# ID: svediakorp-gov472865
# author: Martine Roure (PSE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 691
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill inleda mitt anförande med att fråga om Hubert Pirker talade på sin grupps vägnar eller på sina egna.
Efter att ha lyssnat till Timothy Kirkhope är jag osäker.
Det var meningen att den första talaren, Hubert Pirker, skulle redovisa sin grupps ståndpunkt.
Efter att ha lyssnat till honom undrar jag verkligen om gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater stöder sin egen föredragande Kinga Gál eller inte.
Det är inte längre särskilt tydligt var vi står i dag.
Ändå verkade det som om vi hade enats i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor – åtminstone om man ska tro röstresultatet.
Jag måste säga att vi ställer oss fullständigt frågande till den ståndpunkt som gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater ger uttryck för i dag och som inte på något sätt är i linje med den diskussion vi har fört i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Varför ska vi i så fall hålla några utskottsdiskussioner?
Vår egen grupp har däremot varit konsekvent.
Jag vill tacka Kinga Gál och Magda Kósáné Kovács för deras utmärkta förslag och för deras insatser som har lett fram till en brett accepterad kompromiss.
Vi välkomnar kommissionens förslag att utöka mandatet för Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet och omvandla det till Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, eftersom Europeiska unionen måste föregå med gott exempel och garantera ett bättre skydd för medborgarnas grundläggande rättigheter.
Det främsta ansvarsområdet för en sådan byrå – och det är tråkigt att flera av de tidigare talarna har gått nu – måste först och främst vara att skydda de grundläggande rättigheterna i medlemsstaterna.
Det hindrar inte att byrån kan intressera sig för andra länder, men dess första prioritering måste vara medlemsstaterna – vi måste sopa rent framför vår egen tröskel.
Under de senaste åren har extremismen och skällsorden ökat i Europa.
Vi måste vara vaksamma när vi försvarar allas rättigheter, och vi måste vara vaksamma även här i parlamentet.
Vi måste se upp med rasistiska och främlingsfientliga angrepp.
Freden i våra samhällen kan äventyras om vi inte kan ingjuta respekt för våra skillnader och acceptans för mångfalden.
Byrån måste se till att relevant EU-lagstiftning införlivas effektivt i medlemsstaternas nationella lagstiftning och tillämpas på ett riktigt sätt.
Den ska se till att varje medlemsstats lagstiftning överensstämmer med våra europeiska principer.
Vi har ju en mycket omfattande lagstiftning mot diskriminering, och som vi alla vet finns det stora brister i medlemsstaternas införlivande av denna lagstiftning.
Byrån skulle kunna ta upp problem och ge råd om hur denna lagstiftning bäst ska genomföras.
Den skulle ha behörighet att hantera alla områden som omfattas av stadgan om de grundläggande rättigheterna, även om stadgan ännu inte fungerar.
Parlamentet var en av stadgans initiativtagare – det får vi inte glömma – och stadgan bör stå i centrum för den europeiska integrationsprocessen.
Om byrån inte får några befogenheter inom den tredje pelaren kan den inte tillföra så mycket mer än det nuvarande centrumet.
Det är vi överens om.
Den polisiära och rättsliga verksamheten står faktiskt i centrum för insatserna för att skydda de grundläggande rättigheterna.
Det är därför centralt att byrån får befogenheter inom detta område – det är en av de prioriteringar som jag trodde att hela parlamentet stod bakom.
Man får inte glömma bort att kommissionens förslag är ett resultat av upprepade krav från rådet på att en sådan byrå ska inrättas.
I december 2003 föreslog exempelvis Europeiska rådet att mandatet för centrumet i Wien skulle utökas, ett önskemål som även finns i Haagprogrammet.
Vi borde med andra ord verkligen veta vad vi vill.
Vi stöder därför dessa betänkanden i deras helhet, och vi uppmanar rådet att ta hänsyn till den ståndpunkt som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har formulerat och som stöds av en stor majoritet av parlamentet.
