# ID: svediakorp-gov473240
# author: Kinnock, Neil (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,060
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag vill börja med att välkomna det initiativ parlamentet visat med det betänkande som lagts fram av Castricum - och det är ett utmärkt betänkande - som ger en omfattande och aktuell översikt över den viktiga frågan om finansiering av offentliga transporter i unionen.
Det är uppenbart för alla att det är absolut nödvändigt med allmänna transporter av hög kvalitet, som utgör ett verkligt alternativ till beroendet av privatbilar, för att målsättningarna i den gemensamma transportpolitiken skall kunna uppfyllas, och det står lika klart att förbättringar av effektiviteten hos de allmänna transporterna och insynen i de allmänna transporternas finanser därför ligger i hela gemenskapens ekonomiska, sociala och miljömässiga intresse.
Som kammaren känner till - och som Castricum och rent av Wijsenbeek påminde oss om - så har vi försökt klargöra detta med vår grönbok från kommissionen om medborgarnas nätverk, som lades fram vid den här tidpunkten förra året, där vi skisserar en vittomfattande strategi för uppfyllandet av de allmänna transporternas potential och som, bland annat, omfattar behovet att se över en del förefintliga regler, däribland dem om finansiering.
En vitbok om en strategi för revitalisering av järnvägarna gick också igenom de förbättringar som erfordras med avseende på hur de flesta av unionens järnvägar finansieras, som en del av de ansträngningar vi tror är nödvändiga för att järnvägarna skall kunna öka sin roll framgångsrikt i våra system för allmänna transporter.
Som ett ytterligare exempel på för kommissionen och parlamentet gemensamma målsättningar och gemensamma sätt att tänka på, så nämnde kommissionens nyligen framlagda meddelande om tjänster av allmänt intresse transporter som ett exempel på en sektor där gemenskapen intagit en inriktning särskilt avsedd att beakta de offentliga tjänsternas behov.
På grund av brist på tid vill jag bara helt kort redogöra för hur kommissionen ser på den allmänna frågan om finansiering av allmänna transporter, innan jag lämnar ett antal mer specifika kommentarer om det betänkande som presenterats för oss här i kväll.
För det första bör vi inte, vilket Castricums betänkande gör mycket klart, glömma att många utsökta transporttjänster, såväl privat- som offentligägda, tillhandahålls utan någon som helst finansiering med allmänna medel.
Tjänster som är väl upplagda, drivs väl och till överkomliga priser för dem som nyttjar dem har naturligtvis större chanser att dra till sig taxebetalande passagerare i de antal som behövs för att täcka kostnaderna.
Vi gör det grundläggande men viktiga påpekandet i grönboken om medborgarnäten.
Det finns emellertid andra fall, där offentliga myndigheter med rätta anser att det föreligger ett behov av en offentlig tjänst, som inte nödvändigtvis är genomförbar ur rent kommersiell synpunkt inom stadsområden och, som flera ledamöter framfört under debatten, även på landsbygden.
I sådana fall är det uppenbart lämpligt och nödvändigt att offentliga myndigheter finansierar vissa tjänster, som tillhandahålls av operatörer för allmänna transporter, och det är värt att betona att sådan finansiering ur strikt synpunkt inte kan betraktas som statligt bistånd.
Beslutet om huruvida dessa tjänster skall finansieras eller inte fattas av uppenbara skäl bäst av behöriga och ansvariga myndigheter i medlemsstaterna.
Men kommissionen har emellertid också otvetydigt ansvar.
För det första att försöka upprätta en rättslig ram som lämpar sig för de omständigheter som gäller för de allmänna transporterna runt om i unionen.
För det andra att upprätta de föreskrifter som erfordras för att säkerställa att medel för allmänna tjänster inte används som en dold och oansvarig metod att täcka förluster till följd av ineffektivitet, och att sådant stöd har rimliga proportioner och att " öppna " medel för nödvändiga specifika tjänster tillhandahålls för samhället i stort.
På motsvarande sätt är det många gånger lämpligt att offentliga myndigheter bidrar till kostnaderna för infrastrukturen för allmänna transporter, enär det står klart att, även om nyttjarna på ett flertal olika direkta och indirekta sätt betalar för den transportinfrastruktur de använder, dessa betalningar inte alltid räcker för att täcka hela kostnaden.
Vad finansiering från medlemsstaterna beträffar så bör statliga bistånd bidra till utvecklandet av allmänna transporter av allmänt intresse, och kommissionen delar uppfattningen i förslaget till resolution om att öka insynen i finansieringen av allmänna transporter, i synnerhet genom att förbättra de data som tillhandahålls i den årliga konkurrensrapporten och i rapporter avseende statligt bistånd.
Tiden hindrar mig att svara mer ingående på Castricums betänkande, men jag vill gärna svara på det specifika förslaget att i fördraget ta med en särskild artikel om enbart allmänna tjänster - en fråga som togs upp på nytt här i kväll av Castricum och även av Jarzembowski.
Jag måste meddela kammaren att kommissionen inte delar uppfattningen att en ny rättslig grund av det föreslagna slaget skulle vara nödvändig.
I stället har vi i vårt meddelande om tjänster av allmänt intresse förespråkat införandet av ett omnämnande i det föreliggande fördragets artikel 3, att en specifik verksamhet för gemenskapen skall utgöras av ett bidrag till främjandet av tjänster av allmänt intresse.
Denna inställning är sannerligen giltig vad transporterna beträffar, där en riktig balans mellan liberalisering och det allmännas intresse tillhandahålls inte bara av artikel 90 i fördraget, som den är formulerad, utan också av den sektorbaserade artikel 77.
Jag hoppas att kammaren efter övervägande kan hålla med om att detta är det mest genomförbara förfaringssättet för att uppfylla den målsättning som uttrycks i förslaget till resolution, en målsättning som jag måste säga att jag är mycket sympatiskt inställd till.
Mer allmänt kan jag försäkra utskottet att kommissionen ständigt arbetar för att förbättra och söka slutföra de gällande reglerna om allmänna transporter.
Samtidigt som vi tar full hänsyn till subsidiaritetsprincipen så beaktar vi också de problem som kan uppkomma i gränsregioner och andra regioner med särskilda transportbehov.
Som så många andra som medverkat i denna debatt, så anser mina kollegor och jag att de allmänna transporterna har en oumbärlig roll att spela när det gäller att lösa problemen med trafikstockningar, föroreningar och transportsäkerhet, och att få fram riktiga regler utgör alltid en viktig del av att uppnå detta.
Detta är ytterligare ett skäl att välkomna Castricums betänkande, och jag rekommenderar den därför varmt för kammaren.
