# ID: svediakorp-gov472609
# author: Klaus-Heiner Lehne, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 913
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag har nu i två år varit en av två föredragande i Europaparlamentets styrgrupp för Lissabonprocessen.
Som ni vet lanserade vi Lissabonprocessen år 2000 och har sedan dess oförtröttligt strävat efter att i stats- och regeringschefernas uttalanden och i parlamentets resolutioner lyfta fram att utvecklingen av det europeiska patentsystemet är en av de viktigaste förutsättningarna för att vi ska kunna nå målen i Lissabonöverenskommelsen.
Kommissionsledamot Charlie McCreevy gjorde intryck på mig när han betonade hur viktig denna fråga är.
Vårt mål måste vara att få till stånd ett enkelt, kostnadseffektivt patent som om möjligt är tillämpligt i hela EU, och som inte bara ger stora företag, utan i synnerhet små och medelstora företag, möjlighet att skydda sina innovationer på den inre marknaden.
Det är faktiskt de medelstora företagen som innehar flest innovativa patent.
Den avgörande frågan är att vi måste genomföra förändringar i Europas nuvarande splittrade patentlandskap, i syfte att drastiskt skära ner kostnaderna för konsulter, administration och översättningar, som är en särskilt tung börda för små och medelstora företag.
Detta avgörande mål måste vi uppnå.
Självklart kan människor redan nu få sina uppfinningar skyddade i hela EU, men i praktiken måste de göra detta i alla medlemsstater, antingen direkt via de nationella patentverken eller indirekt via Europeiska patentverket, med alla de patent som har nämnts.
I händelse av tvister och överträdelser måste de i teorin inleda rättsliga förfaranden, stå för rättegångskostnader och så vidare i alla dessa länder.
Detta måste lösas och bli mer praktiskt och hanterligt, i synnerhet för små och medelstora företag.
Den inre marknaden behöver i det avseendet vidareutvecklas.
Under er föregångare Fritz Bolkesteins tid lanserades ett berömvärt förslag om en gemensam europeisk förordning, i syfte att införa ett gemenskapspatent.
Med tanke på att artikel 308 utgör den rättsliga grunden och att det krävs enhällighet i rådet är det dock svårt att nå en överenskommelse.
I detta särskilda fall gick det inte att nå någon överenskommelse i språkfrågan.
Vi har för närvarande 20 officiella språk, som krävs av rådet, och efter nästa utvidgning blir det 22.
Industrin säger med all rätt att ingen behöver den sortens patent.
Det är så orimligt dyrt att det inte är till någon nytta och ur ekonomisk synpunkt mer eller mindre värdelöst.
Det europeiska patentet är inte konkurrenskraftigt och det skulle kraftigt försämra vår internationella position och inte garantera den kvalitet som krävs.
Den sortens patent skulle bara gynna de mycket stora och rika företagen som kan kosta på sig något sådant, och knappast ens dem.
För medelstora företag vore det helt oanvändbart.
Därför har förordningen kört fast, och rådet ändrar sig inte.
Mitt förslag om att fortsätta harmoniseringen, som kommissionsledamoten tacksamt nog tog upp under samrådet, avvisades också av alla parter, främst på grund av våra erfarenheter från andra behandlingen av direktivet om datorrelaterade uppfinningar, som visade att det finns en risk för att man antar lagstiftning som inte förbättrar det nuvarande patentsystemet, utan istället avsevärt försämrar det.
Vi har alltså inte gjort några framsteg på harmoniseringsområdet heller.
Vad återstår då att göra?
Vad som återstår är att vi måste fortsätta att utveckla det befintliga patentsystemet.
Det finns dock institutionella problem på detta område.
Å ena sidan har vi EU: s helt legitima krav på att medlemsstaterna inte ska lagstifta inom områden som i alla händelser nu delvis ligger inom EU: s behörighetsområde och som hör till den inre marknaden, och å andra sidan har vi medlemsstaternas iver att göra framsteg.
Jag anser att vi måste försöka koppla samman dessa båda problem för att kunna lösa dem.
Som jag ser det är en tänkbar möjlighet att EU på något sätt blir delaktigt i det europeiska patentavtalet – hur detta ska ske bör avgöras i förhandlingar – och att EU i gengäld undanröjer institutionernas oro i fråga om avtalet om reglering av patenttvister (EPLA).
Det kan vara ett sätt att förbättra situationen, eftersom det inte är möjligt att nå en överenskommelse om ett gemenskapspatent i rådet.
Med tanke på lobbyns offentligt uttalade kritik anser jag att påståendet att det skulle bli lättare att patentera mjukvara om vi införde en gemensam europeisk patentdomstol är milt sagt struntprat.
Det är rena spekulationer som det inte finns några belägg för – en av dessa frågor faller under processrättens område och den andra under den materiella rättens område.
Inte heller är EPLA dyrare.
Det måste klargöras att vi här jämför äpplen med päron.
Om EPLA införs kommer man inte att behöva driva rättsliga tvister i alla berörda länder.
Med en domstol kommer man så att säga i andra instans att nå en dom som blir bindande för alla signatärstater.
Jag känner stor tacksamhet gentemot Charlie McCreevy för hans sätt att leda samrådet.
Att döma av kommissionsledamotens offentliga kommentarer har han uppenbarligen också dragit rätt slutsatser av samrådets resultat.
Både för egen del och på min grupps vägnar vill jag säga att vi delar och stöder denna ståndpunkt.
Det finns inga alternativ.
I annat fall är det storslagna projektet att utveckla det europeiska patentsystemet dömt att misslyckas.
