# ID: svediakorp-gov472933
# author: Bruno Gollnisch (NI ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 203
# sentences: 6
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Trots att det förnekas från Europeiska unionens sida inleder EU allt fler förhandlingar om bilaterala avtal i syfte att minska sidoeffekterna av det förutsedda misslyckandet vid de multilaterala förhandlingarna i Doharundan.
Dessa förhandlingar har emellertid samma brister som WTO-förhandlingarna: Europeiska unionens eftergifter gentemot sina handelspartner är mycket större än partnernas eftergifter gentemot EU, och det europeiska jordbruket offras utan garantier för att utländska marknader verkligen kommer att öppnas för europeiska industriprodukter eller tjänster.
En del av Mercosurländerna gynnas faktiskt redan genom Europeiska unionens allmänna preferenssystem, som ger dem tillträde till den europeiska marknaden utan tullar eller kvoter.
Man kan dessutom undra vilket intresse dessa framtida handelspartner har av ett sådant här avtal, eftersom kostnaden om man inte lyckas ingå avtalet är minimal jämfört med den nuvarande handelsvolymen mellan de båda parterna.
Det verkar som om det viktigaste motivet bakom detta avtal är ren fåfänga, en önskan att ta åt sig äran för att ha skapat världens första interregionala frihandelsområde, vilket snart skulle utvidgas till hela den amerikanska kontinenten.
Detta är ännu ett exempel på Bryssels benägenhet att låta ideologiska mål överskugga alla andra hänsynstaganden, särskilt ekonomiska och sociala.
