# ID: svediakorp-gov472537
# author: Janez Potočnik (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 806
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,. – Herr talman!
Jag vill kortfattat svara på och sammanfatta vad jag anser att budskapet från dagens debatt om innovation, finansiering, risker, etik och regelverk är.
Jag tar upp dem en och en.
När det gäller innovation råder det inga tvivel om att nanovetenskap och nanoteknik har mycket hög potential.
Nanovetenskap påminner mycket om informationsteknik.
Ett genombrott på detta område skulle alltså få resultat i alla sektorer.
Det är därför som det är mycket viktigt att fästa stor uppmärksamhet vid innovation.
Om vi jämför oss med Förenta staterna ser vi att vi på många områden inte har halkat efter.
Ett område som vi verkligen har halkat efter på är dock informationsteknik.
Om man tittar på hur mycket pengar vi satsar på innovation, forskning och utveckling ser man att vi halkar efter på både det strukturella och det globala planet.
Vi bör inte göra samma misstag när det gäller innovation.
Vi försöker att engagera europeiska teknikplattformar, gemensamma teknikinitiativ, vilket vi är mycket aktiva i, och företagen på detta område.
Jag håller med om att frågan om immateriella rättigheter också är viktig, och det är därför som den har fått särskild uppmärksamhet i handlingsplanen.
Nu går jag över till finansiering, som behandlas mycket noggrant ur två aspekter.
Ett är så klart nanovetenskap och nanoteknik och det andra är informations- och kommunikationsteknik.
Det finns dock fler frågor, nämligen de som kommer att behandlas i Europeiska forskningsrådet, inom programmet Människor och programmet Kapacitet och inom infrastruktur – frågor med anknytning till regional utveckling.
Det är därför mycket svårt att jämföra de medel som nu avsatts för det sjätte ramprogrammet med de medel som kommer att användas i det sjunde ramprogrammet.
Det jag kan säga är att finansieringen kommer att öka avsevärt jämfört med hur situationen ser ut i dag.
Om vi återigen jämför finansieringen i EU med den i Förenta staterna får vi inte glömma att ramprogrammet får 5 procent av EU: s offentliga finansiering.
Om man jämför hur mycket offentlig finansiering som går till nanovetenskap är det därför uppenbart att det är 30 procent av den offentliga finansieringen i EU.
Uppenbarligen ger vi nanovetenskapen proportionellt sett mer uppmärksamhet än vad medlemsstaterna gör.
Det måste understrykas på ett tydligt sätt.
För det andra bör två tredjedelar av finansieringen under normala förhållanden komma från den privata sektorn, som vi måste uppmärksamma.
En av de saker som vi fick reda på – och som offentliggjordes i augusti 2006 – var alltså vad som var avgörande för de företag som forskar på området i EU.
För det första att det finns en marknad och för det andra kunskapspoolen, inte lönenivån.
Lönenivån är nästan irrelevant när vi talar om kunskap och om forskning och utveckling.
Det är dessa områden som måste uppmärksammas.
För det tredje är det sant att vi inte vet allt när det gäller riskerna, och det skulle vara hyckleri att säga att vi visste allt eftersom det inte är sant.
Men vi vet mycket, och jag håller med dem som sa att vi måste tillägna frågan ordentlig uppmärksamhet i det sjunde ramprogrammet.
I handlingsplanen har frågan om risker också fått stor uppmärksamhet.
En informell insamling av bidrag till ytterligare projekt i det sjunde ramprogrammet har nyligen fullbordats.
Det är också oerhört viktigt att vi hanterar frågor om risk på ett öppet sätt och att vi utbildar folk på rätt sätt.
När det gäller etik står det klart att vi måste bibehålla de höga etiska standarder och principer som vi alltid har uppfyllt och uppmärksamma dessa vederbörligt.
När det gäller regelverket utgör lagstiftningsfrågorna slutligen återigen en viktig del av handlingsplanen.
De har samlats där, och kommissionen arbetar i nära samverkan med generaldirektoraten för forskning och de generaldirektorat som är aktiva inom lagstiftningsfrågor samt med utomstående experter för att ta itu med olika osäkerheter beträffande potentiella faror och exponering, för att ta itu med kunskapsluckorna och för att fortsätta att utveckla riktlinjer och metoder.
Hur lämplig den befintliga och framtida lagstiftningen om nanoteknikprodukter är undersöks också noggrant.
Sammanfattningsvis råder det inga tvivel om att vi behöver ett balanserat tillvägagångssätt som är öppet och tar stor hänsyn till folkhälsa, säkerhet, miljö och konsumentskydd men som är inriktat på att utnyttja den enorma potential som nanovetenskap och nanoteknik har inom forskning och innovation.
Dagens betänkande var ett mycket bra tillfälle att lyfta fram alla dessa delar av vårt tillvägagångssätt, och jag vill tacka ledamöterna för deras uppmärksamhet av dessa frågor, det stöd som vårt arbete har fått och de farhågor som har uttryckts.
