# ID: svediakorp-gov473282
# author: Santini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 543
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Det är inte så lätt att ge sig in i de europeiska skogarna utan att gå vilse.
Det första erkännandet skall därför gå till föredraganden som efter ett långt och tröttsamt arbete för att komma fram till ett antal kompromisser i en snårskog av ändringsförslag, lyckades ta sig ut med ett antal grundförslag som vi kan arbeta vidare med i framtiden.
Det var ett svårt betänkande, eftersom själva temat hade så många aspekter, på samma sätt som de europeiska skogarna är många och av skilda slag: de sträcker sig från Finlands björkar till Portugals eucalyptusträd och palmerna på Kanarieöarna.
Det finns ett antal gemensamma principer som man måste räkna med, som till exempel det första avsnittet i paragraf A, där man talar om skogsvård och som skall tillämpas i sina minsta detaljer, principen om subsidiaritet vid ingripande, som skall gälla ända ner till ett personligt ansvarstagande från ägarens sida vad gäller skydd och vård av de egna skogstillgångarna.
I samma paragraf, i andra stycket, finns det däremot en motsägelse där man föreslår generella kriterier för det ekonomiska utnyttjandet, vilka i stället borde vara diversifierade.
Sättet att utnyttja skogsresurserna kan inte vara detsamma i centrala och norra Europa som i alpregionen eller i Medelhavet, där människorna, förutom att hämta ved i skogen, utnyttjar skogen för turism och fritidsaktiviteter vilket skapar andra typer av problem, t.ex. frågan om det hydrogeologiska skyddet av territoriet.
En princip som bör understödjas är äganderätten till skogen för den som sköter den, men även samhällets rätt att ingripa om, vare sig detta beror på brist på utrustning eller bristfällig övervakning, skogen förfaller på grund av vanvård.
I vissa fall kan det i sådana sammanhang vara lämpligt med konkreta hjälpåtgärder.
Man bör även uppmuntra alla former av samarbeta mellan skogsägarna, så som framhålls i paragraf 12, där man talar om utveckling: det är riktigt att stödja allt utbyte av information och erfarenheter mellan olika europeiska skogsägare, samt olika former av utbildning, konsulthjälp för ägarna och de anställda, men framför allt för jordbrukarna som lever i kontakt med skogen och som bör bli skogens övervakare och väktare.
I en sådan utveckling kan den permanenta skogskommittén, som vi bör ha allt förtroende för och som skall organiseras som en verklig task force med stora befogenheter, spela en avgörande roll.
Det är därför nödvändigt att med stort mod ta itu med det sista kapitlet i betänkandet, det som rör finansieringen.
Det är nödvändigt att göra en allvarlig studie av de olika metoderna för ingripande, men utifrån en klar uppfattning om vilka prioriteringar som skall gälla: för det första att skydda skogstillgångarna och de genetiska resurserna; för det andra ett europeiskt skogsregister, diversifierade nyttjandekriterier, klara regler, teknisk utvärdering, skydd mot risker.
Sensmoral: skogen får inte bli vare sig en fabrik för träindustrin eller en naturpark som är stängd för människan, som i stället måste bli den som på en gång utvecklar, utnyttjar och, framför allt, tar ansvar för våra skogar.
