# ID: svediakorp-gov472387
# author: Marie-Hélène Aubert, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 437
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
När det gäller Darfur har resolutioner och deklarationer tyvärr följt på varandra i flera år nu med till synes föga framgång.
Som påpekats fortsätter kränkningarna, våldet tilltar och kvinnor och barn är de främsta offren för dessa brott och ohyggligheter.
Läget är helt ohållbart.
Inför detta tycks det finnas en växande vanmakt eller fatalism, men det är vår skyldighet att engagera oss nu så att vi kan göra verkliga framsteg i praktiken.
Ju längre tid som förflyter, desto mer anser regeringen i Khartoum att den kan handla ostraffat och säger till sig själv att den genom att vara motsträvig och vinna tid kommer att uppnå sina syften.
Om vi vill agera tycks det då finnas tre prioriterade uppgifter.
Först och främst att få tillträde till flyktingarna eftersom tusentals människor faktiskt lider av hunger och våld just nu och ingen får tillträde till dem: det är denna situation som skyndsamt måste förbättras.
Den andra prioriteringen är att bekämpa straffrihet.
Det är oacceptabelt att trots deklarationer och en vag önskan om sanktioner har till syvende och sist ingenting hänt.
Brottslingarna och de personer som blir allt rikare fortsätter med sina förehavanden som om allt var som det skulle, och lite har gjorts i detta avseende.
Den tredje och sista prioriteringen är självklart att så snart som möjligt upprätta en FN-styrka som kan sättas in för att förstärka den Afrikanska unionens styrkor, som trots allt spelar en viktig roll som bör befästas.
Så obestridligen är vi nu tvungna att uppmana Kina och Ryssland att spela en positiv roll i denna fråga, även om alla vet att Kina och Ryssland kanske inte precis är förebilder när det gäller respekt för de mänskliga rättigheterna eller för befolkningar som drabbats av sådana konflikter.
Vidare måste vi, som föregående talare påpekade, på samma gång efterlysa en allmän dialog.
Till sist vill jag säga några ord om oljans roll i denna fråga.
Vi gömmer inte våra huvuden i sanden.
Vi vet bara alltför väl att olja sätter i gång konflikter, väcker avund, gör det möjligt för folk att köpa vapen och också leder till stagnation, särskilt för Kinas del – som har mycket viktiga intressen i området – och för alla dem, och särskilt för supermakterna, som nu ännu mer febrilt söker efter oljeresurser som de kan få enkel tillgång till.
Vi måste därför integrera frågan om tillgång till olja i ett mycket bredare, europeiskt och internationellt sammanhang.
