# ID: svediakorp-gov472475
# author: Albert Jan Maat (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 805
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill tacka kommissionsledamoten för att ha inlett den här debatten i god ton.
Jag märker nämligen att han möter parlamentet halvvägs i en rad frågor.
Samtidigt som jag delar hans oro över utvecklingen för bestånden av rödspätta och tunga i Nordsjön, framstår det tydligt att denna inte orsakas av fiskeansträngningen utan eventuellt kan tillskrivas klimatförändringen som inte alltid helt kan förklaras.
Jag vill dock klargöra att jag delar hans oro i denna fråga.
Det gläder mig att han likväl närmar sig parlamentet på en rad områden.
En viktig kritik som jag har framfört när det gäller kommissionens arbetsmetod var att förslaget lades fram innan Regionala rådgivande nämnden för Nordsjön (NSRAC) hade avgett sin rekommendation.
Jag anser att det är att hantera saken på fel sätt.
Jag anser att en förutsättning för att behålla ett grundläggande stöd för fisket är att ge dessa regionala rådgivande nämnder självständigt utrymme i debatten och att de även får bidra före debatten.
Jag säger detta med eftertryck eftersom de regionala rådgivande nämnderna inte bara består av fiskeorganisationer utan även av Världsnaturfonden och andra naturorganisationer.
Det är just sådana åtgärder som ger stabilitet och skapar förutsättningar för politiska åtgärder i en viss region.
Det gläder mig att kommissionen nu har avgett sitt meddelande om tillämpningen av målet med maximal hållbar avkastning.
Förvaltningsplanen för rödspätta kom före meddelandet, trots att kommissionen redan hade lagt fram detta mål.
Min kritik avser främst att detta skedde när det gäller rödspätta och tunga men inte när det gäller en rad andra förvaltningsplaner, till exempel den för Biscayabukten.
Jag anser också att det rätta vore att ha en grundläggande diskussion i parlamentet om tillämpningen av målet med maximal avkastning innan detta införs för vissa fiskarter.
Jag välkomnar att kommissionsledamoten tar några steg i rätt riktning men det kan behövas ytterligare samråd på en rad andra områden.
Jag hoppas även att rådet kommer att närma sig parlamentet lite mer än det hittills har gjort, så att vi i varje fall till slut får ett välavvägt förhållningssätt.
Kommissionsledamoten har uttalat att han har problem med att införa treårskvoter eftersom de inte ger utrymme för några särskilda justeringar.
Jag ifrågasätter även detta eftersom fisket efter rödspätta och tunga mycket väl kan vara det fiske som kontrolleras bäst i Europa och på grund av hur fiskeorganisationerna använder kvoterna.
Jag vill bland annat göra er uppmärksamma på de nära samarbetande producentorganisationerna i en rad hamnar, där det även finns ett utmärkt samarbete med medlemsstaterna, myndigheterna, inspektionerna och även med fiskeorganisationerna.
Trots allt borde det faktiskt även tilltala kommissionen att på sikt gå över till ett system med en tillåten totalfångst (TAC) för en treårsperiod.
Det kan hända att jag har förutfattade meningar om meddelandet om kommissionens mål med maximal avkastning.
Jag menar dock att det är viktigt att regionala rådgivande nämnder ges en framträdande roll i EU: s beslutsprocess, att det hålls en frågestund för dem varje gång kommissionen ska lägga fram ett förslag och att deras yttranden beaktas i diskussionen om förslagen.
När allt kommer omkring kommer vi att ha allt fler diskussioner i Europa, även inom fiskenäringen som många av medlemsstaterna inte verkar särskilt intresserade av.
Antalet medlemsstater är faktiskt inte längre 6 eller 15, utan 25.
Hur ska en ungersk fiskeriminister kunna bidra till en diskussion om låt oss säga räkor i Nordsjön eller en holländsk fiskeriminister om fisket runt Cypern?
Det finns förstås allmänna politiska riktlinjer, men för att kunna behålla ett grundläggande stöd för fisket är det nödvändigt att de regionala rådgivande nämnderna får en viktig roll även i framtiden, även i genomförandet av planerna.
Det är därför denna fråga även ges stor uppmärksamhet i mitt betänkande.
Den kan utgöra ett grundläggande stöd för besluten när det gäller fisket.
Följande är dock ännu viktigare.
Vi försätts ofta i en svår situation med vetenskapliga rekommendationer om att införa kvoter och får senare veta – låt oss vara ärliga här – att rådet har ett finger med i spelet.
Det är därför som vetenskapliga rekommendationer utarbetas försiktigt för att ta hänsyn till rådets slutsats.
Vi måste få ett slut på detta!
Vi måste se till att sektorn och de vetenskapliga institutionerna samarbetar mycket snabbare och i ett mycket tidigare skede för att göra en effektiv bedömning av planerna.
Jag vill än en gång tacka kommissionsledamoten för att han mötte oss halvvägs i en rad frågor.
Parlamentets ståndpunkt kommer att framgå av omröstningen i morgon.
Jag är fast övertygad om att kommissionsledamoten kommer att låta parlamentets bidrag utgöra kärnan i rådets diskussion.
