# ID: svediakorp-gov473269
# author: Imaz San Miguel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 745
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag vill tacka kommissionsledamoten för er närvaro och för er förklaring.
Till att börja med vill jag säga att jag stödjer och är positiv till den överenskommelse som nåtts i rådet i december beträffande TAC och kvoter.
Jag tycker att den verkar vara rimlig och att de mål som satts upp, dvs. bevarande av tillgångarna samt balanserat och riktigt utnyttjande av dessa, är förnuftiga.
Efter de här positiva omdömena vill jag komma med några synpunkter.
Mina synpunkter sträcker sig längre än till den konkreta fördelningen av årets kvoter.
Jag gör en bedömning av hela distributionssystemet.
Ur den synvinkeln är rådets beslut och det utnyttjade systemet kontinuerligt i den mån som det grundar sig på ett system, dvs. principen om relativ stabilitet, för genomförande av uppdrag som innebär att i rätt tid och på ett objektivt sätt fördela anslagen.
Vi anser dock att det idag uppvisar allvarliga brister.
För det första har systemet allvarliga svårigheter att bevara tillgångarna.
Avsaknaden av ett detaljerat TAC-system leder till att vissa gemenskapsflottor ser sig tvingade att kasta tillbaka fångad fisk som har rätt storlek för att inte ta kvoten i anspråk.
I viss mån fortsätter vi med ett något orimligt system där vissa medlemsstatsflottor med trålare har förbjudit fångande av en rad arter med nät.
De kastas därför tillbaka i havet, trots att det inte innebär några fördelar för beståndet.
Systemet är självklart oacceptabelt ur ekonomisk lönsamhetssynpunkt.
När det gäller bevarande av tillgångar håller vi på att lura oss själva i den mån som vi bokför kvoter som i praktiken leder till att fisken dör ut.
För det andra innebär principen om relativ stabilitet uppenbar diskriminering av vissa gemenskapsflottor.
Exempelvis kan nämnas att den spanskflaggade gemenskapsflottan enbart får fånga 8 arter av 22 möjliga.
Detta är ett av de förhållanden som jag just kommenterade.
Vad skall dessa fartyg göra med den sjötunga eller vitling som de fångar, i vissa fall ofrivilligt, när de inte har kvoter för dessa arter?
Dessutom baseras jämviktsfördelningen när det gäller principen om relativ stabilitet på uppgifter och perioder då vissa flottor hade mindre möjligheter att fiska i gemenskapsvatten, bl.a. beroende på utvidgningen av fiskeområdet till 200 sjömil 1976, vilket också förändrade tillträdet till hamnar.
Slutligen finns det en tredje faktor som gör den nu gällande principen om relativ stabilitet osäker som oföränderlig princip för den gemensamma fiskeripolitiken.
Det är att fiskemarknaderna helt har avreglerats och det inte längre finns några gränser för fiskehandeln inom unionen.
De nationella spärrarna är dock närvarande och mycket hårda när det gäller tillträde till gemenskapstillgångar för delar av flottorna som också är gemenskapsflottor.
Jag tror också att dessa synpunkter är nödvändiga när det är dags att fundera över vilka reformer som den gemensamma fiskeripolitiken behöver genomföra för att fördelningen av kvoter inte skall grundas på gamla kriterier oberoende av det gällande systemet på vilket fastställandet av TAC och kvoter bör baseras.
I den meningen finns det ingenting att förebrå rådet från december som jag är positivt inställd till, som jag sa i början.
Jag hoppas dock att kommissionen lyssnar till mina synpunkter och använder den gemensamma fiskeripolitiken som incitament för en genomgripande reform på medellång sikt för att uppnå den önskade balansen mellan rimligt utnyttjande av tillgångar och bevarande av tillgångar med lika möjlighet för alla fartyg i det som borde vara en gemenskapsflotta, dvs. en europeisk flotta.
Jag vill avsluta med en liten kommentar om tekniska åtgärder.
Jag anser att förslaget till förordning om tekniska åtgärder utgår från ett felaktigt fördelningsantagande.
Det utgår från att det nuvarande fisket av ung fisk beror på storleken på det nät som används.
Ärade kommissionsledamot, alla vet dock att en stor del av fisket av ung fisk beror på medlemsstaternas olagliga verksamhet i brist på kontroll som tyvärr inte är garanterad.
Om vi enbart skärper de tekniska åtgärderna förfördelar vi paradoxalt nog de som respekterar dem och gör dem som fortsätter att fiska ung fisk i strid mot fiskeribestämmelserna mer konkurrenskraftiga.
Vi förordar laglighet.
Vi vill skärpa och garantera kontrollen och vi vill få bukt med problemet med fiske av ung fisk på ett genomgripande sätt.
Men vi uppvaktar inte enbart dem som följer lagen och respekterar de tekniska åtgärderna.
Jag anser att det skulle vara orättvist.
