# ID: svediakorp-gov472546
# author: Karin Scheele (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 401
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Även jag vill gratulera föredraganden till ett mycket bra betänkande.
I sina 65 punkter tar han upp många av de områden och faktorer som är nödvändiga för att ge mer och bättre bistånd.
Han diskuterar de nyskapande finansieringskällorna för utveckling och behovet av ett tillvägagångssätt som omfattar skuldavskrivning för att ge utvecklingsländerna större handlingsutrymme i kampen mot fattigdomen, och naturligtvis betonar han även att det måste finnas en konsekvens mellan de olika politikområdena.
Vårt bistånd kommer bara att vara effektivt om det finns en större överensstämmelse mellan politikområdena.
Det är uppenbart att effektivitet inte får undergräva den ansvarsskyldighet som krävs.
Just vid en tid när ännu större resurser läggs på utvecklingssamarbete i form av direkta budgetstöd, krävs det tillräckliga resurser för att skapa ett oberoende och kritiskt civilt samhälle.
Om givarländerna vill effektivisera sitt bistånd är de inom många områden beroende av icke-statliga organisationer för att se till att biståndet verkligen används för att minska fattigdomen och att det verkligen når de fattiga och missgynnade i partnerländerna.
Medlemsstaterna måste hålla sina åtaganden om finansieringen av utvecklingsbiståndet, det vill säga 0,56 procent av deras bruttonationalprodukt år 2010 och 0,7 procent år 2015.
I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att skuldavskrivning inte ska räknas med här.
Enligt de senaste siffrorna från OECD: s kommitté för utvecklingsbistånd definierade EU år 2005 skuldlättnader för framför allt Irak och Nigeria som utvecklingsbistånd, trots att det i Monterreyöverenskommelsen uttryckligen anges att finansiella resurser för skuldlättnader inte ska tas från biståndsutvecklingsfonder, som normalt är avsedda att vara direkt tillgängliga för utvecklingsländer.
Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att årligen upprätta korrekta förteckningar där det tydligt framgår vilka anslag som ges direkt till utvecklingsbistånd.
Precis som föredraganden sa, måste EU: s och medlemsstaternas bistånd samordnas så att de kompletterar varandra och är sammanhängande.
Många partnerländer är överväldigade av antalet givare: parallella projekt leder ofta till en onödig dubblering av strukturer och hindrar till och med utvecklingen ibland.
Det går bara att lösa detta problem genom en bättre samordning av utvecklingssamarbetet i gemenskapen och i medlemsstaterna.
I betänkandet föreslås att en arbetsgrupp med företrädare för det civila samhället bör delta.
Det bör göras specifika fallstudier för att visa vad som redan fungerar och var det fortfarande behövs en hel del arbete.
