behandling av uppgifter, dra sig undan.
Detta vore à la carte.
Jag drar slutsatsen att förordningsförslaget också innehållsmässigt kräver medbeslutande, speciellt efter rådets textändringar.
Jag uppmanar uttryckligt kommissionen - och jag vet, Bonino, ni kommer nu att yttra er - att idag förtydliga den förklaring som Ni - alltså kommissionen - har bifogat rådets protokoll och i vilket ni uttrycker ert beklagande över ändringen av den rättsliga grunden och förbehåller er att ta lämpliga rättsmedel, jag frågar mig vilka, i anspråk.
Jag tackar er och ber parlamentet rösta för resolutionsförslaget.
