# ID: svediakorp-gov473335
# author: McCartin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 483
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Den senaste utvidgningen införde ett djupare intresse och till och med en passion i debatten om skogsbruket i denna gemenskap.
Det är intressant att se det geografiska intresset och att inse den mångfald utvidgningen medfört med avseende på tänkandet om skogen i unionen.
Jag tackar Thomas för hans betänkande.
I några av de yttranden som bifogas betänkandet lämnas helt andra beskrivningar av branschen på Europanivån än den han redovisar.
Jag antar att det är hans som är den riktiga, att vi är nära nog självförsörjande sedan de nordiska länderna gick med.
Ett annat betänkande hävdar att vi endast är självförsörjande till hälften, och det är därför beklagligt att studerande eller till och med planerare som tittar på dokument som detta får se sådana motsägelser på bara några sidor.
Det är naturligtvis inte föredragandens fel.
Vi bör inte ideologiskt låsa oss vid frågan om huruvida vi har en gemensam politik eller inte.
Vi har en gemensam industri- och handelspolitik och på motsvarande sätt kan vi ha en gemensam skogsbrukspolitik.
Vi kommer inte att ha en som den gemensamma jordbrukspolitiken.
Jag kan inte gå lika långt som Graefe zu Baringdorf.
Vi vill naturligtvis inte ha garanterade priser och interventioner och exportåterbetalningar.
Men om vi har ett gemensamt intresse för miljön, ett gemensamt intresse för det ekonomiska välståndet i Europeiska unionen, en gemensam turistpolitik och så vidare, så är det realistiskt att tänka sig att vi också borde ha en gemensam politik när det gäller skogsbruket.
Den behöver inte nödvändigtvis lägga en stor börda på Europeiska unionens budget.
Jag kommer från ett land som har minst skogar av alla i Europeiska unionen.
Finnarna avverkar i storleksordningen 50 miljoner kubikmeter om året.
Den skogsbevuxna arealen är lika stor som England och Skottland tillsammans.
I Irland har vi omkring 2 miljoner acres, eller omkring 16 % av vår jordbruksmark, och det är dessutom vår sämsta mark.
Så det finns stora skillnader.
Naturligtvis kommer skogsbruket att bli väldigt viktigt kommersiellt i Irland, men det föreligger ett motstånd ur social synvinkel mot ett ersättande av de små bondgårdarna på olönsam mark med skogsmark.
Den europeiska politik som söker hjälpa oss att utveckla våra skogar är inte så särdeles populär i Irland, och ändå tror jag att den är klok i det långa perspektivet.
För ögonblicket planterar vi 25 000 hektar om året.
Det kan ge Irland en extra intäkt på ungefär 300 miljoner pund till dagens priser, och det är tre gånger så mycket som våra fårfarmare får in för hela den irländska fårproduktionen för närvarande.
Så för oss är det inte bara viktigt för miljön, utan också ur ekonomisk synpunkt, att vi kan utveckla våra skogar till något riktigt viktigt.
