# ID: svediakorp-gov473033
# author: Santer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,809
# sentences: 95
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade premiärminister, mina damer och mina herrar, att sammanfatta det irländska ordförandeskapet är en trevlig uppgift.
Ännu en gång har ett litet land visat att det storartat kan sköta ett ordförandeskap.
Det irländska ordförandeskapet har tagit många initiativ och det har satt upp väl övervägda mål.
Jag kan inte ta upp dem alla, jag tror också att slutresultatet av det här arbetet återges på ett bra sätt i föredragningslistan för Europeiska rådets möte i Dublin, ett möte som gjorde utgången för detta ordförandeskap till en viktig händelse.
Nu en månad efteråt skall vi bedöma det i förhållande till våra stora mål för Europeiska unionen.
Har det underlättat utvecklingen av en union som ständigt för Europas folk närmare?
Har det bidragit till att föra unionen närmare medborgarna?
Slutligen, har det lagt grunden för gemenskapens framtid när man nu närmar sig den nya utvidgningen?
På dessa tre frågor svarar jag ja, men vill genast tillägga att Europa behöver mer.
Man måste gå mycket längre, ständigt framhärda.
Så är det när det gäller den gemensamma valutan, när det gäller sysselsättningen och när det gäller samarbetet i rättsliga och inrikes frågor.
Så är det också när det gäller regeringskonferensen som nu går in i sin sista fas.
Herr ordförande, jag har alltid sagt att den gemensamma valutan skall förverkligas och att det kommer att ske enligt planerna.
Rådet i Dublin har undanröjt ytterligare hinder på den väg som skall föra oss dit.
Det är ett mycket positivt budskap.
Grunderna för de två förordningarna gällande eurons rättsliga status har accepterats och de kommer att kunna fullbordas, den första skall träda i kraft redan det här året, den andra redan 1998, när rådet kommer att ha beslutat om vilka medlemsstater som skall delta i euroområdet.
Europeiska rådet har antagit den nya växelmekanismen i syfte att garantera den inre marknadens sammanhållning mellan de länder som deltar i euroområdet redan den 1 januari 1999 och de som inte deltar i den, mellan de som är s.k. " ins " (deltar), " pre-ins " (ännu inte deltar) eller " out " (deltar inte).
Det uppnådda avtalet om stabilitets- och tillväxtpakten har framförallt undanröjt de sista orosmolnen.
Det har förstärkt den monetära unionens goda framtidsutsikter.
Vi har hittat fram till den nödvändiga kompromissen, en bra kompromiss.
Budgetpolitiken ingår numera i en lämplig ram.
Här ser vi beviset på att den politiska viljan förblir beslutsam.
Den samverkar med medlemsstaternas budgetansträngningar och här vill jag också upprepa min ursprungliga övertygelse: tillväxten återvänder, och om medlemsstaterna inte ger upp kommer fler länder delta i euroområdet redan den 1 januari 1999.
Avtalet om stabilitets- och tillväxtpakten är alltså i monetärt hänseende det här rådets bästa kännetecken.
Det manar oss till optimism.
Det är för övrigt en signal samtliga ekonomiska och finansiella aktörer i Europa och runtom i världen har hörsammat.
Var och en vet numera att man från och med den 1 januari 1999 måste räkna med euron.
Presentationen av de framtida eurosedlarna vid det här senaste Europeiska rådet var ett lyckligt sammanträffande.
Det gav den gemensamma valutan ett ansikte.
Det visade det mycket konkreta med vårt projekt, som rör alla européer och som är ett medel i kampen mot arbetslösheten.
Detta skall sägas tydligt: för mig är den europeiska valutan ett medel och inte ett mål, den är ett av de vapen vi kan använda i kampen mot arbetslösheten.
Herr ordförande, våra ansträngningar för sysselsättningen får inte försumma någon väg.
Detta är innebörden av förtroendepakten för sysselsättning.
Ingenting får försummas för att främja sysselsättningen.
Och jag vill gratulera det irländska ordförandeskapet till att det inte har hushållat med sina krafter.
Dublin-deklarationen är ett bevis på det.
Samarbetet mellan kommissionen och ordförandeskapet har varit lysande och fruktbart, ett samarbete kring målen för förtroendepakten för sysselsättningen.
Jag har utformat den för att just mobilisera alla europeiska aktörer på alla nivåer.
Det finns bevis på att de här idéerna konkretiseras och dessa bevis är en kraftfull stimulans för att gå ännu längre, först och främst för medlemsstaterna.
Det är de som skall genomföra reformerna.
Om de dessutom rådgör med varandra, om de samordnar sina insatser, kommer det att uppstå en europeisk multiplikatoreffekt.
I enlighet med slutsatserna från Essen har rådet antagit det andra betänkandet om sysselsättningen: det är ännu ett steg i den gemensamma mobiliseringen.
Liksom beslutet att skapa en kommitté för sysselsättning och arbetsmarknad, som skall spela en viktig roll i att hjälpa rådet i utformningen och verkställandet av en europeisk strategi för sysselsättning.
Vi bör alltid avancera tillsammans för att modernisera våra ekonomier.
Och istället för att visa sura miner, låt oss uppskatta de som tar initiativ, de som rör på sig!
Ute på fältet aktiverar sig folk, det är därför de territoriella pakterna har mottagits väl i Europas regioner.
Europeiska rådet har beslutat att hjälpa fram och finansiera ett sextiotal sådana pakter.
