# ID: svediakorp-gov472662
# author: Javier Solana, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-10-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 768
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Som avslutning på denna debatt finns det en punkt som jag anser bör framhållas.
Inte en enda ledamot av Europaparlamentet har uttalat sig mot ett fördömande av Nordkoreas uppträdande.
Jag anser att det är ett mycket viktigt resultat av denna betydelsefulla debatt.
Det kan råda en del tvivel om vad som ska ske härnäst och hur man ska behandla Nordkorea i framtiden, men det faktum att provsprängningen har gett upphov till oro inom det internationella samfundet – och att det internationella samfundet har tagit sitt ansvar när det gäller att ta upp denna fråga – har stötts av alla de ledamöter som har talat under debatten.
Jag anser att vi bör glädja oss åt detta, för när det gäller frågor av detta slag och av denna stora betydelse är parlamentsledamöternas ansvar jämbördigt med ansvaret hos det internationella samfundets medlemmar.
Det finns olika slutsatser att dra av frågan om varför provsprängningen genomfördes, samt vilka de framtida konsekvenserna kommer att bli.
Några av oss har varit i Nordkorea.
Jag har varit där och samtalat med landets ledare vid ett flertal tillfällen.
I Kuala Lumpur i juli fick jag möjlighet att tala med utrikesministern, och han påstod då att sexpartssamtalen inte skulle återupptas.
Så det var nästan säkert vid det laget att något sådant här skulle inträffa.
Vi måste berömma kineserna som har lett sexpartssamtalen och samtidigt bibehållit sin position.
Men den här gången har de tyvärr misslyckats med att övertyga Nordkorea, och i stället för att få till stånd ett möte har ett kärnvapenprov utförts.
Jag instämmer helt och hållet med dem som har sagt att fördraget om icke – spridning bör ses över.
Pasqualina Napoletano påpekade detta mycket konsekvent och entusiastiskt.
Jag delar hennes oro över det faktum att den senaste revideringen av icke – spridningsfördraget misslyckades.
Den blev ett misslyckande för alla de som deltog i revideringen, däribland kärnvapenmakterna, varav några är EU – medlemsstater.
Icke – spridningsfördraget daterar sig från 1968.
Vi har redan genomfört fem revideringar, och de svårigheter och kryphål som fördraget omfattar har inte kunnat åtgärdas med hjälp av någon av dessa.
Detta måste påpekas.
Låt oss emellertid också påpeka att Nordkorea inte har undertecknat icke – spridningsfördraget.
Landet lämnade icke – spridningsfördraget 2003, och därför är det inte förpliktigat att uppfylla det.
Nordkorea lämnade icke – spridningsfördraget på grund av att det inte ville släppa in inspektörer, vilket är obligatoriskt enligt detta fördrag.
Som vi i dag kan konstatera, och som vi även kommer att kunna konstatera i framtiden, behöver icke – spridningsfördraget revideras och uppdateras.
Som jag sa utarbetades fördraget 1968.
Historiskt sett är det länge sedan, och därför är vi tvungna att anstränga oss.
Européerna kan vädja om att detta system ska anpassas till dagens verklighet, och inte till gårdagens.
Jag håller fullständigt med om detta.
Vad beträffar sanktioner tror jag inte att säkerhetsrådet bara kan göra ett uttalande.
Säkerhetsrådet måste agera, annars kommer andra länder som följer utvecklingen för att se hur säkerhetsrådet reagerar att dra slutsatsen att det internationella samfundet inte tar dessa slags handlingar på allvar.
Kommer ni ihåg vad som hände när Pakistan agerade på liknande sätt?
Nordkorea höll utkik efter det internationella samfundets reaktioner på Pakistans handlingar.
Och troligtvis är en del av dagens situation en återspegling av det som då skedde.
Detta innebär givetvis inte att sanktioner ska riktas mot Nordkoreas befolkning, som redan har fått utstå hårda prövningar.
De får utstå prövningar både politiskt och ekonomiskt sett, och även i sina vardagliga liv.
Därför måste andra faktorer införas och tas med i beräkningen.
Jag anser att de viktigaste sanktioner som bör införas är sådana som förhindrar en spridning från Nordkorea.
Sanktionerna bör dessutom hindra Nordkorea från att vidarebefordra kärnvapenteknik till andra stater som kanske eftersträvar att skaffa sådan teknik för att de också ska kunna röra sig i samma riktning.
Detta är sannolikt det viktigaste steg som FN: s säkerhetsråd kan ta.
När det gäller diplomati torde alla här i parlamentet kunna enas om att det är något som vi uppskattar.
Vi européer tycker om att lösa komplexa och svåra problem med hjälp av det vi värderar högst: vårt intellekt, vår intelligens och vår diplomati.
Och det råder ingen tvekan om att detta problem verkligen är komplext och svårt.
