# ID: svediakorp-gov472221
# author: Johannes Blokland, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 268
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vid förra veckans informella toppmöte i Tammerfors blev en sak tydlig: Medlemsstaterna är djupt oense om hur man ska hantera invandringen.
Alla kan konstatera att det krävs en lösning, men åsikterna går i sär om hur detta ska uppnås.
Därför är invandringsfrågan något som medlemsstaterna gärna överlämnar till EU: s förhandlingsbord, och det är anledningen till att historien upprepar sig.
I slutet av 1990-talet insisterade Nederländerna och Tyskland, när de stod inför stora problem med inflödet av asylsökande, på solidaritet och en fördelning av belastningen.
Frankrike, Spanien och Portugal stod emellertid i vägen för varje lösning på EU-nivå, medan medlemsstater i norr nu inte svarar när andra ber om hjälp.
Ändå är det på EU-nivå som man måste finna en lösning.
En gemensam marknad med ett delat område där medborgarna kan röra sig fritt kräver konsekvent säkerhet vid dess yttre gränser och reglerad tillgång till detta område.
En EU-politik om olaglig invandring är nödvändig, förutsatt att länder slutar att agera oberoende av varandra.
Om de spanska myndigheterna kan ge 700 000 olagliga invandrare amnesti utan att rådfråga andra medlemsstater, då kan Spanien inte räkna med hjälp från de andra medlemsstaterna.
Slutligen har president Bush erkänt existensen av hemliga CIA-fängelser.
Fram till i dag är det ändå oklart i vilka länder dessa fängelser var belägna, och om några av dessa fanns i EU.
Jag vill att rådet och kommissionen talar om vad de planerar att göra för att råda bot på denna oklarhet.
