# ID: svediakorp-gov472541
# author: Margrietus van den Berg (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 612
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Först måste vi tacka Alain Hutchinson för detta viktiga betänkande.
Om utvecklingsbiståndet ska vara effektivt måste EU: s inställning till bistånd och handel hänga ihop.
Om vi vill uppnå millenniemålen 2015 måste bistånd och handel komplettera varandra – vilket de mycket väl kan – men verkligheten är tyvärr att de ofta inte gör detta.
Bistånds- och handelspolitiken – inklusive jordbruk – bedrivs alltför ofta isolerade från varandra och det är säkert en anledning till att det kommer att ta oss ytterligare ett århundrade att förpassa fattigdomen i Afrika till det förgångna.
Just nu sägs det inte mycket om enhetligheten i EU: s politikområden.
Kommissionsledamot Peter Mandelsons förhandlare predikar om frihandel styrd av globala regler samtidigt som kommissionsledamot Louis Michels folk arbetar för utveckling och förverkligande av millennieutvecklingsmålen och politiken för jordbruksstöd strider mot båda lägrens målsättningar.
Det tycks inte finnas något samröre alls mellan de olika politikområdena.
I denna situation är det tyvärr alltför ofta utvecklingsaspekten som trängs ut.
Handelshänsyn tar till exempel allt för stort utrymme i de ekonomiska politiska överenskommelserna, de välkända – eller ibland möjligen ökända – positiva ekonomiska agendorna.
När det handlar om utveckling hänvisas de som söker bistånd alltför ofta till befintliga fonder och det finns alldeles för litet som tyder på en verkligt integrerad metod, som verkligen skulle betyda att extra pengar och nya utvecklingsplaner läggs fram, trots det faktum att det är avtalen om ekonomiskt partnerskap, som utgår från förbättrat lokalt samarbete, som skulle kunna bidra till att göra biståndet effektivare.
I detta avseende måste vi förutsätta att försiktighetsåtgärder måste vidtas inom utvecklingsområdet för att skydda de svagare förhandlingsparterna så att ärliga överenskommelser och en realistisk tidsplan kan växa fram ur avtalen om ekonomiskt partnerskap.
Om handeln verkligen ska få en skjuts är det nödvändigt att till exempel reformera skattesystemet genom att ersätta de tullar som tas ut vid gränserna, det måste finnas starkare offentliga och sociala serviceinstitutioner, bättre utbildning och hälsovård.
Den nuvarande bristen på samordning och sammanhållning är inte bara ineffektiv utan oacceptabel eftersom den strider mot artikel 178 i fördraget.
En av anledningarna till detta är att handelsexperternas, eller omvänt, de utvecklingsansvarigas, kompetens och sakkunskap ofta inkräktar på den andra partens arbetsområde, en annan är bristande vilja att summera de faktiska kostnaderna och fördelarna med integrerad utveckling och att tillsammans – det vill säga även i rådet – söka ny finansiering av den.
Dessutom är det ofta så att EU: s politik – inom områden som bland annat jordbruk, handel och utveckling – ofta motverkar sig själv, exportbidrag gör det möjligt för jordbruket att dumpa sin produktion i Nordafrika, vilket leder till ökad arbetslöshet där.
De som har ansvar för invandringen klagar över strömmen av ekonomiska flyktingar från området och ger inte så mycket bistånd, utan föredrar att arbeta med goda överenskommelser på den regionala arbetsmarknaden.
Det enda som skulle kunna leda till en avsevärd förbättring av situationen skulle vara en sammanhängande EU-agenda från kommissionen och rådet.
Global handel är viktig och ger stora fördelar genom att göra det möjligt för utvecklingsländerna att ta sig ur den onda fattigdomscirkeln.
Det finns mycket att vinna på en god kombination av bistånd och handel och arbetet med att föra dem samman får inte stå i vägen för dessa länders utveckling; det är så vi kommer att kunna uppnå millenniemålen.
Det jag efterlyser är en sammanhängande EU-agenda; det nya instrumentet för biståndssamarbete kan tillhandahålla en sådan inom en samlad ram.
