# ID: svediakorp-gov473275
# author: Bonino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,501
# sentences: 71
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade parlamentsledamöter, även om jag överskridit min talartid, tog jag därmed igen den tid vi gick miste om för att förbereda rådets ärenden i december.
Vår debatt är på så vis ett resultat både av rådets arbete och av de ärenden ni antagit.
Med tanke på att debatten vi just åhört varit så pass bred och ingående och antalet talare så många, ser jag mig tvungen att sammanfatta mina svar under olika rubriker, som tagits upp av flera av er samtidigt.
Jag ber om ursäkt om jag glömmer någon, men jag har försökt att föra så mycket anteckningar som möjligt.
Jag vill börja med dagsläget.
Framför allt skall jag ta upp Marocko.
Ärade parlamentsledamöter, ni minns säkert att det i avtalsklausulen med Marocko föreskrivs att det står parterna fritt att överenskomma om varje slags åtgärder för bevarande, och jag talar nu om bläckfisk, utöver den obligatoriska fredningstiden på två månader.
Sedan i november har de marockanska myndigheterna och fiskerisektorn delgivit oss sin oro när det gäller fiskeresurserna.
Efter ganska utdragna förhandlingar fattades så ett gemensamt beslut om att förlänga fredningstiden för bläckfisk med månaderna mars och april, att gälla för alla fartyg och nationsflaggor i hela fiskezonen.
Detta är alltså ett fall av artfredning.
Jag tycker att det framgår ganska klart av den gemensamma parlamentskommissionens slutdeklaration.
Det är sålunda ingen diskriminerande åtgärd.
Kontroller kommer naturligtvis att behövas, men jag ville peka på att denna åtgärd var planerad och beslutades i en gemensam överenskommelse.
Jag kan försäkra er att kommissionen inte har för vana att ge efter för påtryckningar, särskilt inte i form av olagliga fartygsprejningar.
Att försöka med påtryckningar går ju alltid.
Om motparten ger vika för dem är en annan sak.
Vad beträffar förnyandet av avtalet anser jag inte att det går att tvinga ett självständigt tredje land till vad som helst.
Här gäller det att få igång en dynamisk process.
Jag menar till exempel att partnerskapsmötet om fiske i Casablanca i maj utgör ett ytterligare steg i kommissionens strävanden och syftar till att förbindelserna med Marocko, inklusive handelsförbindelserna, steg för steg blir mindre spända och tar formen av partnerskapsförbindelser.
På så vis kan vi skapa en lugnare situation som medger omförhandling.
Jag bortser då från problemen med politisk profilering på båda sidor - ni är politiker nog för att veta vad detta innebär.
Jag kan inte garantera något, men sådant är i alla fall innehållet i den linje som kommissionen arbetar efter.
Jag skall då fortsätta med de andra frågorna ni tog upp och återvänder till TAC och fiskekvoterna.
Jag instämmer helt med Teverson.
För övrigt föreslog kommissionen för över två år sedan att det skulle hållas en allmänpolitisk debatt om TAC och kvoterna, medan själva detaljerna rörande den tekniska förvaltningen sedan kunde avhandlas vid en senare s.k. nattmangling, för att inte ärendet skulle bli liggande på en hög politisk nivå och för att alla parter skulle bli nöjda.
Den natten kunde ha utspelats på Napoleons tid.
Jag tror för övrigt att det vore bra om vi alla försökte avdramatisera och dämpa mediernas intresse för frågan med TAC och fiskekvoter.
Vad det egentligen gäller, själva kärnfrågan, är något annat.
Ämnet är väldigt exploaterat i media.
Förhandlingarna pågår hela natten, emellanåt ger man varandra fisk som inte finns och i slutänden har alla vunnit.
Jag vet inte riktigt vad, bara att alla har vunnit.
Jag var tidigare inne på politisk profilering.
Detta är ju som ni förstår inte enbart något som hör hemma i tredje land.
Men om vi gemensamt kunde ta ytterligare initiativ för att avdramatisera och t.o.m. dämpa mediernas intresse för detta ärende och samtidigt låta förstå att den gemensamma fiskeripolitiken egentligen handlar om något annat, så vore det säkert till god hjälp.
Detta föranleder mig att nämna något om framtiden och hur jag tänker lägga upp diskussionerna om den gemensamma fiskeripolitiken.
Från och med nu har jag för avsikt att inom ramen för GD-XIV upprätta en sorts task force, som inte skall arbeta enligt fiskeripolitikens day by day management utan från och med nu, dvs.
