# ID: svediakorp-gov472882
# author: Franco Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 758
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Även jag vill återigen tacka de två föredragandena och alla de som har talat.
Jag medger att det finns ett behov av att parlamentet först och främst uppvisar en stor majoritet, som de båda föredragandena hoppas på, till stöd för detta initiativ.
Annars kommer våra gemensamma ansträngningar att omintetgöras.
Vi har arbetat tillsammans för att ge parlamentet en stark och auktoritativ röst även utan ett formellt medbeslutandeförfarande.
Låt oss undvika en splittring här i parlamentet, för det skulle kunna ge rådet intrycket av att man, när allt kommer omkring, lika gärna kan fatta beslut på egen hand.
Detta är en politisk nödvändighet, inte minst för att jag har hört att vissa inflytelserika parlamentsledamöter tvivlar på byråns själva existensberättigande.
För det första måste vi klargöra de siffror som har citerats.
Jag har hört det sägas att byrån kommer att kosta 150 miljoner euro.
Det stämmer inte.
Under 2007 kommer den aktuella institutionen att kosta 14 miljoner euro och inte 150 miljoner euro, och den kommer slutligen, under 2010, att kosta 21 miljoner euro och inte 150 miljoner euro.
Denna byrå, som är en naturlig efterträdare till övervakningscentrumet i Wien och som har 40 anställda, kommer att ha 50 tjänstemän 2007, en ökning med bara 10 anställda.
50 tjänstemän motsvarar personalen inom en liten europeisk kommun med 10 000 eller 15 000 invånare.
Anser vi verkligen att det inte är värt priset att ha 50 personer som arbetar med att upprätthålla en hög nivå av vaksamhet när det gäller mänskliga rättigheter i Europa?
Jag anser att det är värt det.
Varför behöver vi en byrå?
Vi behöver en byrå för att kunna göra en oberoende utvärdering, vilket är just det som flera ledamöter har påpekat.
Jag har hört någon fråga: ” Men vad har kommissionen med detta att göra? ”
Kommissionen kommer att arbeta mycket bättre om den har möjlighet att använda sig av en byrå som på egen hand kan tillhandahålla sådant material som kommissionen sedan kan använda för att genomföra utvärderingar och utarbeta ståndpunkter.
Jag vill försäkra Reinhard Rack om att vi även fortsättningsvis avser att utföra våra uppgifter.
På det här området handlar det inte om byråkratiska uppgifter, utan snarare om politiskt stöd till parlamentets och rådets arbete.
Därför behöver vi en oberoende byrå som kan tillhandahålla oss material, som vi i vår tur kan använda för att utarbeta förslag.
Det är uppenbart att kommissionens arbete inte kommer att minska, utan snarare förstärkas och öka.
Vilken är Europarådets funktion?
Europarådet kommer att fortsätta att utföra sitt eget arbete.
Jag kan bekräfta att vi inte vill ha någon överlappning, och även inom denna sektor gäller fördragens bestämmelser.
Byrån kommer att ansvara för övervakningen av att de grundläggande rättigheterna respekteras på grundval av gemenskapslagstiftningen, medan Europarådet däremot – som ni väl känner till – inte har behörighet på området för mänskliga rättigheter enligt gemenskapslagstiftningen.
Följaktligen kommer de två institutionernas verksamhetsområden att vara fullkomligt åtskilda, och detta är ett krav som vi avser att garantera.
Jag försvarar byrån för grundläggande rättigheter just därför att jag inte anser att den bör användas för att peka ut den ena eller den andra medlemsstaten, eller fungera som ett redskap för politisk strid eller maktkamp.
Det skulle vara ett misstag, och jag håller med dem som hävdar att utformandet av politiska ståndpunkter inte kan överlåtas på tjänstemän.
Den uppgiften kommer även i fortsättningen att ligga hos kommissionen.
Vi hoppas på en byrå som kan hjälpa till att öka öppenheten och insynen i EU när det gäller förfaranden för att garantera grundläggande rättigheter.
Om jag har berört politiska grupper eller den dömande makten i EU är det för att jag anser att även de torde vilja ha – och det är jag säker på att de vill – öppenhet och insyn i skyddet av de grundläggande rättigheterna inom deras respektive verksamhetsområde.
Det skulle i själva verket vara mycket bättre för polisens och domstolarnas maktbefogenheter om de garanterades fullständig öppenhet och insyn när det gäller förfarandena för att genomföra sin brottsförebyggande verksamhet.
Detta är ett initiativ som är anpassat för att hjälpa dem snarare än att hindra dem.
Syftet med byrån för grundläggande rättigheter är verkligen inte att lägga hinder i vägen för dessa myndigheter.
