# ID: svediakorp-gov473327
# author: Svensson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 378
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Thomasbetänkandet är mycket ambitiöst, men man måste ändå hysa starka tvivel på om det på ett så komplicerat område som detta överhuvudtaget går att forma en gemensam politik för alla unionens länder.
Det råder ju i grunden väldigt olika förhållanden mellan olika regioner och olika länder i unionen.
I många länder är skogen så undanträngd och förfallen att omfattande program måste till för dess rehabilitering, medan det rakt motsatta förhållandet råder exempelvis i norr.
Där vill man undvika en ytterligare utvidgning av skogen för att man är angelägen om att slå vakt om det öppna landskapet och den biologiska variation som det står för.
Detta betänkande är därför så allmänt hållet och så utslätat att det knappast ger någon vägledning.
Det riskerar egentligen bara att komplicera läget för den nationella, mer konkret och praktiskt inriktade skogspolitiken.
Betänkandet har också uppenbara svårigheter att förena olika synpunkter och motstridiga intressen.
Å ena sidan framhävs skyddsaspekten, men å andra sidan betonas, och till och med i någon mån prioriteras, ett bättre kommersiellt utnyttjande.
Hur skall man tolka det?
Skall det vara till priset av mer biologiska monokulturer eller för inplantering av trädarter som inte naturligt hör hemma i den nationella floran, eller som är stora vattenkonsumenter och därför riskerar att uttorka kringliggande områden?
Jag menar att Europeiska unionen egentligen inte borde ta på sig ytterligare nya, svåra och omfattande uppgifter.
Den har faktiskt redan tillräckligt med arbete för att klara av de nuvarande uppgifterna.
I betänkandet förfaller man också till det som tyvärr har blivit en vana i många sammanhang i unionen, nämligen att föreslå nya subventioner, något som knappast kan vara särskilt väl genomtänkt i nuvarande budgetläge.
Man borde då i varje fall visa på alternativa sparmöjligheter, exempelvis på de överdrivna arealstöden till de stora egendomarna som odlar spannmål och oljeväxter.
Jag ser nog närmast i detta betänkande ett uttryck för en önskan att till varje pris utvidga Europeiska unionens makt i stället för att unionen, vilket jag anser vara det rätta, koncentrerar sig på att på ett gynnsammare sätt lösa de uppgifter den redan har tagit ansvar för.
