# ID: svediakorp-gov472544
# author: Gabriele Zimmer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 840
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Först vill jag tacka Alain Hutchinson för hans enastående betänkande, som min grupp kommer att stödja förbehållslöst.
Redan år 2000 åtog sig FN: s generalförsamling uppgiften att göra det möjligt att mäta framgångarna, sätta mål och visa var framgångarna hade gjorts, en uppgift som ledamöter från alla grupper i parlamentet har tagit på största allvar de senaste åren.
Också för oss är millennieutvecklingsmålen den måttstock vi använder för att mäta effektiviteten i det vi gör i fråga om utvecklingspolitiken.
Vi ansåg att FN: s interimsrapport var alarmerande eftersom den visade att de uppsatta målen inte hade nåtts och att även om den sortens misslyckande visserligen ger välbetalda EU-medborgare dåligt samvete, innebär det döden för miljontals fattiga människor och ett liv utan utbildning för miljontals unga kvinnor.
Detta borde vara en tillräckligt god anledning för kommissionen att se över effektiviteten i sin biståndsverksamhet och det ger sannerligen oss tillräckligt goda skäl att se närmare på kommissionens självanalys, så låt mig än en gång gratulera Alain Hutchinson till hans goda arbete med att klart och tydligt tala om för kommissionen vad den bör göra.
Med detta sagt vill jag emellertid ta tillfället i akt och betrakta parlamentets roll, för vi delar i viss utsträckning ansvaret för detta misslyckande.
Det är uppenbart att vi i åratal har gått med på budgetar som inte åstadkommit det som de var avsedda att göra, men hade vi någon möjlighet att fatta bättre beslut?
Har vi tillgång till tillräckligt med information för att kunna utöva vår övervakningsroll?
Jag tvivlar på det.
Hittills har kommissionen inte lagt fram några övertygande bevis för att den har hanterat projekt på ett sätt som bidragit till de åtta millennieutvecklingsmålen, och de budgetuppgifter som vi har varit tvungna att utgå ifrån i våra beslut är begränsade.
År 2005 uppmanade vi Europeiska investeringsbanken att genomföra en riktmärkning av sin utlåning, det vill säga utvärdera alla lån med avseende på hur de bidragit till millennieutvecklingsmålen.
De medel som vi kontrollerar kan för närvarande inte analyseras på detta sätt och eftersom det inte finns någon institution som skulle kunna ta över vår övergripande uppgift att övervaka vad som händer med pengarna, bör vi också kräva att vi, Europaparlamentet, får permanent rätt att delta i utvecklingen av biståndssamarbetet, det vill säga delta i planeringen av Europeiska utvecklingsfonden.
Det behöver läggas fram förslag på både nationell och regional nivå med fastställda mål och milstolpar för att gradvis uppnå millennieutvecklingsmålen och vi kommer i framtiden att vilja få rapporter från kommissionen för varje land och varje region, indelade i sektorer och projekt, samt rapporter med förteckningar över de projektföretag och konsultföretag som ingår, och detaljerade beskrivningar av de medel som dessa har beviljats.
De 65 viktiga förslag som ingår i Hutchinsonbetänkandet visar tydligt att parlamentet verkligen har en kompetens som bör utnyttjas i framtiden, men jag anser att det också finns en andra pelare av kompetens, vid sidan av regeringarna i målområdena, i form av de institutioner som är verksamma i dessa områden, som måste delta i mycket högre utsträckning.
Ett tillvägagångssätt kan vara att enskilda givare i en viss region tar på sig ledande roller inom vissa sektorer; detta förespråkas inte bara i betänkandet, utan även vi bör överväga möjligheten att använda Europeiska unionens ekonomiska inflytande – som är större än FN: s – för att ta över ledarskapet för ett av de åtta millennieutvecklingsmålen, och mitt förslag är det som handlar om vatten.
EU skulle åta sig att tillsammans med lokala partner trygga den afrikanska kontinentens dricksvattenförsörjning och omhändertagande av avloppsvatten.
Detta skulle lända oss mer till heder än den senaste skandalen där dricksvatten förgiftades av europeiska företag, och därför bör vi uppmana kommissionen att utarbeta en tidplan där det anges när det bör vara möjligt att förse alla större städer söder om Sahara med hållbara system för dricksvattenförsörjning och omhändertagande av avloppsvatten och vi bör kräva regelbundna rapporter om hur detta arbete fortskrider.
Jag vill att kommissionen ska tala om för oss om den över huvud taget har tillgång till de strukturer som skulle kunna utgöra en grundplan för en sådan uppgift och om den håller med om att det internationella samfundet behöver den typen av specialiserat center.
Vi måste hitta bättre sätt att sammanföra dem som arbetar på fältet med beslutsfattare och givare och jag föreslår att kommissionen vartannat år anordnar en internationell konferens om Afrikas utveckling med den uttryckliga målsättningen att göra beslutsfattare och givare medvetna om vad som behövs och om vad man har lärt sig av erfarenheterna.
En möjlighet är att anordna en utställning över framgångsrika och misslyckade projekt, där de förra lyfts fram.
Det skulle också innebära en möjlighet att rekrytera nya specialiserade arbetstagare inom området för utvecklingssamarbete, särskilt unga sådana.
