# ID: svediakorp-gov473087
# author: Miranda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 733
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag skulle här vilja göra en utvikning i denna, debatt som tills nu hållits på nederländska för att här föra in några " penseldrag " med söderns färger.
Som redan nämnts finns tre frågor av större vikt på föredragningslistan.
Dessa överlappar varandra, vilket i vissa fall gör dem oskiljaktiga och oundvikligen placerar dem bland de frågor som har prioritet hos det nederländska ordförandeskapet.
Jag syftar på slutetappen av regeringskonferensen, den tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen samt utvidgningen.
Det finns andra frågor, som också är särskilt kännbara för våra länders medborgare och därför värda särskild uppmärksamhet.
Bland dessa betonar jag de växande sociala problemen - och då i synnerhet arbetslöshetens gissel - medborgarnas deltagande i gemenskapens verksamhet och beslut, samt genomförandet av de principer om sammanhållning och solidaritet inom gemenskapen som stadfästes i fördraget.
Det förvånar säkert ingen att jag vill börja med att berätta om min övertygelse att föga eller inget går framåt med detta ordförandeskap vad beträffar de tre sista frågorna som jag förut betonade.
På det sociala området, och i synnerhet på sysselsättningsområdet, skymtar faktiskt inga stora förändringar, eller betydelsefulla förändringar, eller grundläggande förändringar i vad som hittills följt av gemenskapspolitiken.
Med tanke på den fixering som infunnit sig beträffande tillämpningen av de nominella konvergenskriterierna, kan man förutse större flexibilitet, fler avregleringar, fler osäkra anställningar, högre arbetslöshet.
Naturligtvis uppskattar vi några av de rekommendationer som står på det nederländska ordförandeskapets program, som till exempel den om större jämställdhet mellan män och kvinnor.
Men vi är överens om, att detta i den rådande situationen inte är tillräckligt.
En nyorientering - och vad oss anbelangar, en djupgående förändring - är oumbärliga.
Samma sak skulle kunna sägas beträffande medinflytande för de alltmer oroade medborgarna, som är mer och mer avskilda från gemenskapens verksamhet och avgöranden.
Strax innan slutet av regeringskonferensen och den tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen borde man kunna förvänta sig en engagerad hållning och ett starkt deltagande av de europeiska medborgarna, då man siktar på en vidsträckt, pluralistisk och engagerad diskussion och på att rådfråga medborgarna genom att ordna folkomröstningar i dessa frågor.
Detta har emellertid redan Europaparlamentet självt betonat.
Likväl gör det nederländska ordförandeskapet föga framsteg i denna fråga utan håller sig till välkända och begränsade förväntningar på regeringskonferensen och avsikter som vi säkert noterat, men som förefaller oss alldeles för vaga.
Vad sammanhållningen beträffar är tomrummet totalt.
Det nämns inte ens ett ord om denna fråga, vilket inte hindrar att just detta är symptomatiskt och avslöjande för en viss uppfattning om gemenskapen.
Nu återgår jag till de tre huvudteman som jag nämnde i början av mitt inlägg.
Under morgonens debatt har vi redan haft möjlighet att utvärdera olika sidor av resultaten från toppmötet i Dublin, varför vi avstår från att upprepa det vi då påstod, och koncentrerar oss på en aspekt som tycks mig vara särskilt relevant och aktuell.
Detta sagt apropå Ekonomiska och monetära unionen, med direkt samband med det nuvarande ordförandeskapet.
Det handlar om den nuvarande nederländske finansministerns påstående beträffande den begränsade grupp länder som, vilket han påstod, kommer att bildas i början av den tredje etappen av EMU.
På så sätt framhöll han utvecklingsnivåerna och styrkan hos dessa länders ekonomier och förbigick respekten eller bristen på respekt för de nominella konvergenskriterierna.
Ett sådant yttrande gjorde oss inte förvånade.
För övrigt väntade vi oss att det skulle dyka upp när som helst, från ett eller annat håll.
Inte bara för att vi alltid betraktar de där kriterierna som konstlade och godtyckliga, utan också för att svårigheterna att uppfylla dem för det första är uppenbara, även för länder med bättre finanser och för det andra att det som faktiskt eftersträvas är skapandet av en stark valuta och slutligen för att vi alltid misstänker att de slutliga besluten på detta område skulle vara eller kommer att bli definitivt godtagna som utpräglat politiska kriterier.
Emellertid, och här avslutar jag, kräver allt detta att det nuvarande ordförandeskapet detaljerat och objektivt klargör vad som faktiskt föreslås inom detta område.
Det är detta som nu krävs av er.
