# ID: svediakorp-gov472722
# author: Franco Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-10-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,148
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tror att vi de närmaste månaderna kommer att hålla en debatt med parlamentet – för jag bekräftar att kommissionen och jag personligen är villiga att upprätthålla en politisk dialog med parlamentet, också när vi påbörjar förhandlingsfasen med Förenta staterna – vilket enligt min åsikt måste förutsätta en önskan om ömsesidig förståelse, som i sin tur grundar sig på kännedom om de officiella åsikterna i frågan.
Jag hörde några ledamöter tala om att personuppgifter sänds till CIA, men det är helt enkelt inte sant.
Ni måste läsa de officiella protokollen, ärade ledamöter.
Där framgår det klart att varken CIA eller Förenta staternas andra säkerhetstjänst kommer att få tillgång till dessa uppgifter.
Detta är ett faktum som fastslagits i de officiella dokumenten – som vi har kontrollerat.
Det är fel att hävda att vi lämnar över de aktuella uppgifterna till säkerhetstjänsten utan någon kontroll.
Av den anledningen är jag villig att delta i en dialog, men på grundval av delade uppgifter.
Av samma skäl är det fel att hävda att uppgifter som sänds till departementet för inrikes säkerhet sedan sänds till alla byråer.
Detta är absolut inte fallet.
Vi skickar uppgifter endast till de byråer som har anförtrotts uppgiften att antingen göra undersökningar eller hantera terrorismen.
Detta är de två villkor som utgör gränsen för vilka som får uppgifterna.
En begäran om personuppgifter måste göras från fall till fall, och i åtagandena specificeras vad som menas med från fall till fall.
När man betraktar det på detta sätt skiljer sig avtalet – undertecknat men ännu inte ratificerat – inte på något sätt från det tidigare.
Det tidigare avtalet kanske ni inte gillade, men det har varken ändrats eller förvärrats.
Några kommentarer har gjorts om när avtalet ska träda i kraft.
Till exempel hänvisade Martine Roure till artikel 24.
Ni vet mycket väl, fru Roure, att de nationella parlamenten har rätt – och i vissa fall skyldighet – att ratificera avtal.
Men ni känner också till att detta temporära avtal har förhandlats fram mycket snabbt för att undvika den anarki som Michael Cashman refererade till.
Anarki betyder frånvaro av bestämmelser och skydd och möjligheten att vilken grupp människor som helst skulle kunna underteckna ett avtal.
Det är därför klart att vi ska tillämpa artikel 24 i avtalet, inklusive den del där det sägs att avtalet träder i kraft genast.
Om vi skulle avvakta alla ratificeringar, skulle detta avtal träda i kraft efter juli 2007, och då skulle den omedelbara anarki uppstå som vi vill undvika.
Vi talar om bestämmelser som fastslagits i fördragen, inte om en egen tolkning.
Vi har upprepat att en rimlig nivå på dataskyddet garanteras.
Detta är en formulering som fanns tidigare.
Man har ställt en allvarlig fråga till mig: hur kan vi skydda medborgarna eller Europeiska gemenskapen om denna rimliga nivå inte upprätthålls?
Ärade ledamöter!
Ni vet att det i åtagandena och avtalet finns med en möjlighet att säga upp avtalet och kanske upphäva det, om det skulle visa sig att den rimliga nivån på skyddet inte hade upprätthållits.0 Det finns alltså lämpliga instrument.
Om det vore nödvändigt att tillgripa rättsliga förfaranden så är det förvisso inte min sak att fastslå i vilka fall en domare skulle kunna åberopa sin domsrätt.
Jag har fått invändningar mot att det finns ett följebrev där tillämpningen av en viss jurisdiktion fastslås, till exempel endast Förenta staternas jurisdiktion.
Men ni vet mycket väl att detta följebrev är en ensidig handling och inte en del av avtalet.
Kommissionen har inte medgett några åtgärder som rör jurisdiktionen, även om sådana finns med i ett ensidigt brev från Förenta staternas utrikesdepartement.
Därför är det helt fel att säga att vi ger upp våra rättigheter när det gäller jurisdiktionen.
Det är domarnas sak att avgöra vem som kan eller inte kan ingripa.
Detta kommer helt säkert inte att föreskrivas i det avtal som vi nu diskuterar.
Jag anser att det finns en annan särskilt viktig fråga: ” Push – pull ” – aspekten.
Sophia in ’ t Veld har ställt några komplicerade frågor, sjutton sammanlagt, som vi naturligtvis ska svara skriftligt på.
Det är mycket tekniska frågor, men viktiga.
Det finns emellertid andra punkter som jag nu måste ta upp.
Det är helt enkelt inte sant att det nya ” push ” – systemet, som parlamentet vill ha, enligt avtalet ska träda i kraft när amerikanerna vill det.
Tvärtom har vi skriftligt på att systemet kommer att tillämpas senast i december.
I avtalet hänvisas därför till ett datum som är mycket klart och nära – det är en och en halv månad dit – och som ni väl känner till finns det ett nätverk av internationella flygbolag, med Amadeuskedjan i spetsen, som redan i morgon kan tillämpa ” push ” – systemet.
Det finns alltså teknisk kapacitet och även en rättslig grund, som inte var inkluderad i det tidigare avtalet.
Detta är verkligen en förbättring. ” Push ” – systemet kan börja användas från och med i morgon.
När det gäller avtalets begränsning sa någon – jag tror att det återigen var Sophia in ’ t Veld – att överföringen av uppgifter inte längre skulle motiveras enbart av kampen mot terrorismen, utan också av andra skäl.
I punkterna 3 och 34 i åtagandena, som inte har ändrats, fastslogs och fastslås fortfarande att personuppgifter kan begäras om liv står på spel, och där inkluderas även andra händelser än särskilda terroristutredningar.
Det är ingenting nytt.
Ytterligare en sak, herr talman, och jag ber om ursäkt för att mitt inlägg blir så långt.
Jag är helt ense med Jean – Marie Cavada och Michael Cashman om att vi också kan kalla det för det ” transatlantiska Schengenavtalet ” (jag gillar den titeln).
Helt säkert måste vi föra omfattande politiska förhandlingar med Förenta staterna.
Vi måste slå fast en gång för alla – och parlamentet måste också göra det – huruvida Förenta staterna är, vilket jag anser, EU: s främsta allierade i kampen mot terrorismen, eller om detta är ett problem.
Jag anser att Förenta staterna är vår främsta allierade i kampen mot terrorismen.
Därför är det klart att EU, på samma sätt som vi inom EU har inrättat Schengenområdet med säkerhet och erkännande av rättigheter, måste börja göra samma sak med Förenta staterna.
I annat fall riskerar vi att glömma bort att problemet är terrorismen, och inte Förenta staterna.
