# ID: svediakorp-gov472520
# author: David Hammerstein Mintz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 396
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill säga att vi i gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen inte är emot nanotekniken, men saker och ting måste gå rätt till.
Annars kommer vi aldrig att få det konsumentförtroende som krävs, kommer inte att kunna dra nytta av teknikens stora potentiella fördelar och investeringarna kommer att vara bortslösade.
De som föraktar försiktighet är inga vänner av nanotekniken.
Tvärtom.
För närvarande driver vi på nanotekniken utan att först se till att det finns en nödbroms eller utan att ens veta om ratten fungerar.
Nanopartiklar används i stor utsträckning i känsliga konsumentprodukter, såsom kosmetika, tvättmedel, färger och textilier.
Vi är oroade över att vi kanske banar väg för en stor hälsoskandal i framtiden.
Dessa farhågor är inte obefogade.
EU: s vetenskapliga kommitté har förklarat, och påpekar i sitt yttrande av den 28 och 29 september förra året, att det finns stora luckor i de kunskaper som behövs för att bedöma riskerna, till exempel i definitionen av nanopartiklar, hur dessa upptäcks och mäts, data, halter, åtgärder, utveckling, förekomsten av nanopartiklar i människor och miljö samt alla aspekter av miljötoxikologi.
Samma kommitté betonar att vi inte ens har metoder för att bedöma riskerna.
Vi talar om inslag som har ett helt annat värde.
Det största problemet är att det kan vara betydligt farligare att okontrollerat släppa ut nanopartiklar än konventionella partiklar, eftersom nanopartiklar är mycket mer kemiskt reaktiva och är lättoxiderbara, och det kan bildas radikaler som är högreaktiva och skadliga för människokroppen.
Nanotuber kan påverka människokroppen på ungefär samma sätt som asbestfibrer.
Och vi vet ju alla hur det gick med asbest.
Vi vet väldigt lite om hur nanopartiklarna beter sig och reagerar när de släpps ut i miljön och EU måste göra allt som står i dess makt för att främja forskningen på området.
Ändå avser för närvarande endast en bråkdel av investeringarna forskning om förebyggande åtgärder och det finns ingen som helst reglering.
Det finns inte någon rättslig ram för användningen av produkterna.
Vi kan inte ha en politik som marknadsför produkterna först och frågar sedan.
Vi behöver en förebyggande politik för att en gång för alla kunna gå vidare med den här tekniken.