Arbetsmarknadens parter samlar sig också, och för första gången i gemenskapens historia har fackföreningar och arbetsgivare presenterat en gemensam deklaration vid Europeiska rådet.
De förhandlar just nu på europeisk nivå om arbetsorganisation och flexibilitet.
Den inre marknaden hör också till de främsta prioriteringarna för förtroendepakten för sysselsättning.
Jag skall inte sammanfatta de framsteg som har gjorts under det irländska ordförandeskapet.
Vi skall inte bara fullända den inre marknaden, den gemensamma marknaden, utan också utnyttja hela dess potential.
Det finns betydande reserver av tillväxt och sysselsättning.
Jag har således förpliktat mig att i juni, vid Europeiska rådet i Amsterdam, presentera en handlingsplan och en noga angiven tidsplan för att detta mål skall uppnås innan den 1 januari 1999.
Min avsikt är att återfylla den inre marknaden med kraft, med hjälp av tydliga och prioriterade förslag, som syftar till att åtgärda de brister som fortfarande kvarstår.
Vi skall också se till att uppfylla alla kriterier för att den inre marknaden skall fungera på ett bra sätt.
För att utnyttja hela dess potential bör man till exempel försäkra sig om att företagen är väl informerade om de nya tillfällen som dyker upp.
Ordförandeskapet har sett till att det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag antagits.
Jag gratulerar det till detta, för de små och medelstora företagen spelar en avgörande roll för sysselsättningen, de bör veta att den inre marknaden också är deras spelplan, inte bara de stora företagens.
Herr ordförande, om det finns ett område där det irländska ordförandeskapet har bidragit exemplariskt så är det inom området för rättsliga och inrikes frågor.
Om kampen mot droger är medborgarnas prioritet så har det varit en irländsk prioritet och Dublin har visat att det är en europeisk prioritet.
För att stärka samarbetet i rättsliga och inrikes frågor har fyra program antagits: Grotius, Sherlock, Voisin och Stop.
Om dessa program kan sättas igång redan det här året måste man tillskriva Irland dessa framsteg.
Detsamma gäller för kampen mot den organiserade brottsligheten.
Den känner inga gränser, det vet vi.
Våra stater måste känna sig solidariska och visa det.
Rådet har beslutat om bildandet av en grupp på hög nivå.
Den har uppdraget att upprätta ett handlingsprogram enligt en strikt tidsplan.
I det avseendet konstaterar jag ett mentalt framsteg.
Det skulle kunna vara lovande inför regeringskonferensen och det är därför som den här utvecklingen nu måste översättas i handling.
Jag vet att ni delar min övertygelse.
Om vi äntligen ger oss medlen för att föra den här kampen så kommer européerna att märka det.
Herr ordförande, jag kommer nu till vad som kommer att avgöra unionens institutionella framtid.
Vid slutet av sex månaders intensivt arbete har ordförandeskapets slutdokument gjort det möjligt att urskilja den klarare.
Vi bör berömma det irländska ordförandeskapet för detta: det har kunnat välja och tillämpa bästa möjliga metod under dessa sex månader.
Jag har också uppmärksammat era företrädares engagemang för regeringskonferensen, Guigou och Brok.
Jag gläder mig också åt att Europaparlamentets och kommissionens ståndpunkter sammanfaller på många punkter.
Men man skall inte bedra sig, vi är fortfarande långt ifrån att ha skrivit in klara ansvarstaganden inför medborgarnas önskningar och inför problemen med utvidgningen.
Det kommer att vara det nederländska ordförandeskapets roll, vi kommer alltså att tala om det i eftermiddag.
Herr ordförande, mina damer och mina herrar, ni hade också önskat att vi skulle kunna diskutera resultaten från ministerkonferensen i Singapore.
De är på det hela taget positiva.
Där har Europeiska unionen uppnått en bekräftelse av de förpliktelser som gjordes under Uruguay-rundan, såsom vi önskade, men de utvidgades inte, såsom framförallt de länder som exporterar textil- och jordbruksprodukter önskade.
Singapore-deklarationen om multilateralism och ickediskriminering inom tjänstesektorn är uppmuntrande, liksom avtalet om informationsteknologiska produkter och det politiska engagemanget för telekommunikation.
Jag kan inte förbigå den passage som ministerdeklarationen ägnar initiativet till förmån för de minst avancerade länderna, för det är kommissionens verksamhet som har gjort att det förslaget inte helt sonika begravdes.
Det stämmer att frågan om förhållandet mellan miljö och handel inte har fått den framgång som kommissionen önskade, och inte heller frågan om grundläggande sociala normer.
Jag förblir övertygad om att vi i framtiden får möjlighet att utveckla våra idéer, som vi för övrigt redan kommer att kunna göra när det gäller två andra nya ämnen som unionen lägger stor vikt vid: förhållandet mellan handel och investeringar, såväl som mellan handel och nationella konkurrensregler.
Herr ordförande, man säger ofta, alltför ofta, att européerna misstror Europa.
Jag delar inte den uppfattningen.
Min starka känsla är att européerna har förblivit välvilligt inställda till Europa.
Om de förhåller sig avvaktande idag, är det för att man under många år har framställt samarbetet på ett överdrivet ideologiskt sätt.
Det är inte min metod - låt oss se till verkligheten, låt oss bevisa att unionen gagnar européerna så kommer vi att återfå deras stöd!
Det är min politiska väg, och det har även varit Irlands, resultaten av det ser vi nu!
Det nederländska ordförandeskapet kommer att gå samma väg, vi skall tala om det i eftermiddag.
Europa har allt att vinna!
(Applåder)
