# ID: svediakorp-gov473340
# author: Bonino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 980
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, ledamöter av Europaparlamentet!
Tillåt kommissionen att gratulera samtliga medlemmar i jordbruksutskottet, och framför allt föredraganden Thomas, för kvaliteten på hans betänkande, som vi idag ägnar uppmärksamhet åt, och även för det stora intresse som parlamentsledamöterna har visat för skyddet och utvecklingen av unionens skogstillgångar, ett intresse som på nytt har väckts till liv i denna kammare om man ser till antalet inlägg och inläggens kvalitet.
Det är tveklöst på det viset att man under de senaste åren har visat ett ökande intresse, även på internationell nivå, för frågan om våra skogar: här har redan flera parlamentsledamöter i sina inlägg påmint såväl om FN: s Riokonferens om miljö och utveckling som den ministerkonferens om skyddet av Europas skogar som hölls i Helsingfors i juni 1993.
Framför allt tycker jag mig märka att skogarnas gränsöverskridande natur har lyfts fram i inlägg som har handlat om till exempel luftföroreningar eller i debatten om klimatförändringar och om skyddet av den biologiska mångfalden, allt faktorer som har framhållits i dagens debatt i detta parlament.
Situationen har förändrats även inom Europeiska unionen i och med att skogsproducerande länder som Finland, Sverige och, i mindre grad, Österrike, har blivit medlemmar: i och med att Europeiska unionen skogsareal har fördubblats, har också skogssektorns ekonomiska och politiska betydelse ökat avsevärt inom gemenskapen.
Några av er har i dagens debatt också påpekat att med de nya länderna har också nya kulturella impulser tillförts våra debatter, vilket har inneburit en större koncentration på vissa frågor.
Å andra sidan fyller skogarna idag allt mer mångskiftande funktioner för samhället i stort vilket kräver rationella och grannlaga beslut.
Det är kommissionens åsikt att endast en mångsidig skogsvård kan möjliggöra ett samtidigt utnyttjande av så många som möjligt av dessa funktioner inom samma område.
Det verkar emellertid som om man bör rekommendera en viss försiktighet, eftersom en alltför generell diskussion om skogspolitiken kan leda oss fel.
Det som kan gå bra i ett område kan visa sig vara alldeles fel i ett annat och ställda inför förändrade socioekonomiska och också ekologiska förhållanden krävs diagnoser som med nödvändighet blir olika och lösningar som måste anpassas efter verkligheten.
Medelhavsskogarna kan med andra ord inte behandlas på samma sätt som de svenska skogarna, så tillåt mig därför att komma med ett påstående som kanske är en aning provocerande: den europeiska skogen i singular existerar inte i verkligheten; det vi har är olika variationer på ett bestämt tema.
Alla dessa faktorer tillsammans med många andra som jag inte har tid att gå in på här, kräver enligt kommissionens åsikt en fördjupad diskussion inom Europeiska unionen och bland dess medlemsstater för att kunna fånga upp de senaste årens ekonomiska och sociala utveckling, i vetskap om att en sådan diskussion inte har ägt rum på unionsnivå efter 1988, dvs efter det att handlingsprogrammet för skogen utarbetades.
Mot den bakgrunden utgör utan tvivel parlamentets initiativ ett betydande framsteg när det gäller att på nytt introducera debatten om skogspolitiken på unionsnivå och kommissionen anser att de principer och mål som anges i Europaparlamentets betänkande ger en ram för diskussionen som är både konkret och som överensstämmer med principen om subsidiaritet.
Kommissionen kommer att noggrant undersöka de åtgärder som föreslås i dokumentet i en samstämd dialog med medlemsstaterna inom ramen för den permanenta skogskommittén och vi kommer inom två år att presentera ett ramdokument som belyser centrala frågor inom den aktuella sektorn och som förslår de strategiska val som bör följa på en sådan analys.
Oavsett detta bör Europaparlamentet vara medvetet om att införandet av en ny strategi i skogsfrågor kommer att innebära stora svårigheter - något som jag tror att ni, kära kolleger i parlamentet, redan var djupt medvetna om - och att en sådan strategi måste ta sig igenom många hinder.
Jag vill peka på två stycken: framför allt den stora skillnaden mellan olika skogsområden och deras heterogena karaktär såväl ekologiskt som ekonomiskt.
Dessa olikheter innebär utan tvekan en situation som medför att skillnaderna som finns mellan olika medlemsstaters grunduppfattningar i frågan utkristalliseras och denna motsägelsefulla situation kräver inte bara förståelse utan också största möjliga smidighet från medlemsstaternas sida, såväl tekniskt som politiskt.
Det finns ytterligare ett stort hinder, och det är det ekonomiska läget inom Europeiska unionen.
Jag har aldrig trott att det finns möjlighet att bedriva politik utan tillräckliga ekonomiska resurser: även om vi diskuterar hur fondmedlen skall användas eller inte användas, så har jag aldrig sett en politik utan budget avsätta konkreta resultat; mirakel är naturligtvis alltid tänkbara, men jag har inte sett många.
Jag dristar mig dessutom till att påminna detta parlament om att den ekonomiska situationen inom Europeiska unionen är mycket speciell och att den inte inom den närmaste tiden kommer att kunna ställa några större resurser till förfogande för att finansiera investeringar inom skogssektorn.
Avslutningsvis, och eftersom läget är som det är, måste kommissionen ta på sig en mycket svår uppgift, vilken innebär att samtidigt kunna leva upp till de krav som ställs och att hålla reda på alla de olika typer av problem som existerar inom detta område - juridiska, politiska och ekonomiska - för att kunna utarbeta nya riktlinjer för skogspolitiken.
Kvaliteten på de förslag som presenterats inom ramen för Europaparlamentets betänkande kommer utan tvekan att bli till stor hjälp när det gäller att överkomma svårigheterna, men jag tror att det kan vara lämpligt att kommissionen här påminner om att vi bara befinner oss i början av en revideringsprocess och att en ömsesidig vilja till samarbete är en avgörande faktor när det gäller om denna politik och detta initiativ skall lyckas.
