# ID: svediakorp-gov472707
# author: Franco Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-10-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,209
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Låt mig börja med att säga att jag är helt enig med ordförandeskapet i dess positiva värdering av värdet av detta avtal, som gäller under en begränsad tid – till och med juli 2007 – men som har den stora fördelen att det garanterar rättslig kontinuitet på ett mycket känsligt område.
Det gör också att flygbolagen kan garantera en lämplig behandling av personuppgifter för de EU – medborgare som reser till Förenta staterna utan att störa flygtrafiken till och från det landet.
Detta avtal utgör en del av ett mer omfattande åtagande.
Jag kan naturligtvis säga att både EU: s institutioner – ordförandeskapet och kommissionen – och Förenta staterna under de mycket komplicerade förhandlingar som har förts har bekräftat sin vilja att genast inleda ett gemensamt projekt.
Detta skulle täcka ett större område och skulle således åter bekräfta en gemensam vilja hos EU och Förenta staterna att arbeta i riktning mot ett slutgiltigt avtal – det som kommer att träda i kraft i augusti 2007 och ersätta det nuvarande tidsbegränsade avtalet – och att åstadkomma ett gemensamt samarbete mot terrorismen på ett så stort område som möjligt samtidigt som man värnar om individens rättigheter.
Detta är ett mycket bredare politiskt perspektiv.
Som jag vid många andra tillfällen har betonat anser jag att det är politiskt nödvändigt att parlamentet är delaktigt i detta, även om dessa förfaranden nödvändigtvis måste utgöra en del av den så kallade tredje pelaren enligt ett beslut i EG – domstolen.
Det står klart att innehållet i detta avtal måste betraktas ur ett djupare perspektiv.
Jag vet redan att många ledamöter har studerat det uppmärksamt.
Jag vill lämna några korta kommentarer.
För det första tillåter inte detta avtal utbyte av en större mängd uppgifter.
Det tillåter överföring av uppgifter till andra organ som har att göra med tull – och gränsskydd och överensstämmer till fullo med jämförbara bestämmelser om dataskydd.
Vi söker inte någon förändring i avtalet, eftersom vi, som ni mycket väl vet, har klarlagt innebörden i åtagandena.
Det inträffade i själva verket en förändring i uppbyggnaden av organen efter 2004 med anledning av inrikes lagstiftning i Förenta staterna.
Tidigare, det vill säga i början av 2004, fanns bara USA: s myndighet för tull – och gränsskydd att ta hänsyn till.
Men nu har vi till exempel en ny samtalspartner, nämligen departementet för inrikes säkerhet, som vi måste ta med i beräkningen, i varje fall för att tolka våra åtaganden.
De organ som jag nämnde tidigare är också delaktiga i denna process, och därför är det omöjligt att inte hänvisa till dem.
Vad är utmärkande för denna tolkning?
Å ena sidan måste vi ta hänsyn till förekomsten av olika organ, men å andra sidan har vi konstaterat att USA: s myndighet för tull – och gränsskydd behåller samma funktion som tidigare, och denna myndighet – och endast denna myndighet – är den enda direkta mottagaren av överförda uppgifter.
Andra myndigheter kan erhålla uppgifter som de begär från denna första myndighet från fall till fall.
Det handlar alltså inte här om direkt tillgång till uppgifter för andra myndigheter utan om överföring till andra myndigheter i samband med att dessa begär uppgifter.
Hur skulle den begäran se ut som rättfärdigade en sådan överföring?
Som jag redan har sagt skulle man ta ställning till en begäran från fall till fall.
Vi har angett att uttrycket ” från fall till fall ” innebär att en begäran om uppgifter är berättigad om det antingen rör sig om ett konkret hot eller om en specifik flygning eller flygsträcka som man har fått information om.
En sådan begäran om uppgifter skulle endast vara berättigad av skäl som har att göra med undersökningar i samband med anti – terrorverksamhet, vilket har hänt tidigare; i detta hänseende har ingenting ändrats.
Vi har därför angett att amerikanska myndigheter med andra befogenheter att göra undersökningar än de som är knutna till anti – terrorism inte ska ha tillgång till sådana uppgifter ens vid en indirekt begäran.
Den andra aspekt som enligt min uppfattning är viktig är att det å ena sidan är omöjligt att få direkt tillgång till uppgifter och å andra sidan att möjligheten att få tillgång till uppgifter har förändrats.
Många ledamöter har i det förgångna ofta betonat hur illa eller bristfälligt garantierna enligt ” pullsystemet ” fungerar: det vill säga det system som tillåter användaren att hämta uppgifter direkt från databaser.
Vi har därför krävt att systemet ska ändras och ersättas av ett ” pushsystem ”, vilket vid åtskilliga tillfällen har upprepats av parlamentariska myndigheter.
Detta har man nu enats om.
” Pushsystemet ” innebär, som arbetet tydligt visar, att uppgifterna inte hämtas utan lämnas ut på begäran.
En överenskommelse har träffats om att den nya mekanismen, såsom vi har skrivit i det följebrev som ska skickas av Förenta staterna, kommer att vara i gång senast i december 2006, det vill säga senast om en och en halv månad.
Mekanismen kommer att utprovas i början för att kontrollera dess funktion, men i vilket fall som helst kommer den att vara i funktion – jag upprepar – senast i slutet av detta år.
En särskild skyldighet har också bekräftats, nämligen – med syftning på artikel 6.2 i fördraget om Europeiska unionen – att individens grundläggande rättigheter vid hanteringen av personuppgifter måste respekteras.
Vi har skjutit in en hänvisning till denna artikel 6 som ersättning för en hänvisning till direktivet om dataskydd, eftersom EG – domstolen har fastslagit att direktivet inte är direkt tillämpligt i säkerhetsfrågor.
En viktig hänvisning till EU: s lagstiftning skulle därför ha saknats.
Vi har därför ersatt den med en mer allmän – enligt min uppfattning ännu mer bindande – hänvisning till artikel 6 i EU – fördraget, där det finns en hänvisning till individens grundläggande rättigheter.
Avslutningsvis har USA: s myndigheter en förpliktelse att, även för departementet för inrikes säkerhets räkning, fortsätta att garantera en acceptabel skyddsnivå vid hanteringen av uppgifter och därför finns naturligtvis möjligheten att revidera tillämpningen av detta avtal, något som redan har fastslagits i det tidigare avtalet.
Den sista aspekten gäller bekräftelse av den tid som uppgifter får förvaras, ett ämne som inte har tagits upp.
Det stämmer att krav har rests på att kunna behålla uppgifter längre än den tid som förutses i det nuvarande eller tidigare avtalet.
Detta krav blev resultatlöst, för det första eftersom avtalet kommer att löpa ut i juli 2007 och för det andra eftersom vi har intagit den ståndpunkten att ett ämne som är så känsligt som tiden för bevarande av uppgifter kan om behov föreligger vara ett ämne för senare förhandlingar.
Jag kan försäkra er att kommissionen har för avsikt att sätta i gång sådana förhandlingar i januari 2007 för att i slutet av juli 2007 ha nått så långt att ett slutgiltigt avtal ska kunna träffas.
