# ID: svediakorp-gov473259
# author: McKenna (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 884
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Rådets sammanträden de senaste månaderna har förmodligen haft de viktigaste dagordningarna på många år, och tagit upp tre områden inom styrningen av fisket - för det första storleken på EU: s fiskeflotta inom MAGP, de nya föreskrifterna för tekniska åtgärder som föreslagits av kommissionen, samt satellittranspondrar, en viktig aspekt av det totala kontrollprogrammet.
Dessutom fastställdes de årliga tillåtna totalfångsterna.
Dessa sammanträden erbjöd unika möjligheter till beslutsamma handlingar för att komma till rätta med den farliga situation EU: s fiskerinäring befinner sig i.
Tyvärr hade rådet inte modet att fatta de svåra beslut det hade behövt fatta.
Vad gäller MAGP så tillstår alla att EU: s fiskeflottor är för stora.
Också fiskerinäringen själv säger att det finns en överkapacitet och att nedskärningar är nödvändiga.
Rådet fortsätter emellertid att gå emot denna tanke.
För närvarande tycks det försöka ändra MAGP från ett program för att minska fiskeflottans kapacitet genom att ta båtar ur bruk, skrotning m.m., och till ett program för att begränsa de fiskeriinsatser flottorna tillåts göra.
Det innebär en genomgripande omorientering av programmets mål och en som, enligt vår uppfattning, är dömd att misslyckas.
Det finns flera skäl till att ett misslyckande är oundgängligt.
Jag skall ta upp endast två.
För det första så är fiskefartyg byggda för fiske.
Därför kommer de som äger fiskefartyg inte att gilla att deras fartyg ligger stilla och förlorar pengar.
De kommer att utöva påtryckningar på politikerna, för att få dem att ge dem tillåtelse att fiska och försöka tjäna litet pengar.
Hur kraftiga påtryckningar politiker kan utsättas för känner vi alla till, och framgår klart av det årliga rådsmöte där de tillåtna totalfångsterna fastställs.
Så även om rådet i all sin vishet kunde acceptera ett program för begränsning av fiskeriinsatserna, så skulle det inte vara slut med det, eftersom det skulle föreligga ständigt stegrade krav från näringen på att ytterligare fiske skulle tillåtas.
För det andra skulle det bli oerhört svårt att övervaka och kontrollera ett sådant program.
Förra året var jag föredragande av betänkandet rörande den gemensamma fiskeripolitikens övervakningssystem.
Ni minns att fiskerikontrollen är en uppgift som åligger medlemsstaten, inte kommissionen.
Den grundläggande slutsatsen av den granskning kommissionen gjort var att kontrollprogrammen i medlemsstaterna var fullständigt otillräckliga, och i trängande behov av förbättringar.
Inget land hade ett program som var tillräckligt i alla avseenden.
Det var intressant att kommissionen noterade att flera länder inte uppfyllt målen i statistiken rörande de nationella flottornas storlek och kapacitet.
Det förekom fall där fartyg var större i verkligheten än vad som framgick av det nationella fartygsregistret.
Jag vill därför ställa följande fråga: hur kan vi lita på att ett program för kontroll av en stor och mäktig flottas fiskeinsatser skulle bli framgångsrikt?
Vi har inte ens lyckats kontrollera den mängd fisk som tas i land, och det är en betydligt enklare uppgift.
En överenskommelse har träffats om hur mycket kapaciteten skall begränsas.
En annan viktig aspekt är vilken kapacitet som skall elimineras.
Vi måste säkerställa att de fartyg som blir kvar i flottorna är de som är minst destruktiva för den marina miljön.
Detta skulle ha en långsiktig fördelaktig effekt för såväl fiskbestånden som fiskarna.
En slutlig fråga, som ägnas mycket liten uppmärksamhet, är vad som skall göras med fartygen.
EU: s flottor är redan aktiva på många av världens oceaner och förorsakar många gånger betydande skador.
Med tanke på storlekarna på världens övriga flottor finns det inte mycket plats på andra ställen, som dessa fartyg kan användas på utan att ge upphov till problem.
De indragningsprogram som införs måste säkerställa att MAGP inte bara flyttar problemen till andra delar av världen.
Europa får inte tillåtas exportera sin överkapacitet.
Kort sagt så anser de gröna att ett rigoröst flottreduceringsprogram, i kombination med ersättningar till de fiskare som drabbas därvid, utgör en grundläggande förutsättning för att den nuvarande krisen skall kunna lösas.
De tekniska åtgärderna handlar helt och hållet om att försöka öka selektiviteten i EU: s fiskeinsatser.
Det handlar inte bara om ungfisken i kommersiellt viktiga, utvalda arter, utan också om andra arter som fiskarna inte vill ha.
Det faktum att FAO räknar med att, globalt sett, ett ton fisk kastas för varje tre ton fisk som behålls, visar att detta utgör ett mycket viktigt problem.
Kommissionen har föreslagit ett antal fortskridande förändringar av de gällande tekniska åtgärderna, inklusive fyrkantmasknät, ökade maskstorlekar, galler eller rister för att filtrera bort räkfångster med mera.
Återigen gäller att rådet vacklar och arbetar på en kompromissversion, som kommer att försvaga kommissionens förslag.
Fiskerinäringen hålls ansvarig för de skador den förorsakar den marina världen.
Kommissionens förslag utgör viktiga steg på vägen mot en mer sansad inställning till fiskeriverksamhet.
Rådet tycks dessvärre vara benäget att strunta i en utbredd allmän opinion i Europa och runt om i världen, som förespråkar ett försiktigare synsätt på fiske, och väljer att ge efter för fiskerinäringens påtryckningar.
