# ID: svediakorp-gov473090
# author: Van der Waal (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 576
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Den största utmaning det nederländska ordförandeskapet står inför är otvivelaktigt slutförandet av regeringskonferensen.
Institutionella reformer behövs för att göra unionen lämplig för 25 medlemsstater eller fler.
Irlands generella utkast för revideringen av fördragen innehåller på den här punkten bara en inventering av problemen.
Det blir alltså en svår väg att gå.
Under tiden har det dock blivit tydligt att revideringen framförallt går i riktning mot ett fördjupande av den europeiska integrationen.
Det vill säga strävar mot mer europeiska befogenheter och ytterligare centralisering av beslutsprocessen på europeisk nivå.
Utgående från ett visst koncept för den önskade framtida uppbyggnaden av unionen är detta för handen liggande.
Man får dock inte förbise de negativa aspekter som är förbundna med detta.
Särskilt måste man tänka på den växande klyftan mellan den europeiska förvaltningen och medborgarna.
Jag vädjar därför till det nederländska ordförandeskapet att med avseende på denna oroande företeelse, som är en vidare centraliserings baksida, särskilt uppmärksamma två saker.
Det irländska dokumentet innehåller positiva anknytningspunkter för detta.
För det första utarbeta det goda förslaget om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen i ett protokoll som skall bifogas fördraget.
På toppmötet i Edinburgh i slutet av 1992 gjordes klara uttalanden om denna princip som en reaktion på Danmarks avvisande av Maastrichtfördraget.
Dessa definitioner övertogs tyvärr inte av Europaparlamentet och inte heller i det irländska dokumentet.
Tillämpning av uttalandena i Edinburgh kan emellertid avsevärt bidra till att de europeiska reglerna minskar i omfattning och detaljrikedom.
Det är nödvändigt om en union med 25 eller flera medlemsstater med ständigt ökande ömsesidiga skillnader skall vara möjlig att styra.
I det sammanhanget får det nederländska ordförandeskapet inte heller tveka att, om det behövs, återlämna vissa ärenden som övertagits av unionen till medlemsstaterna.
En annan värdefull anknytningspunkt i det irländska dokumentet är förslaget att förstärka de nationella parlamentens position i förvaltningen av Europa.
I diskussioner om den demokratiska kontrollen av den europeiska beslutsprocessen talas det mycket om ett demokratiskt underskott.
I allmänhet söks lösningen på detta problem i en utökning av Europaparlamentets befogenheter.
Man får dock inte glömma att de nationella parlamenten bildar grunden för den parlamentariska demokratin i Europa och att detta också upplevs så av medborgarna.
Vi stöder då också de förslag som är inriktade på att stadigt integrera de nationella parlamenten den europeiska beslutsprocessen, bland annat genom att i tid tillsända dem de europeiska lagstiftningsförslagen.
Flexibilitet verkar under de kommande månaderna bli det viktigaste hindret vid förhandlingarna.
En idé har framförts om att inte låta länder som avvisar vidare överförande av suveränitet utgöra ett hinder för en tätklunga av länder som visst är beredda att göra det.
Särskilt förtjusta över dessa idéer är vi inte.
Det kommer att leda till ett sönderfallande av samarbetet och göra unionens beslutsprocess mer invecklad.
Vi tycker det verkar vara bättre att begränsa samarbetet i EU-sammanhang till de politiska områden som har samband med den inre marknaden.
Länder som vill ha ett mer långtgående samarbete på områden som utrikespolitik och rättsväsende kan i detta avseende sluta avtal som ligger utanför fördraget.
Till sist hoppas vi att det nederländska ordförandeskapet lyckas avsluta regeringskonferensen med framgång.
Men vi anser det vara bättre med ett kvalitativt bättre resultat än att lyckas hålla ett självupplagt tidsschema.
Jag tillönskar det nederländska ordförandeskapet mycket andlig och fysisk spänst.
