# ID: svediakorp-gov472671
# author: Martin Schulz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-10-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 945
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Fru talman, mina damer och herrar!
Jag tackar er, fru rådsordförande, och er, herr kommissionsordförande, för era mycket uttömmande beskrivningar av vad ni har för avsikt att diskutera vid det informella toppmötet.
Som så ofta när det är dags för toppmöte har vi höga förhoppningar.
Paula Lehtomäki och José Manuel Barroso har berättat fantastiska saker för oss om innovation, invandring och energipolitik, partnerskapet med Ryssland och om Darfur.
Hela uppsättningen av angelägna frågor har lagts fram för oss på inte mer än ungefär 40 minuter och nu finner jag det svårt att svara på allt detta på det kortfattade sätt som krävs.
Om vi efter toppmötet får 40 minuters sammanfattning av vad som har hänt där som är lika fullspäckad med uppnådda framgångar och tagna beslut så kommer jag att vara en lycklig man.
Men i bakhuvudet har jag den obehagliga känslan av att vi på nytt kommer att få uppleva samma sak som vi nästan alltid upplever eftersom vi är bra på att beskriva problem men lite sämre på att lösa dem.
Kommissionens ordförande har rätt när han säger att en satsning på innovation är helt nödvändig, inte bara här utan i alla medlemsstater och i synnerhet på forskning om och utveckling av energieffektiv teknik.
Ett av de avgörande långsiktiga beslut vi kommer att behöva fatta under de kommande åren har att göra med frågan om huruvida en ökad energieffektivitet kommer att göra det möjligt för oss att hantera den exponentiella tillväxten i energiefterfrågan i världen.
Det är värt att uppmärksamma att en förbättrad energieffektivitet också inbegriper att vi överger en ekonomi som grundar sig på extravagans och i stället satsa på teknisk utveckling och forskning som hjälper till att garantera att de produkter vi kan utveckla minskar energiförbrukningen istället för att öka den.
Europa är den världsdel som måste ta ledningen och föregå med gott exempel på detta område och det är därför ni har helt rätt i att säga att i vår innovationspolitik måste innovation på energiområdet prioriteras.
Det andra jag vill säga är att både kommissionens ordförande och rådets ordförande har rätt när de betonar att invandringen är ett problem som vi måste ta itu med, men det sätt som man för närvarande hanterar detta problem på bidrar inte till att lösa det, och jag tackar José Manuel Barroso så mycket för en så målande beskrivning av detta.
Jag vill inte återigen gå in på vad andra redan rätteligen har påpekat, nämligen att hållbar utveckling i vad vi kallar tredje världen riktar in sig på orsakerna till invandringsproblemet.
Men de yttre gränserna i södra och östra Europa är yttre gränser som vi alla delar.
De som lyckas ta sig in på vårt territorium kan röra sig fritt inom Schengenområdet.
Medlemsstaterna kan därför inte säga att de själva ska ta itu med frågan eller att de på sin höjd kommer att ta upp den på mellanstatlig nivå men att de inte kommer att tillåta att någon av deras befogenheter överförs till Bryssel.
Jag säger detta inte minst med tanke på mitt eget lands regering som ni, herr Barroso, träffade i dag.
Tyskland måste förstå att detta inte går för sig helt enkelt.
Detta är något som till och med Tysklands inrikesminister måste lära sig.
Låt mig göra ett tillägg till vad som har sagts om vår politik i förhållande till Ryssland.
Den politik som vi är på väg att anta tillsammans med Ryssland kommer att utgöra grundvalen för ett förnybart samarbetsavtal med landet.
Det är uppenbart att diskussioner som den vi har fört i dag om fallet med Anna Politkovskaja alltid kommer att vara känslosamma historier.
Jacek Emil Saryusz – Wolski, som lyssnar så uppmärksamt på mig, är till exempel en av dem som alltid blir särskilt upprörd när det handlar om Ryssland, så vad jag har att säga nu säger jag inte minst till honom.
Är det inte så att det händer mycket i Ryssland som inte vinner vårt bifall?
Naturligtvis vill vi, som ni har sagt, få se en fungerande demokrati och marknadsekonomi i Ryssland, men det finns en sak vi kan vara säkra på helt oavsett om vi ytterligare befäster eller vidgar demokratin i Ryssland, nämligen att Ryssland även i sin nuvarande skepnad är en oundgänglig strategisk partner för EU.
Så låt mig säga att vi förvisso måste tala om demokratins tillstånd i Ryssland, men vi kan inte tala nedlåtande och mästrande till landet.
Vi måste ha klart för oss att Ryssland utan tvivel kommer att behövas som en partner i energipolitiken och framför allt som en partner i konfliktlösning världen över, det må vara Iran, Mellanöstern eller var som helst, och att Ryssland kommer att försöka samarbeta som vår jämlike och med samma rättigheter och att vi måste betrakta Ryssland som vår jämlike på samma sätt som vi gör med alla våra andra partner.
Så medan jag anser att en dialog om demokrati är nödvändig måste den samtidigt grunda sig på en realistisk bedömning av situationen.
Jag uppskattar verkligen kommissionsordförandens hänvisning till Darfur.
Vad situationen där visar på, och det är inte första gången, är hur viktigt det är att EU i sin roll som fredsmäklare för samman människor över religiösa, etniska och nationella gränser och genom den integrationen skapar fred.
Detta är något för exportmarknaden, och om resten av världen får tillgång till detta är det välkommet.
