# ID: svediakorp-gov473252
# author: Bonino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,442
# sentences: 68
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade parlamentsledamöter!
Först av allt vill jag tacka för möjligheten att få redovisa mina allmänna synpunkter men också att få diskutera ett par detaljer som jag anser vara viktiga vad gäller resultatet av rådets möte om fiskeri.
För det första tänker jag ta upp rådets ordinarie möte i december, där man rutinmässigt har diskuterat dossiern om de årliga fångstkvoterna (ACR-dossiern) och för det andra tänker jag ta upp de tre frågor som detta parlament röstade om redan under novembersessionen, men sedan lät skjuta upp själva debatten till denna session.
De tre frågorna gäller satellitövervakning, förslaget om tekniska åtgärder och dossiern som rör det fjärde långsiktiga utvecklingsprogrammet.
Först ett par upplysningar, även de i detaljfrågor, rörande resultaten från och arbetet under rådets möte om fiskeri den 19 december förra året.
Vad gäller fångstkvoterna under 1997, så antogs de med kvalificerad majoritet av rådet efter en mycket lång - den varade hela natten - och även mycket svår debatt, i vilken man försökte komma fram till en kompromiss mellan nödvändigheten av att bevara fisken och industrins behov.
Vissa ACR reducerades på gemenskapens vatten, till exempel vad gäller sill, torsk, kolja, rödspätta, östersjölax och sjötunga.
Jämfört med 1996 återspeglar förändringarna i ACR å ena sidan variationerna i resursernas volymer från år till år och, å andra sidan, nödvändigheten att minska utnyttjandegraden.
Dessutom har det, utan att man går emot de vetenskapliga rekommendationerna, varit möjligt att tillåta vissa ökningar, till exempel vad gäller kummel och marulk.
Inom NAFO-zonen har det skett en minskning, framför allt vad gäller torsken, för att bevara beståndet och de kvoter som är tillgängliga i tredje parts vatten har balanserats med möjligheten att erbjuda fiske till de kustnära nationerna.
Tyvärr och i motsatt till vad kommissionen föreslagit, har inget beslut tagits gällande ACR för tonfisk och svärdfisk, och det har bara varit möjligt att godkänna ett antal nationella åtgärder som kan bidra till att ICAAT: s resolutioner respekteras.
Detta är enligt min åsikt ett av de minst tillfredsställande inslagen i rådets möte.
Vad gäller sardiner har kommissionen inför rådet förslagit en serie åtgärder som är avsedda att bevara beståndet, men rådet har inte kunnat fatta beslut i frågan.
Med tanke på detta bestånds stora betydelse, framför allt för Spanien och Portugal, kommer inte kommissionen att tveka att föreslå åtgärder till skydd för beståndet under 1997, om de nationella åtgärderna, som vi känner till, inte skulle tillåta en ytterligare försämring av detta bestånd, en försämring som pågår och som enligt kommissionens bedömning är oroväckande.
Rådet har dessutom enhälligt antagit samtliga förslag till förordningar som innebär en serie åtgärder för att skydda bestånden under 1997 och som gäller fartygen från vissa tredje länder - Norge, Grönland, Island, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Franska Guyana och Färöarna - som delar upp fångstkvoterna mellan medlemsstaterna för de fartyg som fiskar i deras vatten.
Liknande åtgärder har vidtagits vad gäller NAFO och NEAF.
Därefter behandlades Medelhavet och jag presenterade muntligt för rådet slutsatserna från den andra diplomatiska konferens som hölls i Venedig i slutet av november, och till vilken detta parlament skickade en betydande delegation, och ordförandeskapet underströk nödvändigheten av att konkretisera de impulser som konferensen gav.
Dessutom godkändes kommissionens förslag att ge en teknisk arbetsgrupp i uppdrag att fortsätta undersökningen av de minimikvoter som skall gälla för Medelhavet, en fråga som detta parlament har yttrat sig om och där Europaparlamentet krävde att förslaget skulle dras tillbaka.
Rådet har däremot inte uttalat sig om innehållet i själva förslaget, utan har krävt att det diskuteras ytterligare.
När det gäller laxen har Förenade Kungadömet, stött av Irland och Finland, begärt att man bestämmer ett minimipris för importen.
Som ni vet så har kommissionen inte kunnat ställa sig positiv till denna begäran, framför allt därför att erfarenheterna från tidigare inte har gett de önskade resultaten - dvs. att priserna har återhämtat sig - och dessutom därför att priserna steg under de sista veckorna före jul.
Kommissionen underströk dessutom, att eftersom det pågick en undersökning om prisdumping, så verkade det bättre att å ena sidan inte ingripa i processen och, å andra sidan, att ägna våra ansträngningar åt att försöka komma fram till mer balanserade och hållbara lösningar.
Detta tror jag är samtliga punkter, även i detalj, som behandlades av rådet.
Om jag nu går över till de tre betänkanden som detta parlament, som redan har behandlat de delar som hänger samman med omröstningen, avser att diskutera, så skulle jag vilja börja med förslaget om satellitövervakning.
