# ID: svediakorp-gov472415
# author: Margrete Auken, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 420
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Under vår senaste sammanträdesperiod hade vi ett betänkande om EU: s handel med Kina där vi var starkt kritiska mot Kinas överträdelser av de mänskliga rättigheterna.
I dag talar vi om handeln med Indien.
Det är ett utmärkt betänkande.
Jag har kunnat instämma i merparten av det, och Gruppen de gröna / Europeiska fria alliansen kommer naturligtvis att rösta för betänkandet.
Jag vill dock lyfta fram en viktig fråga: frågan om varför problemen med de mänskliga rättigheterna inte ses som viktiga i betänkandet.
De diskuteras, men i mycket allmänna termer.
Dessutom nämns det värsta problemet, som troligen är ett av världens mest utbredda människorättsproblem, knappt alls.
Jag tänker naturligtvis på daliterna, som är kastlösa.
De nämns, men i samband med adivasi, som om det endast var fråga om ett allmänt minoritetsproblem.
Daliterna är en föraktad underklass i flera länder, men de är i synnerhet ett problem i Indien.
De är inte bara fattiga och socialt utestängda.
Situationen är värre än så.
De behandlas som om de inte vore människor alls.
De är kastlösa, avskydda av de andra befolkningsgrupperna och befinner sig längst ned i den sociala hierarkin.
De har rättigheter, men endast på papperet.
I verkligheten har de inga rättigheter alls och de har de smutsigaste och farligaste jobben.
Det är dessutom naturligtvis det som är intressant i det här fallet.
Det är de som inom industrin och jordbruket arbetar med kemikalier som är så giftiga att de är förbjudna i större delen av världen.
Utan instruktioner eller skydd besprutar de fälten med dödliga nervgifter.
I fabrikerna står de barfota i syrabad och färgar våra textilier.
Ingen annan skulle tolerera detta, men daliterna är tvungna att göra det.
Dessutom handlar EU med indiska produkter utan att öppet fråga hur de tillverkats.
Det är en otrevlig fråga för Indien, men nästan ännu känsligare för unionen, som är väl medveten om vad som sker.
Vi har naturligtvis ofta själva sålt dessa farliga produkter till dem.
Tusentals människor skadas och många dör, och de är daliter.
Daliterna har ingen röst och inget fackförbund.
Vi måste själva vara deras röst om dessa illgärningar ska upphöra.
Problemet måste föras upp på EU: s dagordning, och det är skamligt att detta inte tydligt tas upp i betänkandet.
