# ID: svediakorp-gov473123
# author: Van Mierlo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 771
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande!
Med avseende på Turkiet så har jag beslutat låta associationsrådet behandla relationerna med Turkiet.
Turkiet är en bundsförvant i NATO-sammanhang.
Det finns mycket kritik att yttra över Turkiet men såväl de positiva som de negativa sidorna måste behandlas och det är av den anledningen som vi så snart som möjligt kommer att hålla associationsrådet om Turkiet så att alla dessa punkter kan tas upp till behandling.
Jag vädjade igår mycket tydligt till de inblandade och i detta fall också till herr Erbakan att avstå från uttalanden och åtgärder som kan verka spänningshöjande.
Men ni får inte underskatta att det på båda sidor just nu sker spänningshöjande tankeutbyten.
Det måste behärskas av båda sidor annars kommer vi inte fram till det som hur som helst måste ske för att till exempel hitta en lösning för Cypern.
Vad inflytandet på budgeten beträffar så räcker det med denna kommentar: tankeutbytena om åtskillnaden mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter vid regeringskonferensen ger inte mycket hopp, och det är helt enkelt realistiskt att bara konstatera faktum, om att den åtskillnaden skall tas bort.
Det innebär inte att alla tycker att det måste förbli så som det är just nu, men jag har, tror jag, i ett tidigare skede svarat att vissa delar av integrationsprocessen nu helt enkelt definitionsmässigt sker stegvis.
För närvarande förväntar jag inte mycket utrymme för att ändra i skillnaden mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter.
Det är i första hand finansministrarna i Ekofin som skall besluta om en informell sammankomst om de finansiella framtidsutsikterna.
Det står i det nederländska ordförandeskapets verksamhetsprogram att en informell, en till intet som helst förpliktande, inventering av ståndpunkter skulle kunna äga rum men det har kommit så många protester mot detta att det är frågan om den här sammankomsten överhuvudtaget kommer att äga rum.
Jag tycker personligen att när ett land påminner om avtalet att hoppa över detta och förblir vid denna ståndpunkt så är det inte möjligt att ändra denna punkt på dagordningen.
Men om sammankomsten ändå skulle äga rum så kommer det att handla om ett rent informellt och till intet förpliktande utbyte av tankar.
En fråga har också ställts angående läget med avseende på Förenade kungariket.
Det är svårt att på en minut svara på detta utan att trampa någon på tårna.
Jag har inte mycket till övers för tanken att de fjorton tillsammans försöker komma fram till slutsatser och lämnar Förenade kungariket med alla ärenden i ett isolerat läge.
Det verkar för mig vara kontra-produktivt.
Man ger då anledning till politisering och polarisering i Förenade kungarikets valkampanj och det har vi minst intresse av.
Jag vill tala om att jag inte har något som helst behov av att lägga mig i Förenade kungarikets valkampanj.
Det är inte vår sak, det är deras demokrati, det är deras värden som står på spel, och jag har ännu mindre anledning att uttala mig om vilken vinnare jag vill se.
Det enda jag har rätt att göra, och det är å flera människors vägnar, är att hoppas att britterna under valkampanjen lyckas prata om Europa på ett inte alltför negativt sätt.
För om det är fallet, om det uppstår en kampanj där den mest anti-europeiske kandidaten kan få flest röster, jag säger inte att det skall hända, men om det skulle vara så, då kommer vinnaren, vem det vara må, att få mycket lite utrymme att under den korta tiden därefter komma till förhandlingar.
Och låt oss vara uppriktiga, vi behöver britterna för att bygga Europa och vi vill också ha dem med oss.
För att göra det måste vi göra vårt jobb.
Vi måste alltså så gott det går försöka glömma att problemet finns där.
Låt dem föra kampanjen.
Låt oss också tillsammans med britterna försöka att så konstruktivt som möjligt gå igenom de där ärendena och låt oss undvika att situationer uppstår där britterna i slutskedet före valet står helt isolerade på alla viktiga punkter.
För övrigt gör vi klokt i att inte tänka så mycket på de brittiska valen ett tag.
Det är också ett falskt sätt att framställa saken om man menar att Förenade kungariket är det enda land som på viktiga punkter står i vägen för samförståndet.
Det är inte sant och vi måste vägra att hålla den bilden levande.
Det är inte i Förenade kungarikets intresse och inte heller i Europas.
