# ID: svediakorp-gov472274
# author: Christine De Veyrac (PPE-DE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 394
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi ser alltmer varje dag att en gemensam europeisk invandringspolitik har blivit oumbärlig.
För dem som på något vis tvivlade på det har bevisligen vissa EU-länders masslegalisering av utlänningar utan papper lett till att ett enormt antal nya olagliga invandrare kommit till vår kontinent.
Den situationen får återverkningar för alla länder i Europeiska unionen eftersom, som alla vet, en invandrare vars papper är i ordning får röra sig fritt över en stor del av EU: s territorium.
Spaniens exempel har visat att en regering, i det område utan gränser där vi lever, inte längre kan bestämma själv, utan att samråda med sina partner, att legalisera alla illegala invandrare på sitt territorium.
En gemensam och enig politik har blivit oumbärlig, vilket för övrigt förutsågs i förslaget till en europeisk konstitution, enligt vilket de flesta av dessa frågor skulle kunna bli föremål för beslut med kvalificerad majoritet.
Jag noterar att ett antal medlemsstater, trots kommissionens insatser, verkar ta ett steg tillbaka genom att nu avvisa det som de accepterade i går.
Det är beklagligt.
Att fortsätta kräva enhällighet på detta område leder till handlingsförlamning och ineffektivitet.
Vid Europeiska unionens informella toppmöte den 20 oktober 2006 måste kraftfulla praktiska åtgärder beslutas med målet att sätta stopp för den illegala invandringen.
Toppmötet får inte nöja sig med vackra uttalanden om goda avsikter, som ofta sker vid toppmöten.
Sätt stopp för den illegala invandringen med alla medel, men roten till det onda måste angripas.
Problemet måste utredas i samråd med de afrikanska länderna inom ramen för en strategi för verklig gemensam utveckling och genom en lämplig uppdelning av befogenheter mellan invandringsländer och utvandringsländer.
Framför allt måste dock Europeiska unionen utvidga sin utvecklingsbiståndspolitik och övervaka den med större framgång för att veta vart stödet går och hur det används.
Slutligen vill jag säga att jag inte har glömt bort de mycket kortsiktiga och akuta problemen, och liksom Gérard Deprez beklagar jag vissa medlemsstaters uppträdande – de som har talat oupphörligen om ömsesidigt bistånd och solidaritet men aldrig omsatt sina ord i handlingar.
Inför inflödet av illegala invandrare på Kanarieöarna är det vår plikt att bistå Spanien, och det är medlemsstaternas uppgift att vidta åtgärder och visa solidaritet.
