# ID: svediakorp-gov472468
# author: Czesław Adam Siekierski (PPE-DE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 327
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Fisket är en viktig del av unionens ekonomi, ändå har näringen befunnit sig i kris i flera år.
Det finns en obalans mellan extremt stora fångster och tillgängliga resurser.
Större utnyttjande av fiskeområdena har bidragit till problemet med överfiske, vilket nu är vanligt och förekommer i de flesta vatten.
Ökade bränslekostnader leder till högre driftskostnader.
Vi bör komma ihåg att många ekonomiskt svaga regioner är beroende av fiskesektorn.
Å ena sidan har vi miljövännerna och uppfattningarna från många vetenskapsmän om den katastrofala situationen för resurserna i våra hav, och å andra sidan måste vi tänka på fisket, yrkesfiskarna och deras familjer.
Vi måste hitta en gyllene medelväg så att vi både kan äta upp kakan och ha den kvar.
Både kortare och långfristiga åtgärder krävs om vi ska klara de svårigheter som drabbar sektorn.
Dessa åtgärder innefattar fiskekvoter, restriktioner när det gäller fisketider, en rad subventioner och andra former av stöd.
Svåra förändringar och anpassningar måste därför planeras.
Europeiska unionen behöver ingripa om vi ska kunna välja den raka och smala vägen med en hållbar utveckling.
Vetenskapsmän, statstjänstemän och fiskare måste alla enas för att överbrygga svårigheterna inom denna sektor.
Det var olyckligt att Europeiska rådet vid sitt decembertoppmöte sänkte medlen till Europeiska fiskerifonden från cirka 4,9 miljarder euro till 3,8 miljarder euro för perioden 20072013.
Unionens fiskeindustri behöver verkligen dessa ekonomiska resurser.
Fisket kan ses som ett slags lantbruk till sjöss.
De gör mer än bara erbjuder konsumenter hälsosam mat och representerar mer än en inkomstkälla för människor som lever i kustområdena.
De är också en del av en rik kultur och ett arv.
Precis som jordbruket är fiske beroende av naturen.
Det är därför nödvändigt att förstå fiskets särart och se på ekosystemet som en helhet.
Först då kan vi lyckas ta fiskesektorn ur krisen.
