# ID: svediakorp-gov472239
# author: Timothy Kirkhope (PPE-DE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 367
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Nu är vi där igen.
Martin Schulz hade helt rätt.
Jag dammade av mitt tal från 1999, Martin Schulz lämnade kammaren efter sitt anförande och flera andra saker är precis likadana idag som de var för sju år sedan.
Det finns många gråa hår i kammaren – utom på mig, förstås.
Det är sant att vi har samma frågor idag.
Jag anser att man ibland inte behöver oroa sig för pragmatisk inaktivitet, men i just den här frågan, i en tid av stora terrorhot – och det fanns terrorhot 1999 också – så sänder ordförandeskapet och kommissionen, och tyvärr även många av de ledamöter som satt här då, ut ett osäkert budskap då man nu tycks anse att det som brådskar mest är att få in övergångsklausulen i artikel 42.
Jag har alltid haft reservationer mot att genomföra en enhetlig rättsmodell i länder där olika rättssystem utvecklats åt olika håll.
För Storbritanniens del är vårt civilrättsliga system det största arvet av den store angevinske kungen, Henrik II, som har utvecklats på ett framgångsrikt sätt under mer än 800 år.
Storbritannien har heller inte någon erfarenhet av den Napoleonkod som införlivades i större delen av Europa för 200 år sedan.
Även om vi inte kan tillämpa det systemet har vi aldrig försökt hindra andra från att göra det då det varit lämpligt.
Till och med på sina egna villkor är rörelsen i riktning mot harmonisering felaktig.
Domslutet i fallet om Dijonsenap är ett av nyckelmomenten i den inre marknadens utveckling, där principen om ömsesidigt erkännande gavs företräde, istället för heltäckande harmonisering.
Rådet ska i slutet av året lägga fram sin halvtidsrapport om Haagprogrammet.
Som Piet Hein Donner, programmets upphovsman, sa är tillämpningen av ömsesidigt erkännande den viktigaste grundprincipen för rättsligt samarbete.
Programmet grundar sig på antagandet om samarbete.
EU: s dynamik och utveckling bör bestämmas i samarbete.
Jag anser att detta är ett praktiskt och förnuftigt tillvägagångssätt som visar tecken på framgång, och jag uppmanar ordförandeskapet och kommissionen att fortsätta på den inslagna vägen.