Framför allt tror jag att de olika medlemsstaterna redan är fullt medvetna om behovet av kontroll och det faktum att den nuvarande tillämpningen inte är tillfredsställande, något som detta Europaparlament redan har strukit under och som jag instämmer i.
Jag tror också att, vad gäller vetskapen om hur viktig kontrollen är, så har vissa framsteg gjorts, även på senare tid; jag vill bara påminna om, till exempel, att för inte så länge sedan blev förslaget att börja med övervakning via satellit inte speciellt positivt mottaget av medlemsstaterna.
Situationen har med andra ord förändrats och kommissionen hävdar att tillämpningen av ny teknik utgör en av nyckelfaktorerna när det gäller att fylla detta tomrum.
I detta sammanhang bör satellittekniken få spela en avgörande roll - satellittekniken är utan tvekan billigare än en kontrollant eller inspektör ombord på varje enskilt fartyg - men även eftersom den är öppnare och mer objektiv i den betydelsen att åtminstone fartygens position, deras närvaro i havet och även hur länge de har befunnit sig i havet är odiskutabelt vad gäller resultaten av satellitövervakningen.
Jag tror med andra ord att det är dessa två faktorer som har bidragit till att övertyga oss att vi bör gå vidare med förslaget som, som jag nämnde, inte blev särskilt väl mottaget till att börja med.
Rådet har, som ni vet, tagit ett beslut med kvalificerad majoritet om att upprätta satellitövervakning, på basis av en kompromiss som, dessutom, diskuterades grundligt vid rådets möte i november.
Som ett resultat av detta kommer systemet med satellitövervakning att införas i två steg: med början den 30 juni 1998 enbart för vissa typer av verksamheter och, med början den 1 januari 2000, för samtliga fiskefartyg av över 20 meters längd, oberoende av var någonstans de bedriver sitt fiske.
Vi har accepterat, till och med föreslagit om sanningen skall fram, att undanta det kustnära fisket, eftersom det verkligen verkade vara en alltför stor kostnad för de berörda fiskarna, vilket innebär att denna förordning inte kommer att vara tillämplig på fartyg som ligger ute och fiskar under kortare tid än 24 timmar och som opererar innanför 12-milsgränsen.
Detta verkar vara en riktig åtgärd med tanke på att det slutgiltiga syftet med övervakningen bör vara att bevara resurserna.
Kommissionen har accepterat denna kompromiss eftersom vi hävdar att, även om den inte upptar samtliga kommissionens förslag, så utgör den ett viktigt steg i rätt riktning, även om, som alla ni andra, kommissionen hade föredragit att man gått snabbare fram.
Vad gäller de finansiella aspekterna av förordningen, så är kommissionen medveten om behovet av att lämna ett speciellt ekonomiskt stöd för att kunna starta övervakningssystemet, och att detta med andra ord kräver egna ekonomiska resurser, och att man inom ramen för de nuvarande avsättningarna bör prioritera investeringar för att få till stånd satellitövervakning.
Den andra dossier som ni har behandlat avser tekniska åtgärder.
Jag vill här påminna om den vikt som kommissionen lägger vid detta förslag, med tanke på tillståndet - vilket jag vill beskriva som mycket dåligt - för större delen av fiskstammarna i Atlanten.
Förslaget har två syften: å ena sidan syftar det till att förtydliga och förenkla den befintliga gemenskapslagstiftningen på området, å andra sidan avser det att avsevärt minska fångsterna av fiskyngel, eftersom detta utan tvekan utgör ett av de största problemen inom ramen för gemenskapens fiskeripolitik när det gäller att bevara fiskbestånden.
Rådet har inte fattat något beslut i ärendet och har gett Coreper i uppdrag att fortsätta utvärderingen av själva förslaget för att under alla omständigheter kunna fatta ett beslut före den 30 juni 1997.
Jag vill med andra ord uppmana Europaparlamentet att fortsätta arbeta med förslaget och jag kan garantera er att kommissionen är villig att samarbeta i alla avseenden och på alla sätt vid samtliga de diskussioner som ni anser behövas.
En sista fråga i samband med det fleråriga programmet POP IV.
Betänkandet från ert fiskeriutskott beskrev kommissionens förslag om det fjärde fleråriga utvecklingsprogrammet som viktigt.
Den fördjupade, och många gånger passionerade, diskussion som pågår sedan cirka ett år om kommissionens förslag POP IV beror, tror jag, inte bara på att ämnet är viktigt i så måtto att omstruktureringen av gemenskapens fiskeflotta regleras, utan även den berörda sektorns och de berörda institutionernas sätt att uppmärksamt följa debatten.
Det är viktigt att stryka under två faktorer.
Det finns framför allt ett allmänt erkännande av att de främsta resurserna vad gäller fisken har utnyttjas bortom gränsen för vad som är förnuftigt och att en bantning och omorganisation av fiskerinäringen nu är oundviklig och brådskande.
