# ID: svediakorp-gov473056
# author: Hager (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 349
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Det irländska förslaget behandlar ytterst viktiga teman.
De har redan diskuterats flitigt och jag vill inte upprepa det som redan sagts.
Vem stödjer inte i grunden de skisserade programmen i frågor som grundläggande rättigheter, rörelsefrihet, stärkandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken eller den förstärkta kampen mot brottsligheten?
Även de medborgare som gett oss våra mandat - och för att förekomma en fråga från herr Brok, gäller det en tredjedel av de österrikiska väljarna - även dessa medborgare är medvetna om dessa värdens betydelse och att de ständigt måste upprätthållas och förbättras genom hårt arbete.
De känner dessutom till att det finns en bred enighet bland medlemsländerna och deras företrädare i de frågor som närmare diskuteras i underlaget.
Vad de inte vet är vad regeringskonferensen vill göra av detta fördrag, det vill säga i hur hög grad detta fördrag skiljer sig från de som de redan givit sitt godkännande till.
Vi beklagar därför att, såsom vi ofta hört, viktiga materiella och framför allt konstitutionella frågor som är av stor taktisk betydelse för Europas framtid, förblir olösta och deras behandling skjutits åt sidan.
Vi tror inte att vi kan motverka medborgarnas farhågor inför den framtida utvecklingen, eller nå den eftersträvande öppenheten, genom att hålla dem i okunskap.
Snarare förstärks härigenom oron för en tilltagande centralisering, liksom genom uttalanden som av vår kommissionsledamot Fischler i en österrikisk dagstidning där han fullständigt tar avstånd från tanken på att Europaparlamentet skulle ha något inflytande på hans budgetering.
Den här typen av oro utlöses emellertid genom den planerade utvidgningen av majoritetsbeslut och omständigheten som att styrelsen i sina slutsatser till Dublin II föreslår att de rättsliga förutsättningarna för bruket av euron skall stödja sig på EG-fördragets artikel 235.
Det märks i tilltagande grad och dessutom har bevisats i en studie av herr Bandet.
Gemenskapen tenderar, på tvivelaktiga rättsliga grunder och utan hänsyn sin formella bekännelse till subsidariteten, tillägnar sig befogenheter som enligt vår uppfattning inte tillkommer den.
