# ID: svediakorp-gov473211
# author: Kinnock, Neil (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,258
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Som kammaren känner till så kan det ursprungliga förslaget till detta direktiv, som Medina Ortega sade, dateras till år 1990, och det reviderade förslaget kom in 1994.
Att komma fram till en gemensam ståndpunkt har - milt sagt - tagit något längre tid än vanligt och detta har, naturligtvis, gjort det lite besvärligt för detta parlament.
I beaktande av det faktum att kommissionen är så mycket mer tacksamt gentemot denna kammare, för den konstruktiva attityd kammaren visat vid såväl första- som andrabehandlingen, och vi är särskilt tacksamma gentemot föredraganden, Medina Ortega, som också var föredragande av det allmänna direktivet om dataskydd, för hans särskilda tålamod och för det insiktsfulla och produktiva sätt på vilket han arbetat med förslaget till direktiv vid andrabehandlingen.
Vi kommer att tillhandahålla en tjänst åt såväl ekonomiska operatörer som konsumenter genom att anta detta direktiv.
Det är uppenbarligen viktigt att den snabbväxande telekommunikationssektorn har kvar användarnas förtroende, och det står lika klart att dessa användare måste känna sig säkra på att den ökande mängd information de lägger ut på näten hanteras med fullständig integritet, och inte kommer att användas för andra syften som de inte avsett eller inte önskar.
Dessutom ökar allmänhetens medvetande om privatliv och dataskydd, och medlemsstaterna måste reagera på ett effektivt sätt på legitima angelägenheter.
För att undvika omfattande skillnader mellan olika nationella föreskrifter, som skulle kunna hindra det fria tillhandahållandet av tjänster på den inre marknaden, så är det viktigt för oss att säkerställa att det finns en grundläggande uppsättning principer som kan respekteras rent praktiskt inom hela gemenskapen.
Kort sagt så måste vi säkerställa att informationssamhället erbjuder möjligheter och ömsesidiga fördelar för alla.
I den processen måste användarnas grundläggande rättigheter definieras nöjaktigt och skäliga konkurrensvillkor måste garanteras för alla operatörer.
Detta är huvudsyftena med detta direktiv och mot den bakgrunden vill jag nu presentera kommissionens svar på ändringsförslagen.
Ändringsförslagen 2, 3, 4, 6, 7, 10 och 12 betraktas av kommissionen såsom användbara förbättringar av texten, och de accepteras därför beredvilligt av kommissionen.
Ändringsförslag 9 tar bort operatörernas möjlighet att debitera abonnenterna för att inte lägga in deras uppgifter i den allmänna katalogen.
Kommissionen är enig med parlamentet om att en enskild abonnent inte skall behöva betala för att vara privat, och vi kan därför ställa oss bakom det ändringsförslaget.
Jag måste emellertid informera kammaren om att de övriga ändringsförslagen inte kan accepteras, på grunder som jag hoppas kammaren kommer att finna rationella och kommer att kunna ställa sig bakom.
Vad till att börja med ändringsförslag 5 beträffar så måste jag påminna kammaren om att förslaget till direktiv ger medlemsstaterna möjlighet att begränsa tillämpningen av artikel 11 om kataloger på fysiska personer, d.v.s. privatpersoner.
Skälet till detta är uppenbarligen att möjligheten för juridiska personer, kommersiella företag och så vidare, att bestämma om de skall vara med i den allmänna katalogen eller inte, inte utgör någon grundläggande mänsklig rättighet utan snarare ett legitimt intresse.
Man har därför ansett att arrangemang för att tillgodose juridiska personers legitima intressen inte behöver vara en föreskrift, som de som garanterar rätten att vara privat.
Argumentet för att erbjuda ytterligare alternativ för den allmänna katalogen utan kostnad skulle dessutom vara mindre tvingande för juridiska personer än vad de, naturligtvis, är när det gäller privata medborgare.
Det ändringsförslag som lagts fram inför ett nytt element, nämligen en rätt till information om användaren, som inte på något sätt omfattas av direktivets substans, och som kan anses föreslå, om det tolkas a contrario, att medlemsstaterna skulle äga rätt att kräva av juridiska personer att de skall vara med i den allmänna katalogen.
