# ID: svediakorp-gov472871
# author: Paweł Bartłomiej Piskorski (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 228
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Den fråga vi debatterar i parlamentet i dag är inte huruvida grundläggande rättigheter ska respekteras.
Vi debatterar inte huruvida mänskliga rättigheter är grundläggande för Europeiska unionen.
Vad vi faktiskt debatterar är huruvida ytterligare en byrå inom ramen för vår organisation, en byrå som kommer att kosta tiotals miljoner euro, verkligen kommer att bli ett instrument som bidrar till övervakningen och respekten för de mänskliga rättigheterna, inte bara i medlemsstaterna, utan även i länder som vi saknar förbindelser med.
Själv vänder jag mig helt emot den åsikt som framförts av vissa personer här i parlamentet, nämligen att vi behöver övertyga våra väljare om att vi faktiskt gör någonting och att vi därför bör inrätta en byrå.
Det är ett skevt resonemang, och det är slösaktigt.
Våra väljare blir inte övertygade om vårt engagemang.
Vad de däremot upptäcker är att vi spenderar deras pengar och att avståndet mellan oss och dem på så vis blir ännu större.
Det är Europaparlamentet, som vi alla är ledamöter av, som är EU: s människorättsbyrå.
Givetvis bör vi samla in uppgifter om övervakningen av mänskliga rättigheter, men detta ska vi göra genom att satsa pengar på stöd till icke-statliga organisationer, inte genom ytterligare en byrå inom ramen för vår organisation.
