# ID: svediakorp-gov473165
# author: Peijs (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 745
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande!
Förlikningskommittén, som jag som föredragande fick utgöra en del av, har kunnat instämma med det gemensamma utkastet till direktiv om gränsöverskridande betalningar.
Om Europaparlamentet bekräftar detta direktiv den här veckan så har vi då äntligen det direktivet.
Det ligger ett resultat på bordet som parlamentet kan vara nöjt med.
Medlemsstaterna måste genomföra direktivet före den 1 januari 1999 när EMU inleds.
Tyskland förväntade tidsproblem med införandet och har i en enskild förklaring lovat göra sitt yttersta för att klara tidsfristen.
Vi har förståelse för deras svårigheter.
Vilket syfte har direktivet egentligen?
Under det att tiden gått har det uppstått lite oklarheter runt uppkomsten och jag ger er en kort utläggning.
Målet med direktivet är att förbättra tjänsterna för gränsöverskridande betalningar genom att främja deras ändamålsenlighet.
Naturligtvis utomordentligt viktigt som förberedelse för den tredje fasen i den ekonomiska monetära unionen.
Den inre marknaden och snart införandet av euron har lett till att antalet gränsöverskridande betalningar ständigt ökar i antal och i värde.
För att optimalt kunna använda den inre marknaden är det för näringslivet, särskilt de små och medelstora företagen, av största vikt att man snabbt, tillförlitligt och billigt kan utföra betalningsöverföringar mellan gemenskapens olika delar.
Så länge detta inte kan garanteras existerar ett stort hinder för den fria rörligheten av varor och tjänster inom gemenskapen.
För medborgaren gör direktivet slut på en hel del irritation över dubbla och ofta höga kostnader, långa överföringstider och ingen klagorätt om betalningsöverföringen helt enkelt inte genomfördes.
Direktivet som gäller alla betalningar understigande 50 000 ecu ger framförallt ett förfarande som främjar kostnadsinsyn, betalningsöverföringens snabbhet och dess tillförlitlighet.
Jag tror att den information som regleras i direktivet är själva hjärtat i direktivet.
Så måste en institution, både före och efter betalningsöverföringen, ge kunden riktig information och måste medlemsstaterna se till att det finns lämpliga och ändamålsenliga förfaranden för reklamationer och överklaganden för avgörande av tvister.
Jag tycker det är utomordentligt bra för våra medborgare att de vet vart de kan vända sig.
Dubbel kostnadsräkning är i framtiden förbjuden.
Om det trots allt uppstår något fel vid betalningsöverföringen, så är uppdragsgivarens bankinrättning skyldig att ersätta uppdragsgivaren, inrättningens kund alltså, för den gränsöverskridande betalningen med ett belopp som högst kan uppgå till 12 500 ecu, plus den ränta som kunden gått miste om och eventuella utgifter.
Detta inom 14 arbetsdagar vid banken efter, naturligtvis, att den avtalade tidsfristen mellan uppdragsgivare och kund gått ut.
Självklart behåller varje uppdragsgivare, varje bankkund alltså, rätten att gå till nationell domstol och begära ersättning för det resterande beloppet.
Detta direktiv främjar alltså såväl insyn som tillförlitlighet och snabbhet vid gränsöverskridande betalningar.
Så snart vi fått mer insyn och tydlighet skall också priset sjunka.
Vi ser faktiskt redan nu effekten av det faktum att direktivet hänger i luften ovanför marknaden.
Många banker - jag ser det i Nederländerna och jag ser det också i Tyskland - har redan infört en euro-betalningsöverföring som uppfyller alla krav i direktivet.
Man kan alltså konstatera att det är ett mycket viktigt direktiv som kommer att främja den fria rörligheten av varor och tjänster inom gemenskapen.
Det slutresultat som nu ligger framför oss är i sin helhet mycket positivt.
Europaparlamentet och rådets önskemål låg, när vi påbörjade förlikningsförfarandet, ganska vitt isär.
Jag tror det är bra att båda parter blandat vatten i vinet och att de största tvistepunkterna kunna lösas.
Vilka var det?
Till exempel storleken på tillämpningsområdet, nu 50 000 ecu, alltså alla betalningar som understiger 50 000 ecu skall omfattas av direktivet, återbetalningsplikten: 12 500 ecu, och direktivets ikraftträdande: samma dag som vi påbörjar EMU, 1 januari 1999, träder också detta direktiv i kraft.
Vi hoppas att det sker så i Tyskland också men det kan hända att det dröjer något längre där.
Vi har ett direktiv som i tillräckligt hög grad skyddar konsument och näringsliv och som kommer att främja den inre handeln med varor och tjänster inom gemenskapen.
Å detta parlaments vägnar och de medborgare vi representerar, uppmanar jag medlemsstaterna att så snabbt som möjligt uppfylla de förpliktelser som detta direktiv medför och som är till nytta för alla europeiska medborgare och företag.
