# ID: svediakorp-gov472240
# author: Nicola Zingaretti (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 440
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
I en sådan känslig fråga måste vi verkligen undvika en dialog där ingen lyssnar.
I stället är det en bra idé att börja med att slå fast några referenspunkter.
Den första referenspunkten är invandrarfrågan, som är en utmaning för oss alla.
Vi behöver bara tänka på det som hände i somras.
Återigen landsteg tiotusentals människor på Lampedusa och på Kanarieöarna, eller man skulle snarare säga att de anlände till EU.
Spanien, Italien och ibland Cypern och Grekland har ofta bara varit inkörsportar genom vilka dessa människor strömmar in, eftersom de inte bara stannar kvar vid portarna.
Som talman Josep Borrell Fontelles, kommissionsledamot Franco Frattini och nu rådets ordförande också har påpekat är det därför inte bara en fråga om en humanitär nödsituation eller en engångshändelse.
Framför allt är det ett strukturproblem, som testar hela EU och dess förmåga att till slut genomföra EU: s invandringspolitik.
En sådan politik krävs inte för att göra någon särskilt medlemsstat en tjänst, utan för att EU som helhet är inblandat.
Den andra referenspunkten är att till och med vi i ansvarsställning inte får göra misstaget att blanda ihop invandringen med terrorismen, eftersom det framför allt är detta som gör människor i EU rädda och otrygga.
I stället bör vi kanske införa ett annat paradigm, nämligen paradigmet om invandring och slaveri, eftersom många av dessa invandrare börjar associeras med detta i vissa medlemsstater.
Men den tredje referenspunkten är mer positiv.
Vi måste erkänna att vi står inför en ny utmaning som vår civilisation måste ta itu med.
Insikten om detta är en kärnpunkt i det kulturella och politiska språng som EU måste ta i fråga om invandring.
Det är inte en marginell fråga som bara påverkar några få av oss, utan ett nytt åtagande som EU måste välja som ett av de nya millenniemålen, och vi har redan tydligt påpekat vad detta betyder.
Herr Frattini, herr Rajamäki!
Vi är medvetna om att allt detta kommer att möta avsevärt motstånd hos många regeringar, men om parlamentet ska spela någon roll så innebär det att utöva påtryckningar, att åta sig något och att sända ut budskapet: ” Låt oss göra något åt det. ”
Vi måste tala om för de regeringar som är rädda att det också är ett sätt att åter bygga upp förtroendet mellan EU och dess medborgare, genom att visa att EU existerar och kan göra sin närvaro hörd.
