# ID: svediakorp-gov472622
# author: Talmannen. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-10-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 501
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag förklarar Europaparlamentets session återupptagen efter avbrottet torsdagen den 28 september 2006.
Jag måste tyvärr börja sammanträdet med några tråkiga nyheter.
För det första är det min sorgliga plikt att informera er om att Antoni Gutiérrez Díaz har avlidit.
Han var ledamot av Europaparlamentet under lång tid, från 1987 till 1999.
Som ni alla vet – och även jag eftersom jag lärde känna honom mycket väl i samband med det politiska livet i Spanien – var han medlem i den kommunistiska gruppen och sedan i gruppen för Europeiska enade vänstern / Nordisk grön vänster, som han också var vice ordförande för 1992 – 1994.
Antoni Gutiérrez Díaz var också vice talman i parlamentet från 1994 till 1999 och ordförande i utskottet för regionalpolitik, fysisk planering och förbindelser med regionala och lokala myndigheter mellan 1992 och 1994.
För dem av er som kände honom är hans död en stor tragedi.
Jag tycker att det politiska livet har förlorat en av sina bästa företrädare.
Jag ber er att hålla en tyst minut till minne av vår avlidne kollega.
Jag har ytterligare tråkiga nyheter till er.
Det var med sorg och indignation som jag mottog nyheten om mordet på den ryska journalisten Anna Politkovskaja.
Jag anser att Europaparlamentet bör hedra denna journalist, hennes mod och hennes ovanliga beslutsamhet.
Efter nyheten om hennes död utfärdade jag som ni vet ett pressmeddelande där jag bad de ryska myndigheterna att göra allt som står i deras makt för att ta reda på orsakerna och finna förövarna till denna fasansfulla händelse så snart som möjligt.
Vi hoppas att Ryssland genom att identifiera de skyldiga vill visa hur det står till med demokratin och yttrandefriheten där.
Den här händelsen kvällen före mötet i Lahtis är absolut av särskilt avgörande betydelse för oss.
På mina och hela Europaparlamentets vägnar vill jag ännu en gång framföra vårt uppriktigaste deltagande till hennes familj och vänner.
Jag tror emellertid också att detta är ett bra tillfälle att minnas att mord på journalister tyvärr inte är något som enbart händer någon enstaka gång.
Tvärtom är det många som förlorar livet när de försvarar yttrande – och informationsfriheten.
Det har hänt i Ryssland i dag, men det hände i Libanon i förrgår, i många latinamerikanska länder, i många afrikanska länder och i många länder i Sydostasien.
Människor som informerar och skapar opinion gör det ofta med livet som insats.
Det senaste mordet är varken mer eller mindre tragiskt än något av de många andra fall vi har upplevt.
Jag anser ändå att Anna Politkovskajas död och de 63 övriga journalister som har mördats och de över 120 som har fängslats förtjänar att vi uttrycker vår respekt för dem.
Jag vill be er att hålla en tyst minut för att hedra Anna Politkovskaja och de 63 journalister som har mördats när de har utfört sitt arbete.
