# ID: svediakorp-gov472859
# author: Johannes Voggenhuber, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 662
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot!
Jag vill på min grupps vägnar tacka föredragandena, Magda Kósáné Kovács och Kinga Gál, och inte som en formalitet utan för att båda föredragandena har haft en mycket tung uppgift och, på parlamentets vägnar, har framfört en stark och övertygande ståndpunkt som stöds av en stor majoritet och som förhoppningsvis kommer att göra intryck på rådet.
Parlamentet har alltid betraktat sig självt som en förkämpe för grundläggande rättigheter, och det är verkligen vad det är meningen att vi ska vara.
Att vara förkämpe för grundläggande rättigheter faller sig naturligt för ett organ som valts direkt av folket för att representera det, och det är beklagligt att rådet inte tog hänsyn till detta då man övervägde frågan om medbeslutande, då detta gjorde hela debatten bristfällig.
Om man vill undersöka om politikerna verkligen vill åstadkomma något och vilka mål de helst vill uppnå ska man titta på de verktyg som de utrustar sig med.
Hubert Pirker påminde oss nyss om den byråkrati som råder på Europanivå.
Verktygen på områdena för penningpolitiken, den inre marknaden och stabilitetspakten är hårda lagar, med pengar i överflöd, sanktioner, bindande tidsfrister, övervakningsorgan och mycket, mycket mer.
Jag har ännu inte hört Hubert Pirker orera om de resurser som finns för att förstärka finans- och budgetpolitiken, om övervakning och kontrollverktyg på detta område, den fullständiga redovisningen av nationella uppgifter, dess sanktionsmekanismer, de befogenheter som domstolarna får – allt som man kan önska för att de bestämda målen inom denna politik ska uppnås.
Men när det gäller demokrati, när det gäller grundläggande mänskliga rättigheter, får vi nöja oss med icke-bindande avtal och arrangemang, där en rad bekräftanden saknas i sanktioner, garantier och övervakningsmekanismer.
Detta är en av orsakerna till förtroendekrisen i Europa.
De ekonomiska målen eftersträvas med yttersta ansträngning medan människors intressen hanteras med skenheliga uttalanden och, återigen, bekräftanden.
Allt detta sker mot bakgrund av en allvarlig situation.
Trots att det har gått många år har stadgan om de grundläggande rättigheterna fortfarande inte trätt i kraft eller blivit rättsligt bindande.
Frågorna som rör CIA: s fängelser, överförande av uppgifter, de långsamma utredningarna och regeringarnas förhalande samarbete har inneburit ett hårt slag för allmänhetens förtroende som det kommer att ta lång tid att återställa.
I våra försök att bekämpa terrorismen blir vi allt mindre förmögna att balansera frihet och säkerhet, och allmänheten märker detta.
En följd av det tillfälliga misslyckandet med den europeiska konstitutionen har varit att samarbetet på mellanstatlig nivå fortsätter att vara vad det varit tidigare, nämligen den europeiska demokratins svarta hål.
En medlemsstats regering – jag syftar på Polen – överväger öppet att införa dödsstraff.
Den brittiska inrikesministern stod i talarstolen här i kammaren och efterfrågade en mer fördragsam strategi i fråga om förbudet mot tortyr när det gäller terrorister.
Än i dag saknas ett system för tidig varning i anknytning till artiklarna 6 och 7.
Det är tvärtom beklagligt, herr Pirker, att verktygen för förstärkningen av och garantin för de grundläggande rättigheterna inte har en jämbördig status med de verktyg som finns för genomförandet av den ekonomiska politiken och penningpolitiken.
Vi har en otroligt viktig uppgift på detta område och, som vi ser det, en anledning till att den är viktig är att grundläggande rättigheter är odelbara.
I kärnan av parlamentets krav finns förstås begäran att regeringarna ska samarbeta i denna fråga.
Den andra och i synnerhet den tredje pelaren måste ligga helt inom byråns ansvarsområde, för om de inte gör det kommer det i fråga om de grundläggande rättigheterna – det känsligaste politiska området – att stå klart för folket att regeringarna inte tar medborgarnas rättigheter på ett så stort allvar som de borde.