Det är inte avsikten och det krånglar sannerligen till frågan.
På dessa grunder kan kommissionen därför inte godta detta ändringsförslag.
Kommissionen kan heller inte godta ändringsförslag 8 - helt enkelt därför att det innehåller ett skrivfel.
Ändringsförslaget ersätts emellertid av ändringsförslag 12, vilket kommissionen kan godta.
Kommissionen kan inte godta ändringsförslag 11.
Ändringsförslaget skulle helt ta bort medlemsstaternas möjlighet att erbjuda utökat skydd åt enskilda abonnenter mot oönskade samtal.
Den gemensamma ståndpunkten ger medlemsstaterna möjlighet att välja ett system som antingen omfattar oönskade samtal i försäljningssyfte, eller som inte gör det.
Det innebär att regeringarna antingen kan förbjuda sådana samtal generellt, om inte abonnenterna angivit att de inte har något emot att ta emot sådana, eller medge sådana samtal generellt, samtidigt som de ger abonnenterna möjlighet att ange i en offentlig förteckning att de inte vill ta emot oönskade samtal i försäljningssyfte.
Kammaren kanske påminner sig att denna inriktning också valts i samma fråga i distansförsäljningsdirektivet, som diskuterades här tidigare idag.
Kommissionen kan inte stödja detta ändringsförslag, eftersom det skulle ta bort alternativet med ett mer omfattande skydd, och skulle göra så utan något oavvisligt skäl som har samband med den inre marknaden.
Vad gäller förslaget att ta bort stycke 3 i artikel 11 så kan kommissionen inte stödja det, eftersom det föreligger giltiga skäl att inte tillämpa de detaljerade föreskrifterna med avseende på privatalternativet för fysiska personer på exakt samma sätt som för juridiska personer, som jag indikerade i svaret rörande ett annat ändringsförslag.
För juridiska personer är det inte rätten till privatlivet det handlar om, utan snarare ett legitimt intresse att bestämma hur de skall presenteras i den allmänna katalogen.
De behöver inte nödvändigtvis samma alternativ som privata medborgare och att erbjuda alla valmöjligheterna kostnadsfritt kanske inte alltid är försvarbart.
En åtskillnad görs därför i artikel 11 i det föreslagna direktivet.
Kommissionen skulle kunna stödja ett klargörande av artikel 11.3, för att förklara att juridiska personers legitima intressen skall beaktas i alla sammanhang, men inte nödvändigtvis på samma sätt som fysiska personers rätt till privatliv.
Ett sådant tillägg till artikel 11.3 skulle kunna utformas således: " I detta fall måste medlemsstaterna säkerställa att tillräckliga alternativ finns tillstädes för att beakta de legitima intressena hos andra abonnenter än fysiska personer, vad avser införandet i allmänna kataloger ".
Som en sista punkt om ändringsförslagen så kan kommissionen inte stödja borttagandet av stycke 3 i artikel 12, återigen därför att det finns giltiga skäl för att inte tillämpa exakt samma föreskrifter för juridiska personer som för fysiska personer.
För att kort klarlägga vad det handlar om, så vore det enligt kommissionen acceptabelt att lägga till en mening till artikel 12, så att den kom att lyda så här: " Medlemsstaterna äger begränsa tillämpningen av styckena 1 och 2 till abonnenter som utgör fysiska personer, i sådan utsträckning att de legitima intressena hos andra abonnenter än fysiska personer och, i synnerhet de små och medelstora företagens, skyddas i tillräcklig utsträckning ".
Jag hoppas att kammarens ledamöter efter att ha fått tänka efter kan godta kommissionens resonemang med avseende på det fåtal ändringsförslag som inte kan godtas.
Jag hoppas dessutom att det kommer att bli möjligt att dra fördel av den grundläggande samstämmigheten hos kommissionens och denna kammares uppfattning, och att säkerställa ett antagande av direktivet mycket tidigt i år.
Jag tackar föredraganden och hans kollegor för det arbete de lagt ner på att förbättra detta förslag till direktiv.
