# ID: svediakorp-gov472856
# author: Hubert Pirker, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 462
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
I anknytning till vad Jutta D. Haug har sagt kanske jag, som talesman för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, kan få framföra några grundläggande iakttagelser i förhållande till byråerna.
Parlamentet har i åratal kämpat mot byråkrati, dubbla strukturer och överdriven byråkrati, och även om det alltid har varit rätt att göra så har dess ansträngningar bara delvis lett till framgång.
Samtidigt godkänns dock gång på gång inrättandet av nya byråer, inte bara av parlamentet utan också, och framför allt, av rådet.
Dessutom finns krav på nya övervakningsorgan och -mekanismer, med konsekvenser som blir uppenbara när vi ser på revisionsrättens rapport.
För tillfället har vi sexton byråer.
Jag vet inte om ni känner till alla och vet var de finns, men de har över 2 300 anställda, och om vi summerar kostnaderna ser vi att de nu förmodligen är på väg att överstiga 1-miljardsstrecket.
Vi talar här om 1 000 miljoner euro, och när man ser att 60 eller 70 procent av denna summa läggs enbart på administration inom dessa byråer frågar man sig med rätta hur förnuftigt det är att ha dessa byråer, och man ställer sig med ännu större sannolikhet frågan efter att man blivit medveten om att en del av arbetet utförs endera inom kommissionen, inom Europeiska rådet eller, faktiskt, inom parlamentet, och att dessa tre institutioner mycket väl skulle kunna göra arbetet bättre och mer effektivt.
Detta är det problem vi står inför.
Vi känner till att dessa byråer oundvikligen medför administrativa kostnader och att dessa ökar dramatiskt.
Jag har själv studerat siffrorna och upptäckt en årlig ökning med mellan 10 och 20 procent i personalkostnader, vilket inom vissa byråer uppgår till mellan 80 och 100 procent, men frågan uppstår vem som undersöker vilka tjänster dessa byråer faktiskt utför, på vilket sätt de gagnar Europeiska unionens medborgare och vilket mervärde de ger.
Det kan mycket väl vara så att en del av dem – kanske till och med många av dem – är överflödiga.
Vi borde drista oss till att undersöka hur de olika funktionerna skulle kunna fördelas på ett bättre sätt och i vilka instanser andra skulle kunna utföra arbetet bättre.
Jag kräver att vi stannar upp och tänker till och utvärderar de befintliga 16 byråerna utifrån deras prestationer och mervärde.
Jag vill också att man ska överväga att lägga ned byråer som har blivit överflödiga och inte längre gör någon nytta, snarare än att ständigt spekulera om på vilka områden vi skulle kunna upprätta nya byråer.
