# ID: svediakorp-gov473206
# author: Medina Ortega (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 854
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


, föredragande.
(ES) Herr ordförande, jag vill bara säga att om vi skulle vilja hitta ett dunkelt namn, något som inte var transparent, så finns det inget roligare än det namn som detta direktiv eller detta rekommendationsförslag till direktiv för närvarande har, det kallas nämligen, åtminstone på spanska, och jag vet inte hur man skulle säga det på kommissionsledamotens språk, direktiv om skydd för personliga uppgifter och för privatlivet inom telekommunikationsområdet, särskilt när det gäller det digitala flertjänstnätet (ISDN) och allmänt tillgängliga digitala mobila nät.
Det verkar mystiskt och synnerligen specialiserat.
Vad vi i själva verket har för handen är ett direktiv om att garantera skydd för personer inom telekommunikationsområdet.
Och eftersom kommissionsledamoten är här passar jag på att nämna detta, och enligt principen om transparens och med den kännedom om gemenskapsrätten som ni har, är det mest troliga att ni accepterar en ändring av titeln i enlighet med ändringsförslag 2 i vår text, vilket tar upp direktivet om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet.
Jag tror att ändringsförslag 2 är ett ändringsförslag som skulle kunna hjälpa unionsmedborgarna att förstå vad det är vi talar om.
Det här direktivet är ett komplement till ett annat direktiv som vi godkände för inte så länge sedan, direktivet om skydd för personuppgifter och för privatlivet i allmänhet, och här tillämpar vi det inom telekommunikationsområdet.
Ett annat förenklat ändringsförslag, som jag förmodar att kommissionsledamoten inte har framför sig eftersom det enbart åsyftar den spanska versionen, är ändringsförslag 1, som ersätter uttrycket " allmänna telekommunikationsnät " med " tillgängliga telekommunikationsnät ".
I varje fall så skulle jag vilja påstå att det arbete som har lagts ned på det här direktivet är bra, vi har tagit god tid på oss, och jag tror att det var bra att göra det eftersom allting har klarnat.
Kommissionens första förslag till meddelande är från 1990, och det inkom tillsammans med det allmänna direktivet om uppgiftsskydd.
Parlamentet tog tid på sig och sammanställde sitt första betänkande 1992.
Därefter gick direktivet om uppgiftsskydd sin egen väg och ställdes utanför direktivet om uppgiftsskydd inom telekommunikationsområdet.
Det ändrade förslaget från kommissionen till parlamentet och rådet är från 1994, det vill säga det gick fyra år mellan det första förslaget och det ändrade.
Rådets gemensamma ståndpunkt är slutligen från 1996 och når oss i parlamentet när allting är klart och tydligt.
I utskottet för rättsliga frågor diskuterar vi detta på vårt särskilda sätt, där ganska stor enighet råder trots de politiska olikheterna och där vi försöker vinnlägga oss om att garantera privatlivet.
Förmodligen är den största förändringen i direktivet att det inte bara tillämpas till skydd för fysiska personer utan också till skydd för de juridiska.
Vad som är meningslöst, och jag tror att kommissionsledamoten anser detsamma, är att i det här sammanhanget tala om subsidiaritet.
Det är absurt att exempelvis för ett telefonsamtal mellan Paris och London tillämpa en lag i ett land och i ett annat en annan lag, för om vi försöker skydda människors privatliv borde det mest normala vara att tillämpa samma lag.
Här är det helt meningslöst att tala om subsidiaritet.
Jag vidhåller att anledningen till att vissa engelska politiker tycker så mycket om det ordet är att det är mycket svårt att uttala och ingen vet vad " subsidiarity " betyder.
Om det telefoneras mellan Paris och London är det meningslöst att en lag tillämpas i Paris och en annan i London.
Följaktligen passar inte subsidiariteten in och det är detta som ändringsförslag 7 går ut på.
Det behöver inte finnas någon subsidiaritet.
Det här direktivet skiljer sig från det andra i det att man inte enbart tillämpar det på fysiska personer utan också för att skydda de juridiska personerna, och utskottet för rättsliga frågor anser att denna utvidgning är bra.
Men det som är helt meningslöst, eftersom vi återkommer till samma problem, är att juridiska personer skyddas i vissa länder men inte i andra.
Det vill säga, om ett multinationellt företag ringer från Paris till London, kan deras samtal skyddas i Paris men inte i London.
Detta är absurt och därför har några av ändringsförslagen koncentrerat sig på att förhindra detta.
Även om jag som föredraganden måste rekommendera alla ändringsförslag, vill jag här föregripa och nämna att en politisk grupp, kort sagt den jag själv tillhör, kommer att försöka eliminera all rättslig befogenhet för det land som exempelvis tillåter att en skillnad etableras mellan de nationella kompetenserna.
När allt kommer omkring anser vi att man har gjort ett bra arbete, jag tror att det bara är några småsaker kvar att göra, och vi föreslår ett par ändringsförslag som skall förenkla lagen och gör den mer rationell.
Det finns ingen plats för subsidiaritet och det finns ingen plats för olika lagstiftning.
