# ID: svediakorp-gov473138
# author: Roth-Behrendt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 961
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionsledamot, kollegor!
Först och främst vill jag klara ut ett missförstånd som kanske föreligger bland vissa kollegor men framför allt bland allmänheten.
Den som tror att vi med denna lagstiftning beslutar om gentekniskt modifierade livsmedels vara eller icke vara på marknaden misstar sig.
Detta beslut togs för länge sedan, i det tysta så att säga, och det som vi måste göra idag är att stifta regler för hur genteknik får användas i produktionen av livsmedel, något som tidigare reglerat sig självt.
Det gäller framför allt att i konsumenternas intresse reglera de delar som är viktiga för att skydda och informera konsumenterna samtidigt som det erbjuder rättssäkerhet för industrin.
Jag är som föredragande, som i fem års tid har sysselsatt mig med detta ämne, övertygad om att den kompromiss som vi idag presenterar här och om vilken vi i morgon kommer att rösta, erbjuder följande: Säkerhet och information för konsumenterna men också rättssäkerhet för den producerande industrin.
Tillåt mig att säga några ord kring tre punkter: Tillämpningsområdet för den här lagen utesluter inte någon del.
När det gäller tillsatsämnen i livsmedel utgår man från principen om vertikal lagstiftning, så som det är bekant för oss i den Europeiska unionen.
Det betyder att en lämplig översyn av lagstiftningen över tillsatsämnen i livsmedel eller sötningsmedel skall genomföras.
Vi har fått kommissionens försäkran - och jag litar direkt på herr Bangemanns ord som han givit mig och kammaren - att om en lucka skulle upptäckas som inte är lagligen reglerad, såsom fallet är med enzymer, kommer denna lucka i lagstiftningen att regleras.
Detta är också kommissionens uppgift och jag litar på dem så långt.
Vi har en tillståndsreglering, som klart och tydligt reglerar kriterierna för säkerhet och kontroll, och denna återfinns också i lagstiftningen.
Möjligen hade jag önskat att vi kunde hoppa över det förenklade förfarandet men jag kan också utan problem acceptera de här båda olika förfarandena.
Detta är för mig ingen knäckfråga i kompromissen.
Slutligen har vi punkten märkning, runt om vilken intressant nog nästan allt rör sig.
Om ni, kollegor som tillhör detta parlament sedan en längre tid, drar er till minnes att i början, 1992-93, var det nästan inte tal om någon märkning.
Vi har fått kämpa länge mot kommissionen och rådet.
När vi nu idag i kompromissen kan säga, att alla livsmedel som på något sätt skiljer sig från andra måste märkas, så är det något som jag kan stå för med gott samvete och som ger konsumenterna en hög grad av information.
Överallt, där man gjort analyser, kommer konsumenterna att veta att detta är gentekniskt modifierat eftersom det är märkt.
Ni känner säkert till och kan erinra er att när det gäller exempelvis bestrålning eller andra procedurer för analysering, förändras dessa metoder dagligen eller månatligt.
Vi kan alltså vara säkra på att det antal livsmedel som märks ut och förses med etiketter säkert kommer öka avsevärt de närmaste månaderna och åren.
Jag skulle vilja hålla emot kritikerna till den här kompromissen: Stadsmusikanterna från Bremen, åsnan, hunden, katten och tuppen som bröt upp och försvann till ett fjärran land, eftersom de menade att vad som helst är bättre än döden.
Det är en illusion att tro att denna saga skulle bli aktuell även i detta fall.
Det kommer inte att ske!
Vi hittar inte alltid något bättre.
Jag kommer att lyssna uppmärksamt när Breyer senare talar, och jag ber henne att göra detsamma med mig!
De kollegor och organisationer utanför detta parlament som tror att om vi inte har någon kompromiss eller lagstiftning så kommer alla de 15 medlemsländerna att i övermorgon stifta egna lagar, de kan jag bara le åt!
Dessa kollegor förefaller vara utrustade med ett stort mått av fantasi, vilket naturligtvis kan vara bra men som också kan vara farligt när det gäller att stifta lagar.
Om medlemsländerna hade velat göra detta, så vore det sedan länge gjort.
Men vilket medlemsland har en omfattande lagstiftning kring märkning?
Inget land har detta, inte ens mitt eget!
Om vi vill respektera den gemensamma marknadens krav så vet vi att alla varor kommer att vara fritt tillgängliga, dvs. de kommer att röra sig fritt, flyta fritt, inom den gemensamma marknaden.
Vad har vi då?
Vi har kanske, om två eller tre år när den interna lagstiftningsproceduren är färdig, någon form av lagstiftning i tre eller fyra medlemsländer.
I alla övriga har vi ingenting.
Men vi vet hur svåra diskussionerna var i rådet.
Varför har rådet, i två års tid, inte kunnat enas om en gemensam ståndpunkt?
Just för att det stora flertalet av medlemsländerna i rådet inte vilja följa parlamentets linje när det gäller tillämpningsområde och märkning.
Naturligtvis är kompromissen en kompromiss.
Den är inte ett 150 % uppfyllande av julens önskelista!
Jag hade gärna sett att det varit så men sådan är inte verkligheten.
Det som Europaparlamentet, efter andra behandlingen i förlikningskommittén lyckats erbjuda konsumenterna när det gäller säkerhet, tydlighet och tillförlitlighet vid framför allt märkningen, det som vi har tillkämpat oss - jag säger verkligen kämpat, för det har varit en kamp - det är en stor seger.
Vi bör vara tillräckligt självmedvetna att också se det så och inte förringa dessa resultat, utan i stället med stolthet presentera dem för den Europeiska unionens medborgare!
