# ID: svediakorp-gov472702
# author: José Manuel Barroso, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-10-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 929
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Till att börja med välkomnar jag det breda stöd som getts åt agendan för innovation, åt ett europeiskt tekniskt institut, åt en gemensam energipolitik och för en gemensam invandringspolitik.
Men jag vill säga er att vi måste föra ut detta budskap utanför denna kammare, för det fortfarande råder vissa missförstånd, vilket vissa av er sagt.
Jag skulle vilja nämna det europeiska tekniska institutet.
Det är intressant att alla håller med om att vi i EU inte gör tillräckligt när det handlar om innovation.
Det finns inte tillräckliga band mellan universiteten och forskningscentrum eller med världen inom ekonomi, näringsliv och praktiska projekt.
Men när en idé dyker upp för att förändra situationen så stöter den omedelbart på patrull.
Det är otroligt!
Då säger alla, ” men vi har utmärkta universitet! ”.
Självklart har vi utmärkta universitet!
Men om våra universitet är så utmärkta, varför halkar vi då efter amerikanerna och de andra?
Något är fel.
Status quo är inget alternativ.
Vi kan inte bara fortsätta som vi alltid har gjort.
Jag vet att vi har utmärkta universitet.
Universiteten uppstod i Europa.
De är en europeisk skapelse, men vi drar inte nytta av alla fördelar vi har eller deras fulla potential i vår europeiska dimension.
Låt mig vara ärlig, vissa av våra universitet är fortfarande är mycket korporativa, mycket slutna.
Vi behöver en europeisk dimension.
Till och med de största medlemsstaterna saknar en dimension för att kunna främja en global kultur.
Vi måste nu ta itu med 2000 – talets utmaningar.
Därför är idén nätverksbaserad.
Det är ingen enorm byråkratisk institution, den är nätverksbaserad och bygger på principen om utmärkthet, om vad alla utmärkta universitet och utmärkta forskningscentrum gör, men med en målsättning att föra samman företag med forskning så att vi kan främja innovation.
I kommissionen träffade jag ledarna för de viktigaste företagen i EU, som bedriver forskning runt om i världen.
Jag fick stort stöd för min idé, och jag skulle kunna nämna några företag här.
Två av dessa ledare inom EU: s näringsliv kom från Förenta staterna, och de sa på mötet att den största chock de fått när de kom till Europa var när de upptäckte att till skillnad från Förenta staterna, där de har nationella institutioner för hela landet, finns det inte några sådana institutioner i Europa.
Det är inte förrän nu som vi har börjat med Europeiska forskningsrådet.
Så vi har bra institutioner som främjar forskning i Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Sverige.
Vi har fantastiska saker, men vi saknar en europeisk dimension.
Vi saknar ett europeiskt uppdrag för att ge dessa institut de redskap de behöver för att kunna konkurrera med de bästa.
Därför anser jag att detta är en mycket bra idé.
Jag hoppas att den inte bara kommer att få ett allmänt stöd, utan att den också får ert stöd när vi lägger fram konkreta förslag.
Därför hoppas jag få ert stöd när vi nästa vecka lägger fram ett konkret förslag om det europeiska tekniska institutet, och jag hoppas på ert stöd när vi i januari lägger fram ett mycket ambitiöst energipaket.
Min sista kommentar rör samstämmigheten.
Det bästa sättet att förhandla med Ryssland är från en samstämmig och enad position.
Om vi vill verka trovärdiga när vi diskuterar frågor med Ryssland eller andra parter måste vi visa dem att vi kan föra en egen samstämmig politik.
Vi kan inte diskutera energi med dem på ett seriöst sätt om vi har 25 typer av energipolitik.
Det skulle inte verka trovärdigt, det måste vi inse.
Det första vi måste göra om vi vill verka trovärdiga utifrån är att städa framför vår egen dörr och föra en riktig, gemensam politik i energifrågan.
Detsamma, naturligtvis, är sant även för andra frågor.
Men jag håller verkligen med om att kampen mot klimatförändringarna utgör en betydande del av vår energipolitik, och vi bör komma ihåg att EU är en nyckelaktör inom den frågan.
Faktum är att vi är världsledande.
Jag kan berätta för er att när vi diskuterar den här frågan med våra amerikanska vänner, med våra ryska partner, eller med kineserna eller indierna, så tar vi alltid upp den här frågan tidigt i förhandlingarna.
Det är viktigt att vi gör vad vi kan, men också att vi involverar andra i dessa ansträngningar.
Men vad alla dessa frågor visar – från innovation till invandring, till energi, till kampen mot klimatförändringar – är ett starkt argument för EU.
I globaliseringens tidevarv har inte ens de största medlemsstaterna medlen för att hantera dessa utmaningar.
Så om ni vill ha ett starkt EU är vi nu på väg i rätt riktning.
Ett starkt EU är inte byråkratiskt, utan har en gemensam inställning till dessa frågor.
Vi bör också uppträda enat när det gäller mänskliga rättigheter, och jag hoppas att det är det budskap vi kommer att få från Lahtis: EU: s ledare må ha olika politiska och ideologiska bakgrunder, komma från skilda nationella situationer, men de är redo att bygga ett starkt EU tillsammans och de är redo att uppträda enat gentemot övriga världen.
Detta hoppas jag på från Lahtis.
