# ID: svediakorp-gov473084
# author: Maij-Weggen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,040
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande!
Trots den konstruktiva europeiska berättelsen som jag vill lyckönska minister Van Mierlo till, har det nederländska ordförandeskapet inte börjat under en alltför lycklig stjärna.
Den onödiga och okloka diskussionen om ett i sig ganska återhållsamt irländskt dokument om en gemensam strid mot den internationella narkotikabrottsligheten, gav prov på bristande insikt i andra medlemsstaters position och bristande samordning i eget hus.
Jag hoppas uppriktigt att det går bättre under resten av ordförandeskapet, också eftersom Nederländerna tidigare alltid lett Europeiska unionen på ett förträffligt sätt.
Vi har alltså på denna punkt ett gott rykte att förlora.
1991 lyckades det till slut för Nederländernas förra regering att ordna Maastrichtfördraget och fördraget för en ekonomisk och monetär union.
Det var en snygg prestation av f.d. premiärminister Lubbers, f.d. minister Van den Broek, som är närvarande här idag, och f.d. minister Kok.
Och det är egentligen anmärkningsvärt att i vårt land nederlaget i och med black monday, som det sedan länge inte längre talas om i Bryssel och i Strasbourg, verkar väga så mycket tyngre än den dubbla framgången i december 1991.
Är det masochism, är det rädsla att misslyckas?
Jag hoppas att det inte är det sistnämnda, för det är egentligen ett dåligt tecken.
Det visar sig också, för det finns lite nytt, lite kreativitet och lite företagsamhet i det nederländska programmet.
Nederländerna sköter butiken väl, verkar det, man avslutar det löpande handlingsprogrammet.
Det verkar brista något i mod och inspiration.
Den viktigaste uppgift som måste genomföras är slutförandet av regeringskonferensen.
Vilka är här för oss som kristdemokrater de viktigaste justeringspunkterna?
På vad ska vi testa resultatet?
För det första anser vi att det måste göras tydligt i det nya fördraget vad det europeiska medborgarskapet innehåller.
Och här vill vi ha med ett viktigt komplement till fördraget.
Vi vill att inte en enda medborgare inom unionsområdet får diskrimineras.
Inte på grund av ras, inte på grund av härkomst, av religionstillhörighet, av könstillhörighet, av hudfärg, av sexuell läggning och inte heller av handikapp.
Vi vill alltså gärna en artikel 1 i den nederländska grundlagen och då i det europeiska fördraget i Amsterdam.
Vi vill också att de europeiska institutionerna tvingas anpassa sitt byråkratiska och teknokratiska arbetssätt och fungera öppet, med insyn och demokratiskt.
En allmän rätt till information för medborgarna, en lag om offentlighet i förvaltningen på europeisk nivå och normala befogenheter för Europaparlamentet, för det är ju inte klokt att detta parlament efter 18 års direkta val ännu inte förfogar över alla befogenheter.
Europeiska unionen måste vidare ordentligt bromsa upp harmoniseringen av absurd lagstiftning över detaljer.
Den konstiga malström som vi får om gräsklippare, om storleken på bananer och jordgubbar och om fetthalten i choklad.
Geelhoed hade rätt i Nederländerna: vi måste koncentrera oss på nutidens verkligt viktiga problem, på nutidens stora internationella problem, kampen mot arbetslösheten, kampen mot miljöförstöringen, kampen mot den internationella brottsligheten, narkotikahandeln och vapenhandeln.
Och därför jagar man vid Europol visserligen stulna bilar men ännu inte efter bortförda barn.
Och vi måste också - jag tycker att fru d ' Ancona har fullständigt rätt i det - göra en extra ansträngning för att få en bättre kontroll över bedrägeri och svindleri.
Varför inte ett bättre samarbete mellan nationella revisionsrätter och europeiska revisionsrätter?
Vi måste kunna agera med större slagkraft i utrikespolitiken.
Det är nu egentligen så att vi reagerar som en by med femton brandkårer som sitter i ändlösa sammanträden innan de rycker ut för att släcka en brand, och då är det inte så konstigt att Förenta staterna passerar oss och ofta redan finns på plats vid ett visst brandområde innan Europa överhuvudtaget har diskuterat klart.
Ordförande, det är på det sättet vi vill anpassa Europa.
Men jag hyser stark oro över hållningen inom det lila kabinettet i Nederländerna eftersom man tydligen inte är ense i ett antal avgörande frågor.
Hur är det med beslutsprocessen?
Är det så att VVD fortfarande håller fast vid ett veto på ett antal punkter, och detta medan de övriga parterna faktiskt är för kvalificerad majoritet?
Är det så att VVD egentligen fortfarande motsätter sig en sysselsättningspolitik medan minister Melkert visst vill ta initiativ på det området?
Hur ligger det till med det demokratiska innehållet i unionen om det handlar om ståndpunkterna inom det lila kabinettet?
Stämmer det att VVD-ministrarna i kabinettet motsatt sig en utökning av budgetbefogenheterna så att vi snart bara utökar den lagstiftande befogenheten och inte befogenheterna med avseende på budgeten?
Är det verkligen så att hälften av den europeiska budgeten fortsätter att fastställas på ett odemokratiskt sätt även i framtiden?
Och så utrikespolitiken.
VVD vill här inte ha någon utvidgning av de europeiska befogenheterna medan övriga parter visst gör det.
Ordförande, problemen och meningsskiljaktigheterna skapar en stor svaghet i det nederländska ordförandeskapet.
Hur kan man lägga fram ett bra kreativt och modigt handlingsprogram om man är så splittrad i sitt eget hus?
I det nederländska programmet finns ju inte heller mycket nytt och kreativt och företagsamt.
Europeiska folkpartiet väljer förnyelse i Europa och solidaritet med länderna i Central- och Östeuropa.
Vi väljer enhet i mångfald, ett kraftigt, slagkraftigt och gemensamt Europa.
Det har alltid varit den kristdemokratiska linjen och den kommer vi att fortsätta hålla även i framtiden.
Jag känner mig " nederländsk " ända in i det djupaste av mitt hjärta och det vill jag också gärna förbli, men vår säkerhet och vår välfärd kan bara garanteras i en gemensam europeisk kammare.
Jag hoppas av hjärtat att det nederländska ordförandeskapet lyckas.
Jag är mycket hellre stolt över ett bra nederländskt resultat än jag måste skämmas för de dåliga resultaten och mot den bakgrunden tillönskar jag framförallt det lila kabinettet mer enhet och tillönskar minister Van Mierlo, vars pro-europeiska inställning jag inte ett ögonblick tvivlar på, stor framgång och mycket kraft.