1997, utan förutfattade meningar och helt förutsättningslöst ägna sig åt en ny övergripande reflektion som sträcker sig fram till år 2002.
Jag tror för övrigt att det vore lämpligt att påbörja samrådet med de berörda parlamentsavdelningarna, för att ha gott om tid, och då tror jag att det är bra med en liten task force som inte behöver ägna sig åt det dagliga parlamentariska arbetet utan arbetar med ärendet på heltid.
Nicholson är inte med oss längre, men jag är övertygad om att han kommer att läsa förhandlingsreferatet av debatten, och till honom vill jag säga att det är självklart.
Kommissionen har för övrigt tillsammans med parlamentet och ordförande Arias Cañete anordnat flera seminarier och diskussioner mellan parlamentets olika avdelningar, där många av er deltagit.
Det säger sig självt att varken ordföranden eller kommissionen kan tvinga någon att delta, men varken tillfällen eller valmöjligheter har saknats och jag hoppas att dessa öppna debattforum, som är mer eller mindre off the record, i allt högre grad kommer att accepteras.
Tillbaka till FUP IV, men bara för att göra en precisering.
När det gäller indragningen av stödet till fiskeflottan - och inte av allt stöd till fiskerisektorn - är detta ingen utpressning.
Det är bara den rättsliga konsekvensen av ett fel som uppstått i en FUP.
Det handlar alltså inte om utpressning.
Tvärtom hoppas jag att detta kan hjälpa dem av oss som anser det vara nödvändigt med en FUP att förmå dem som är av motsatt uppfattning att ta ansvar för sina beslut.
För övrigt vill jag precisera att stödet till fiskeflottan givetvis kommer att återinföras retroaktivt, i händelse att en FUP skulle beslutas före april, vilket också specificeras i avtalet.
Om det går att nå fram till ett beslut är inget förlorat, eftersom skadan kan repareras, men om det inte finns någon omstruktureringsplan, sker automatiskt en indragning av stödet för omstrukturering av flottan.
Det har talats mycket om de allmänna riktlinjerna för FUP.
Jag skall inte orda mer därom.
Crampton, jag tror inte på ert förslag att genast undanta havsflottan som fiskar i vatten utanför tredje land från FUP IV.
Kanske var förslaget tänkt som en provokation, avsedd att mana till eftertanke, men låt mig påpeka att bestånden inte är hotade enbart i våra vatten, utan över hela världen, ja till och med i vattnen utanför tredje land.
Vi får se upp så att vi inte hamnar i en besvärlig situation.
Jag har noterat er idé, men anser inte att den är gångbar i nuläget.
Baldarelli frågade mig vad som händer med FUP III.
Jag menar att det var ett viktigt förstadium.
Utvärderingen av FUP III, som löpte ut den 31 december, kommer enligt reglerna att ske i april månad och baseras på data från medlemsländerna.
Om ni kan hjälpa oss att få medlemsländerna att snabbt och under gemensamma former skicka in sina data skulle det förresten vara till stor hjälp och ge oss en bättre överblick.
Ytterligare några ord som svar till en grupp ledamöter, i första hand Macartney, McMahon och McCartin, som dryftade problemet med lax.
Jag måste upprepa att vi inte får glömma att de mest högeffektiva producenterna inom laxsektorn har en produktivitetsvinst på 5-6 %.
Det säger sig självt att priserna sjunker när allt mer lax produceras och produktivitetsvinsten ligger runt 5-6 %.
Detta medför vissa uppenbara konsekvenser.
Till detta kommer att priset nu sjunker på nytt efter jul- och nyårshelgerna, vilket knappast är förvånande.
Vi får följa utvecklingen under de kommande veckorna, men ni vet också att minimipriset aldrig var någon effektiv åtgärd.
Det var mest en politisk signal.
Till sist skulle jag vilja fästa er uppmärksamhet på att problemets verkliga lösning finns att hämta i resultaten av kommissionens antidumpningsundersökning.
Jag hoppas därför att vi gemensamt kan verka för att hitta långsiktiga lösningar, även om vi kan bli tvungna att gå in och bedöma situationen akut.
Jag hoppas att jag i någon mån lyckats besvara de frågor ni ställde.
Om jag har glömt någon, skall han eller hon få ett skriftligt svar.
Jag vill framföra mitt tack till ordföranden, parlamentsledamöterna och till Arias Cañete.
Jag tror att en av era kollegor skall ta över ordförandeskapet, men jag gläder mig över vårt samarbete och över ert samarbete med kommissionen.
