# ID: svediakorp-gov473063
# author: Van Velzen, Wim (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 547
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande!
Jag hoppas ni ursäktar mig men jag betraktar resultaten av det irländska ordförandeskapet och toppmötet i Dublin framförallt utifrån deras värde som startpunkt för det nederländska ordförandeskapet, framförallt när det handlar om sysselsättning.
Utan att jag därför vill klandra det irländska ordförandeskapet vill jag dock konstatera att de här ämnena ligger insvepta i en så tjock dimma att man inte kan säga, där har nu så mycket klarhet skapats, att det nederländska ordförandeskapet inte längre kan slå fel.
Vad vi menade när vi skapade avsnittet om sysselsättning var att det i alla fall skulle finnas en balans mellan å ena sidan valutapolitiken och å den andra den politik som syftar till tillväxt, sysselsättning och sammanhang i gemenskapen.
Om vi ser till resultatet av ert ordförandeskap måste jag i alla fall konstatera att den balansen inte är närvarande i fördragsutkastet.
Sysselsättningspolitiken måste enligt detta utkast ligga i linje med de ekonomiska riktlinjerna, det är det enda som sägs i saken, men motsatsen måste också kunna vara fallet.
Det är nu precis den punkt det handlar om.
Man kan inte fortsätta med endast en ekonomisk-monetär politik om man inte samtidigt räknar med de effekter den har på sysselsättningen.
Och då inte endast för de människor som redan har jobb utan också för de flera miljoner som befinner sig utanför arbetsprocessen och som trots de senaste årens ekonomiska operationer ännu inte har fått något jobb.
Jag hoppas att den uppgiften nu ännu en gång klart och tydligt tränger fram till diskussionerna vid toppmötet.
Det är, kort sagt, fortfarande väldigt mycket som måste göras, framförallt eftersom förslaget från det nederländska ordförandeskapet faktiskt lider av samma brister.
Att ta med Essen-förfarandet i fördraget, vilket det nu verkar som att vi tänker göra, är absolut inte tillräckligt.
Vidare behöver vi ett tidsschema samt konkreta mål och indikatorer.
Först då kan vi slopa det kravlösa i förklaringarna.
Jag vill till sist också lägga till en kommentar till herr Brutons inledning, där han pläderade för mer skolutbildning och arbetsmarknadsutbildning.
I första hand är det en förståndig kommentar, även om det bara är för att medlemsstaterna drastiskt dragit ner på sina utgifter för skolutbildning och arbetsmarknadsutbildning de senaste åren.
Det har för övrigt också mycket att göra med EMU och nu med stabilitetspakten.
Men jag vill med instämmande citera en vetenskaplig rapport som igår offentliggjordes i mitt land och som pekar på att, hur viktig skolutbildning och arbetsmarknadsutbildning än är för en så kallad employability: det skapar inte ett enda jobb.
Jag citerar här vad fru Papandreou, en av de tidigare kommissionsledamöterna i denna kammare sa: det finns i detta ögonblick människor i Europa som redan genomgått sex till sju olika arbetsmarknadsutbildningar och som fortfarande väntar på ett jobb.
Den uppgiften ignoreras ständigt, hela tiden tror man att skol- och arbetsmarknadsutbildning, att ekonomisk stabilitet, automatiskt ska skapa sysselsättning.
Det är nonsens om det inte är tal om en flankerande politik som är inriktad på att konkret skapa fler jobb.
Jag skulle vilja att herr Santers stabilitetspakt i första hand koncentrerade sig på detta.