Vissa hävdar att det överdrivna fisket kan tillskrivas den överkapacitet som gemenskapens fiskeflotta har i förhållande till de tillgängliga resurserna.
Det finns med andra ord en gemensam uppfattning vad gäller analysen, men skillnader i uppfattningen om vilka lösningar som är bäst, men enligt min mening är det just på lösningarna vi måste rikta uppmärksamheten, utan att för den skull glömma orsakerna.
Kommissionen är övertygad om att det främsta ansvaret för den uppkomna situationen är den europeiska fiskeflottans överkapacitet: med andra ord måste fiskeflottan minskas.
Eftersom det inte är möjligt att öka tillgången på fisk eller förhindra att fiskeflottan går till havs i ett läge där de redan upplever ekonomiska svårigheter, så måste vi acceptera idén att anpassa flottans dimensioner efter de tillgängliga resurserna.
Detta är den position som intas i POP IV, vilket de flesta av er för övrigt redan har insett.
Det är uppenbart att man även kan uppnå målen, och detta anges också i POP IV, genom en minskning av själva aktiviteten, men jag vill påminna om, inte så mycket riktat till detta parlament som redan har insett svårigheten, men riktat till rådet som i stället vägrar att inse detta, att minskningen av själva aktiviteten är svår att kontrollera, ofta är den svår att få grepp om och uppenbarligen måste en sådan övervakning baseras på ett övervakningssystem som är mycket finmaskigt och som ännu inte existerar.
Under alla omständigheter kan kommissionen tänka sig att det, förutom minskningen av kapaciteten, även sker en viss minskning av själva aktiviteten.
Kommissionen kan däremot inte tänka sig att man, som enda instrument för att nå målet, använder sig av en minskning av aktiviteten.
Jag anser i likhet med er att restriktioner vad gäller tillträdet, som en minskning av fångstkvoterna, är nödvändiga för att skapa en bättre balans och att kostnaden för att genomföra omstruktureringen skall beräknas exakt och kompenseras genom utbetalning av tillräckligt stora ersättningar.
Jag har också noterat den synpunkt som redovisas i Kofoeds betänkande om nödvändigheten av att stoppa subventionerna till varvsnäringen, vilket verkar vara en förnuftig åtgärd.
Vad gäller rådets senaste session, så måste jag beklaga att, trots upprepade konsultationer, så har rådet skjutit upp sitt beslut till ett senare datum.
Rådet har åtagit sig att fatta ett beslut under nästa rådsmöte, vilket är planerat till mitten av april.
Om kommissionen, i likhet med Europaparlamentet, anser att fiskeflottans överkapacitet är den största orsaken till problemet, så har däremot rådet ännu inte kunnat fatta beslut om att genomföra en reduktion av kapaciteten och accepterar för tillfället att tillgripa den möjligheten enbart när alla andra möjligheter till nedskärningar har uttömts.
Sammanfattningsvis har rådet alltså mot denna bakgrund föredragit att skjuta på sitt beslut till ett annat datum, men man accepterar ändå det " fasta " datumet den 30 april 1997.
Jag vill gärna tillägga att kommissionen har meddelat medlemsstaterna att stödet från gemenskapen till fiskeflottorna hålls inne i avvaktan på ett beslut från rådet, eftersom det är uppenbart att medlen i strukturfonderna, i frånvaron av ett program, inte kan utnyttjas.
Av den anledningen informerades medlemsstaterna i ett brev från kommissionen den 1 januari att de inte längre har rätt att fatta beslut om gemensam finansiering av åtgärder som rör fiskeflottan eftersom det är omöjligt att utnyttja strukturfonderna i frånvaron av ett strukturprogram.
Jag tror att detta parlament kan inse logiken i detta.
Under alla omständigheter har sedan dess en fördjupningsprocess inletts vad gäller det irländska ordförandeskapets kompromiss och kommissionen är, som ni vet, mycket skeptisk till denna kompromiss eftersom den, trots att den är positiv vad gäller den allmänna attityden, är otillräcklig vad gäller kontrollåtgärder och beräkningen av fiskeflottans kapacitet.
Kommissionen har, avslutningsvis, återigen påpekat för rådet att kommissionens mål är att garantera fiskerisektorn den ekonomiska lönsamhet som krävs för att det europeiska fisket skall ha en hållbar framtid, och att alla dessa initiativ har som mål att förbereda denna sektor för framtiden och att garantera den en framtid, snarare än att förstöra den.
Efter att ha konstaterat ett så oroande tillstånd vad gäller de tillgängliga resurserna, så tror jag inte att man med enbart en omfördelning av fiskerinäringen kan uppnå den minskning av dödligheten som motsvarar de nivåer som krävs.
Och jag är övertygad om att alla dem som har kunnat bedöma situationen i hela dess vidd delar denna åsikt.
Som avslutning vill jag bara upprepa min, kommissionens och våra tjänstemäns beredvillighet att fortsätta att arbeta tillsammans med detta parlament, övertygad om att slutmålet att garantera denna sektors framtid är ett mål som delas av samtliga europeiska institutioner.
(Applåder)
